tisdag 25 mars 2008

hjälp vilken helg

Det blev ju en trevlig påsk må jag säga. Och Muneer har varit ledig i fem dagar och dom dagarna kom ju till väl användning.
I fredags kväll blev Amir så sjuk och hade så jättejobbigt med sin astma så vi var tvungna att åka in till barnakuten. Där säger dom att han har bronkit, vilket inte säger mig så mycket men Amir mådde skit och det sa rätt så mycket. Men han fick ingen medicin, för det skulle tydligen gå över av sig självt. Och jag blev förbannad för jag undrar hur jäkla svårt det ska va att få lite hostmedicin till ett barn egentligen?????????
Hela förra veckan nästan ringde jag runt till barnmottagning, vårdcentral och barnakut och babblade och försökte övertyga dom om att Amir hostade så att han inte kunde andas eller sova eller äta eller nånting, och jag undrade om man inte bara kunde få liiite hostmedicin?
Nej, för eftersom han har astma så ska det räcka att bara ge lite extra astmamedicin.
Nu är jag ju ingen läkare men jag fattar inte det resonemanget, han hostar väl inte för att han har astma, hostan blir iofs extra jobbig pga det men det är ju inte därför som han hostar?
Så när jag ringde barnmottagningen en 57e gång säkert och sa att hostan inte blir bättre av astmamedicinen så säger geniet på andra sidan att "jaha men då ska han nog ha lite hostmedicin då".
Men TACK SÅ HEMSKT MYCKET.
Åkte in till jourcentralen för att hämta men då säger puckoläkaren (största spånet jag träffat på länge) att vi ska ge extra astmamedicin. Och att man inte ger hostmedicin till så små barn.
Jag höll på att börja lipa men istället gav jag bara upp och tänkte att det är ju inte första gången som man ska bli överbevisad att nån ser mitt barns lidande mer än jag, så jag åkte bara hem.
Fattar för övrigt inte det resonemanget heller; "man ger inte hostmedicin till så små barn".
?????
Byt ut "host" till vilket ord som helst och man ser hur sjukt det är. Vaddå "man ger inte"???
Om barnet behöver det då? Om det måste ha medicin för att må bra, för att kunna äta och sova och i slutändan överleva, går man fortfarande runt och säger "man ger inte"????
Kommentarer överflödiga!!!!!!

Vi skulle tillbaka till sjukhuset igår om det inte hade blivit bättre, men det hade det så vi slapp åka. Amirs hosta försvann bara sådär huxflux och efter lite luskande kom någon sjuksköterska fram till att det kanske inte var bronkit han hade då utan krupp, eftersom hostan försvann och han blev så pass mycket bättre så snabbt, när vi gick ut. För vi var nämligen ute både på påskafton och påskdagen och det är tydligen allmänt känt att krupp försvinner om man går ut.

Ja inte sjutton vet jag. Jag vet bara att det var jobbigt.
Och Elias blev ju också smittad av den där dunderförkylningen och jag också.
Och samtidigt blev Muneer manisk och fick för sig att han skulle städa och fixa och städa och fixa hela helgen, jag tänkte bara att skit samma, låt han hållas, bara jag slipper göra annat än att ligga på soffan. Så Muneer tog hand om oss alla tre samtidigt som han tvättade, lagade mat, städade och dessutom fixade massa trasiga saker och på påskdagen fick han för sig att vi skulle möblera om också.

Det var dock ett himla bra beslut.
Elias har ju som bekant sovit som en kratta de senaste tre månaderna, vilket är för oss obegripligt eftersom han tidigare alltid har sovit hela natten utan att blinka.
Efter lite tänkande hit och dit såg vi ett mönster, nämligen att han började sova kasst i samma stund som vi möblerade om här hemma och han fick börja dela rum med Amir.
Så nu möblerade vi (eller rättare sagt Muneer) om igen och Elias fick eget rum och även Amir. Då blev det även massa möbler som vi inte visste var vi skulle göra av, så det blev till att möblera om i vardagsrummet också. Alltså hela lägenheten. Nu står det bara en ensam dator och vi undrar var den ska va. Kanske säljer den, vi har ju ändå en bärbar och släpar runt på.
Men jaja.
Nu har Elias helt plötsligen sovit två nätter, hela nätterna, utan att ge minsta lilla pip ifrån sig.
Vilket betyder att det med all säkerhet är så att han inte gillar att dela rum med någon för då kan han inte sova. Att han känner sig störd eller nåt. Förstår honom mycket väl, jag gillar inte heller att sova i samma rum som nån annan egentligen. Speciellt inte Muneer faktiskt. Han snarkar och ger ifrån sig massa konstiga ljud och pratar i sömnen. Påminner om min pappa som låter som en kaffebryggare när han sover. Usch.
Ja så det blev ju bra, men nu har vi inget gästrum och dessutom massa överblivna möbler som vi inte vet var vi ska göra av. Och att vi inte har ett gästrum är egentligen jättedumt och tråkigt, men å andra sidan, vad ska man göra, om man får välja mellan ett rum som står till förfogande för gäster som kommer kanske en gång om året eller att springa uppe hela natten med en galen unge som inte kan sova så föredrar jag att låta gästerna sova på soffan eller helt sonika sova nån annanstans. Den bittra sanningen men så är det för tillfället.
Skulle dock väldigt gärna vilja ha ett hus. Men det är ju typ att glömma så länge priserna häromkring är så sjukt höga.

Påskafton för övrigt tillbringade vi hemma hos min far. Två av mina bröder befann sig också där samt två halvbröder så det var ju trevligt, förutom att Amir var sjuk. Hade tänkt först att bara jag och Elias skulle åka men Muneer ville konstigt nog prompt följa med, och Amir var så pass bättre så vi chansade ändå. Sen låg han ändå i soffan och sov den mesta tiden (Amir alltså) så det var ju inte så stor skillnad mot att vara hemma.

Ja, så nu är det tillbaka till verkligheten och vardagen igen då. Barnen är på dagis och idag ska jag försöka plugga men det är ju en hypotetisk fråga. Sitter och försöker koppla in en trådlös router men som vanligt så funkar aldrig moderna maskinerier när jag köper dem utan att först behöva ringa massa kundtjänst och ställa in och omprogrammera och installera en massa grejer som inte står i bruksanvisningen. Det är ju så himla löjligt. På papperet så ser det så lätt ut.
Koppla in routern via LAN-kabel till ditt hemmabredband.
Skriv in lösenord och användarnamn.
Klart att surfa trådlöst!!!!
Och så är det bild på en gubbe som ser alldeles överlycklig ut och sitter nånstans ute i skogen framför en brasa med en laptop.
Fast så fort det är jag som förväntansfullt ska börja surfa på altanen så kommer det bara felmeddelanden och så måste jag konfigurera och avinstallera och sen är det helt plötsligt nåt jäkla minneskort som fattas så jag måste åka till Elgiganten och köpa ett, men då har dom inte exakt sådant hemma utan då måste jag ringa kundtjänst och så får de skicka direkt från leverantören och det tar 3-5 veckor innan jag får hem det.
Så är det alltid.
Så här har man inga förhoppningar längre.

Nej, om jag skulle göra lite nytta kanske.
Adjö.

Inga kommentarer: