lördag 15 mars 2008

kvinnlighet

Livet är rätt skönt för tillfället och jag behöver inte stressa och ha mig för barnen är ute i trädgården och leker i det fina vädret och Muneer bygger nåt på altanen så va sjutton ska jag irra omkring för då. Då är det bättre att jag sitter kvar vid datorn och mögglar istället och skriver ner lite mer tankar som jag fick i huvet igår kväll när jag läste på Familjeliv.

Det handlade om kvninlighet, det var nån som hade funderingar på vad som var kvinnligt och vad som var okvinnligt. De flesta i tråden tyckte att det var kvinnligt att hålla på med make up och shoppa och fnittra typ. Någon yttrade att vara kvinnlig är detsamma som att inte ta så mycket plats. Man får inte heller prata högt eller ljudligt och tycka för mycket om saker och ting om man ska vara kvinnlig. Man ska också gilla heminredning, matlagning och barn. Och att ta hand om sitt utseende förstås.

Vad är jag då? Ja då är jag nog en man. Men å andra sidan så vet jag att jag är en kvinna eftersom jag såg det senast i morse i duschen. Är man kvinna så borde man ju också vara kvinnlig tycker jag, dessa påhitt om att man ska gilla make up och shopping för att vara kvinnlig är ju nutidstrams, ta hit en kvinna från stenåldern och ta en titt på henne och du skulle nog inte tycka att hon var så kvinnlig. Tvärtom skulle säkert tycka att hon är alldeles för manlig och ruffig och gruffig och rakar sig inte under armarna eller tar hand om sitt hår. Men likförbannat är hon kvinna och på den tiden så tyckte säkert de flesta män att hon var jättesexig. Ett stort bevis på att dessa nutidsideal bara är nåt som vi hittat på med våra egna hjärnor och absolut inte har nåt med kvinnlighet att göra.

Någon i tråden sa; Okvinnligt är världens knäppaste ord. Det finns bollar i alla storlekar och färger och material men de är alla bollar, inte fan säger man att nån boll är obollig.
Det tycker jag var mycket klokt.

Det enda som jag skulle kunna tycka är riktigt kvinnligt är sådant som män helt enkelt inte kan göra. Och det är föda barn. Det har direkt koppling till könet och kan därför kallas för kvinnligt. Men att shoppa är ju knappast något som medföljer som en extra kromoson eller gen eller nåt bara för att man har en snippa (enda riktiga namnet på det kvinnliga könsorganet by the way, och det har kommit fram NU, efter 3000 år ungefär). Vissa människor är helt fast i tanken att kvinnor har en extra gen som gör att man gillar att ta hand om sig själv. Då saknar jag den genen i så fall. Då är jag inte en kvinna. Då är jag en amöba. Shit.

Muneer däremot menar att jag börjar bli lite mer kvinnlig nu för tiden. När han menar det brukar jag skrika lite på honom. Jag tycker som bekant inte om detta ordet. Vad han menar är att jag helt plötsligt köpt massa krämer för många hundralappar och helt plötsligt börjar boka tid hos frisören för att klippa mig. Men det gör jag då rakt inte för att jag ska vara mer "kvinnlig". Jag gör det för att jag börjar inse att jag blir fulare och fulare ju mer åren går och jag vill gärna blockera det. Innan kände jag mig ung och pigg och då tyckte jag att det var okej att va lite manhaftig men nu när jag ser mig själv i spegeln så tänker jag bara "jäklar! fantastiskt att jag fortfarande är gift". Speciellt när man tar en tur på A6 och ser dessa superfräscha och vackra kvinnor överallt, och så går jag där med mysbyxor och stripigt hår och finnar på näsan.

Jag har ju alltid varit ful, det är jag ju medveten om. Fattar inte hur jag kunde ärva det fulaste från mammas och pappas sida, när det finns så många snygga grejer. När jag var i min ungdom brukade jag sminka mig rätt mycket och hålla på och sådär, men när jag träffade Muneer så slutade jag. Han tyckte nämligen att jag var sötare utan smink. Jag som tidigare trodde att det var en vandringssägen att det finns män som säger så. Men det sa han alltså och i samma stund började jag skita i mitt hår och hud och när jag födde barn och började ha mig så försvann min kvinnogen nånstans i bakgrunden. Men nu har den alltså tittat fram igen när jag börjat inse att jag fortfarande är ful.

Min mamma brydde sig inte heller så mycket om utseenden och såna där grejer. Första gången som jag såg henne sminka sig var väl första gången som jag gjorde det, alltså när hon var typ 45. Hon började väl också få en kvinnokris och fatta att hon var ful? Tycker det är fjantigt. Har man skippat smink hela livet så behöver man väl inte börja när man är 45?
Iallafall så sa min mor till mig när jag var typ 10 år att jag inte skulle bry mig om såna där grejer som utseende och sånt, för det gjorde kvinnan till ett svagare kön än vad hon var. En kvinna som är vacker och går runt och sminkar sig hela tiden får ingen respekt, alla tror att hon är puttiputti och inte har nåt bakom pannbenen eftersom hon bevisligen bara bryr sig om sitt utseende. Hon sa att en kvinna som inte är vacker måste man lyssna på. Och då förstår man att hon är smart och har nåt att säga. Men en kvinna som är vacker är bara vacker. Det är ingen som vill lyssna på henne för alla vill bara titta på henne istället. Mamma tyckte att jag skulle försöka framhäva mitt intellekt istället för mitt utseende. Dessutom måste hon även tillägga saker som alla föräldrar måste säga till sina barn "du är såååååå söt som du är". Klart att hon tycker det.
Men jag läste FRIDA varje vecka och fick inbankat i skallen att vi måste vara fina och söta för det är bara det vi har. Kvinnor har liksom ingen hjärna så istället måste vi gå runt och fnittra och spela på sex. Japp, det stod så. Inte rakt upp och ner, men om man läste mellan raderna så kunde man se det. Och det sitter jag som 10-åring och läser och tar till mig och tror helt allvarligt på. Fy fan säger jag bara.

Sen om vi ska spä vidare på det här tramset så ska jag försöka räkna upp ett antal fula kvinnliga skådespelare.
1) Kahty Bates.
2) -----
där tog det slut.
Kathy Bates är dessutom förbaskat duktig. Hade hon inte varit det så hade hon nog sålt mattor idag.
Jag kan även räkna upp ett antal fula manliga skådespelare.
1) Anthony Hopkins
2) Nicholas Cage
3) John Malkovich
4) Steve Buscemi
5) John Travolta
6) alla dom där tjocka som är med i populära sitcoms, Seinfeld, Kungen av Queens, den där med han Drew och ja man kan ju räkna upp hur många som helst
7) Jeff Goldblum
8) Hur länge ska jag fortsätta?
Har säkert glömt nån självklar i allafall.
De flesta manliga skådespelare är ju faktiskt fula, är nog lättare att räkna upp dom riktigt snygga.
Johnny Depp, Jude Law, och så han som dog. Vad hette han nu. Jaja.

De flesta kvinnliga skådespelare är alltså assnygga men helt totalt obegåvade dessutom. Det verkar som att de är med i filmen bara för att vara snygga, för att vara hjältens flickvän eller fru eller nåt som blir kidnappad, eller för all del bara sitter hemma och läser en bok i en gungstol och väntar på att hennes älskade ska komma hem, fast han egentligen knullar runt ute i världen. Vet inte många jättebegåvade vackra kvinnliga skådespelare egentligen. Ska nog fundera vidare på det där. Det är ju mycket lättare att hitta begåvade manliga skådespelare.

Japp, detta är en mansvärld, men det visste vi ju redan.
Därför är jag så otroligt glad att jag har två pojkar och kommer få en till. Ja det är klart att det är en kille i magen. Jag kan inte göra tjejer. Det vet jag. Men jag är inte det minsta besviken för det, faktiskt tycker jag att det skulle va skitkul att ha tre killar. Skulle bli så bekymrad och orolig över min eventuella dotter, och bara känna mig ledsen över den stackars flickan som blivit född i denna värld där hon för evigt får vara det andra könet. Sånt behöver jag inte oroa mig över för pojkarna. Den ena av dem vet ju inte ens om att han är kille, och de andra kommer säkert bli bög. För det blir man om man är snygg har jag hört, och Elias är ju snygg så vad kan man vänta sig.

Nähä. Juice var det ja.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jeff Goldblum är inte ful! Han är hur snygg som helst! :)
Skulle definitivt öppna dörren om han knackade på.....
/Arachne