tisdag 18 mars 2008

usch fan fy

Idag går mina tankar endast och enbart till denna familj.

Jag trodde verkligen att sånt bara hände på CSI och på film.
Själv kan jag inte titta på sånt när det kommer på TV eftersom jag bara tycker att det är så jävla hemskt. I filmer så brukar för det mesta barnen vara odödliga och det finns inte många regissörer som vill göra film där barn blir offer, eftersom de flesta normala människor tycker att det är så jäkla hemskt så att man kan bara inte göra film av det. I katastroffilmer överlever alltid barnen. Om en mördare kommer in i en familjs hus så skjuter han alltid mamman eller pappan men lämnar barnen oskadda i spjälsängen.
Det är så jävla äckligt och vidrigt och hemskt så det är inte ofta man ens ser det på film eller TV alltså.
Och så sitter man här i trygga Sverige och tror att här finns det inte många galningar (alla galningar bor ju i USA som vi alla vet) och om det finns så sitter de inne på dårhuset för länge sen. Ja det är ju inte ofta man läser om så vidriga saker i svenska nyheter.
Jag tror att jag inte är den ende som idag tänker:
Hur fan är man funtad i hjärnan om man går på små oskyldiga barn??????

Jag kan verkligen bara inte föreställa mig, ens i min vildaste fantasi, hur det skulle kännas att förlora sina barn. Och då kan jag inte ens föreställa mig det ens om det vore en "naturlig" död som tex en sjukdom. Men en olycka blir snäppet värre och det allra allra värsta, att nån jävla idiot kommer in och går på dem som man älskar mest av allt i hela världen och dem som man skulle göra allt för att skydda från det onda. Det är helt jävla galet, det finns liksom inte. Varför skulle man vilja skada dem? Jag kan verkligen inte begripa, och jag kan verkligen inte förstå, det är ju ens allra värsta mardröm, att någon kommer in och vill skada ens barn, och man bara står och ser på, eller man försöker skydda dem, men det går inte. Och jag tänker på hur rädda barnen måste ha varit! Mitt i kvällsritualerna, eller dom kanske redan sov, så stormar en galning in med kniv... Jag har sett mina egna barn rädda och när det händer så sitter bilden av det fast på min näthinna en lång tid efter. Barns rädsla är bland de mest hjärtskärande syner som finns enligt mig.
Jag skulle göra allt, allt, allt som stod i min makt för att slippa se mina barn skadas av nån dåre.
Men sen om någon idiot ändå gjorde det....... usch, fy, fan, jag kan inte ens tänka tanken.

Jag kan inte ens tänka tanken att de skulle försvinna ifrån mig genom en naturlig orsak. HUR tar man sig vidare? Det skulle nog inte gå. Allt skulle förfalla. Jag skulle säkert inte kunna leva.
Jag vet hur det känns att bli av med sin mamma.
Och det är inget annat än för jävligt och det känns som att hela jorden rasar samman och det känns som att man aldrig nånsin kommer bli normal igen, men ändå kan jag fortfarande säga att om jag skulle förlora något av mina barn så skulle det vara miljoner gånger värre. Dom är ju mina, bara mina ögonstenar, jag ska ta hand om dem och skydda dem hela livet, jag behöver dem och de behöver mig. För mig kommer de alltid att vara mina små pluttar även om de är vuxna och har skägg och brummande röst. För mig är de alltid oskyldiga små lamm som ingen får skada.
Det är väl det som är skillnaden antar jag, att man känner såna ansvars och beskyddarkänslor för sina barn men inte för sina föräldrar.

Jag bara hoppas att de små barnen slipper lida nu och att mamman och hennes sambo och resten av deras familj kommer få allt stöd och hjälp de kan få.
Och nu vore det väl på sin plats att säga att jag hoppas polisen hittar avskummet och skickar honom till det där otäcka stället på Kuba eller nåt, men det gör jag inte.
Jag hoppas att de hittar honom och att han får minst livstids fängelse, men framför allt så hoppas jag att han får vård och stöd han också så att han inte släpps efter 15 år och går ut och gör samma jävla sak igen. För det är ju så att fängelse hjälper ju för det mesta inte till nåt bättre, det är det bara vård som gör.
Hoppas bara inte att de gör en rättpsykriatisk undersökning och kommer fram till att "han var sjuk vid gärningstillfället men är frisk nu" och så får han villkorligt. Näää fy då måste det väl ändå vara nåt fel på rättsystemet. Eller vänta nu, det är det ju redan.
Det var en snubbe här i stan som dödade en 21årig tjej och fick 10 års fängelse trots att en rättspykriatisk undersökning hade visat sådär konstigt. Men dom hade väl granskat den och så, så det går nog att bura in dom ändå, om man verkligen vill.
Sen ska vi inte glömma att en dag var även den där galna mördaren en gullig 3åring som hade en mamma eller pappa som älskade han mest av allt i världen.
Eller? Kanske inte. Gullig kanske han var, men han kanske inte hade en så bra mamma och pappa. Då tror jag inte man gör såna saker mot barn senare i livet.
Kom att tänka på filmen Röd drake. Den är rätt bra. Se den.

Om man går över till annat (jag kommer nog inte kunna sova i natt, och usch, jag hoppas verkligen att fröknarna på dagis har ögonen med sig ute på gården så att dom ser om det kommer nån galning och vill ta barnen, så att dom inte bara står och dricker kaffe).
Amir somnade igår vid halv åtta... och vaknade... tro det eller ej, klockan sex!!!!
Han sov HELA NATTEN!!!!
Fattar inte hur det kunde hända. Visserligen hade han feber igår. Så han kanske var trött. Synd att han ska behöva va sjuk för att han ska kunna sova normalt, att han inte kan sova annars.
Ja och Elias utav alla människor sov också hela natten!
Han somnade faktiskt kvart över sju och sov också till sex!!!!
Han kanske kände att Amir inte var uppe och stökade så han väcktes inte för det.
Visserligen hörde jag nån gång vid halv fem att någon gnällde och skrek lite, men det var bara en minut eller nåt sen slutade det. Tack och lov.

När jag tänker efter så var det faktiskt så att igår så vaknade Elias klockan 06 och sen sov han endast 45 minuter middag och det kanske var därför som han va så trött. Jahapp då blir det samma sak idag!

Nu ska jag plugga! Tjohopp tjoho va kul! Inte!

Inga kommentarer: