måndag 7 april 2008

helg och så

I fredags var jag på ultraljud!!
Det var ju välbehövligt, kändes som att jag behövde fatta vad som egentligen pågår i min mage, har ju inte fattat det förrän typ nu, och då ska jag ändå va i vecka 19. Men eftersom jag inte känt några symtom osv och eftersom jag blev gravid mot alla odds så har det mest känts som ett skämt som inte är roligt. Har inte varit på en enda kontroll på mvc heller, dom har det tydligen så här, för jag vill minnas att när jag väntade Amir och Elias så hade jag redan varit på 3-4 kontroller när det va dags för ultraljud. Men inte en enda nu alltså. Har varit lite orolig ibland att barnet inte ska leva eller att det inte finns där över huvud taget eftersom jag som sagt var inte känt så mycket symtom. Lite småsparkar har jag känt den senaste tiden men det kan ju liksom bara vara bubblor i magen också. Så när bebisen uppenbarade sig på skärmen så blev allt helt plötsligt självklart; jajamen, den ligger där inne och den lever! Sov som en stock visserligen och det verkar den göra för det mesta, den för inte så mycket liv av sig som Amir och Elias gjorde. Det tackar jag för. Peppar peppar.
Jag blev framflyttad från 2 september till 6 september vilket inte låter helt orimligt, till skillnad från förra gången när jag blev framflyttad två veckor och det var som att jag bara ville skratta dom rakt upp i ansiktet, jag vet ju för sjutton själv när barnet kommer komma ut, jag känner ju min egen kropp, och visst kom ju Elias också två veckor för tidigt. Den här bebisen kommer komma 31 augusti eller möjligtvis 1 september enligt min teori. Men som sagt helt orimligt låter det inte med 6e heller. Vi får väl se. Bara den kommer ut så är jag glad. Bra mådde den också och det är ju huvudsaken. Men man vill ju knappast att magen ska sprängas heller. Men jag har ju som sagt var aldrig gått över tiden innan så då gör jag väl inte det nu heller, säger statistiken.
Jag är rätt bra på att bli gravid, va gravid och föda barn. Det är nog en talang som jag har som jag tackar ödmjukast för. Då är det i allafall en sak som funkar som det ska och utan problem. Jag mådde visserligen skit när jag väntade Elias men det berodde säkert på att Amir var så krävande där hemma och Muneer jobbade så fruktansvärt mycket. Men sen när han kom ut så var det ju bara plopp och sen dess har han ju bara varit underbar. Man brukar ju säga att man får vad man förtjänar. Jag har fått för mig, genom att titta på andra, att har man haft en helvetisk graviditet eller förlossning så blir barnet oftast ett mönsterbarn och om man är bortskämd med en jättelätt graviditet eller förlossning så blir barnet krävande. Det har i allafall stämt på mig och på ett par människor jag träffat. Säger ingenting om resten av världens kvinnor iofs. Bara mina dumma tankar.

Nej, nu var det slutsnackat med strunt.
Jag funderar på om Amir verkligen är så rutinbunden som andra autistiska barn verkar va.
Tydligen är inte alla det men många.
Jag håller på att forska lite i det där och det är ju ofta så att autistiska barn måste ha hjälp av scheman och bilder dels för att förstå vad som händer och kommer att hända under dagen, och dels för att uppmuntra till kommunikation, om de inte förstår när man pratar med dem så förstår de i allafall bilderna. Jag har också fått höra att det är av största vikt att hela tiden förbereda barnet så att de vet vad som händer, speciellt om man ska bryta vardagsmönstret och hitta på något annorlunda en dag. Gör man inte det (förbereder ordentligt alltså) eller i värsta fall, även om man gör det, så visar barnet sitt missnöje i rutinbytet med att få ett besvärligt beteende, som kan vara i princip vad som helst. Det har vi märkt på Amir. När han inte vet vad som händer, när han går runt i ett virrvarr och vi bara för honom hit och dit utan att vara tydliga i vad som kommer att hända så accepterar han det visserligen till en början, men senare får han ett besvärligt beteende i form av tjuuuuuuuuuuuuuuut och raseriutbrott i flera timmar eller bara gråt. Detta märkte de även på dagis och därför använder de sig nu alltså mycket av bilder och scheman och de säger att han är mycket gladare och mer samarbetsvillig.
Så långt är jag med.
MEN jag har märkt den senaste tiden att jag tror inte att han är SÅ fasligt rutinbunden ändå, och då börjar jag ifrågasätta användandet av scheman. Ska man lära honom att ruta in vardagen och att han hela tiden ska följa scheman osv även om han kanske inte alltid behöver?
Det värsta är om vi får besök. Då blir Amir omöjlig. Han stänger av helt och blir totalisolerad och vill helst gå och gömma sig, eller så är han glad men då kommer utbrotten efteråt istället.
Men däremot har jag märkt att man kan ta med honom vart som helst, och bryta mönstret hur som helst annars. Han är inte så bestämd om vad som ska hända osv och att dagen ska se likadan ut varje dag. Till exempel om vi åker och handlar eller åker på en utflykt eller går ut helt oplanerat så är han helt okej med det.
I lördags var det nämligen så att min brorsa och hans fru hade gemensam 30årsfest och vi skulle åka fram och tillbaka till Göteborg för att va med på den. Vi ville åka hem samma dag eftersom vi inte ville utsätta Amir för traumat att först va med på en fest och sedan sova nån annanstans. Vi var beredda på ett världskaos när det för Amir skulle bli en så konstig dag, men det gick alldeles utmärkt!!!!!!!
I bilen hela vägen dit (3 timmar) satt han bara och tittade ut genom fönstret och sjöng för sig själv. Sen när vi kom till festen ville han visserligen inte äta, men det är en småsak. I stället hittade han ett lekrum där det var massa andra barn och där infann han sig och skrattade och skojade och hade jättekul ända tills vi skulle åka hem. Emellanåt var han ju tvungen att sitta med oss vid bordet bland alla andra människor men han verkade inte fara illa av det heller, han satt mest bara och tittade. Vad gäller barnen så tar han ju inte kontakt med dem, men han tycker att det är väldigt kul att titta på dem och vad de gör. Han skrattar så han kiknar och håller sig lite på avstånd, men kommer det någon och vill prata med honom eller leka MED honom så går han iväg.
Ja sen åkte vi hem och då somnade han utan krux i bilen och väl hemma la vi honom i sin säng och han sova hela natten.
Jag blev verkligen förvånad. Trodde ju att han skulle gå bärsärkagång. Och då hade vi alltså inte alls förberett honom innan på så vis som alla säger att man ska, genom att visa bilder och hålla på, det enda vi hade sagt var "nu ska vi åka bilen", och det förstår han. Sen när vi kom fram så blev han inte alls osäker eller rädd, utan vandrade bara rakt in i lokalen utan problem.

Detta och andra tillfällen när vi brytit vardagsmönstret drastiskt och det faktiskt har gått bra, har gjort mig tveksam till scheman osv. För tänk om han verkligen inte behöver men så blir han beroende av det ändå. Bilder kan jag tycka är bra iofs eftersom han inte har något språk, och han förstår ju inte alltid vad vi säger men om vi visar bilder så förstår han och kan så småningom lära sig orden också, så det är ju en helt annan sak. Men att börja leva ett jätteinrutat liv med strikta scheman och rutiner som är exakt samma varje dag bara för att de flesta autistiska mår bra av det? Amir mår säkert också bra av det, barn brukar ju må bra av rutiner oavsett vilket, men jag tycker ändå att steget till att bli en självständig människa är ju att försöka anpassa sig i en flexibel värld. I allafall om man har förutsättningar för det, och det verkar det ju som att Amir har.

Men däremot är Amir jättepetnoga med detaljer. Små små saker som ska vara precis samma annars blir han skitsur. Stora förändringar bryr han sig alltså inte om, men små!!!! Det kan handla om hur vi möblerar här hemma eller var han ska sitta när vi äter eller i vilken ordning han ska äta. När han väl har bestämt sig för att en sak ska va på ett speciellt sätt så kan inget ändra på det. Det verkar nästan som att han har nåt slags tvångssyndrom. På julen till exempel var det skitjobbigt, när jag hade lagt ut dukar på borden som inte brukade ha några dukar annars så var Amir framme där så fort han fick en chans och rev ner duken på golvet. Varför? För att det inte ska ligga någon duk på bordet förstås. Det har aldrig gjort det innan så det ska det inte göra nu heller. Över huvud taget så verkar han va allergisk mot saker på borden. Så fort det ligger något på ett bord, eller i soffan, så ska ha riva ner det. Soffan och bordet ska va tomma! Tycker han. Jag vet inte om det är en sån där knäpp rutinsak eller om det är en vanegrej han har fått för sig eller om det är en tvångstanke från hans sida. Likadant med att lampor ALLTID ska va tända. Släcker man så blir han galen. Dag och natt ska lampor va tända. Täcken och kuddar får inte ligga i sängen, de ska ner på golvet. Nu har han även fått för sig en ny grej, nämligen att riva ut två stycken cd-väskor som vi har i bokhyllan. Alltså såna där "böcker" som man lägger cdskivor i. Det står många sådana där, men två är blå och resten är svarta, och de blåa ska han ALLTID riva ner på golvet. Bara de blå! Jag fattar ingenting???????? Det är verkligen knäppa grejer han får för sig. Som tur är har Elias fattat att Amir gör fel när han gör så, så han brukar alltid ta upp väskorna och sätter upp dem i bokhyllan igen, sen klappar han händerna åt sig själv :-)

Jättelustiga saker som sagt var, som nog kan va minst lika irriterande som om han vore extremt rutinbunden vid vardagssaker. Små små saker som att sakta men säkert vända upp och ner på huset är ju för sjutton lika irriterande det. Amir har dessutom ett väldigt utpräglat repetivt beteende, när han har fått för sig att nåt är trevligt eller bekvämt etc så ska han göra samma sak om och om och om igen. Över huvud taget gillar han saker som upprepas. Det är väl därför som han gillar att gunga och åka kana osv, likadant när han sitter och ritar samma sak hela tiden. Han kan också sitta med sin keyboard och spela samma trudilutt hur länge som helst. Och då är det inte bara att ta ifrån honom keyboarden och säga att han inte får göra det, för då fattar han ingenting, han förstår inte förmaningar, för honom var det bara någon eller något som bröt hans repetiva beteende och då blir han ursinnig. Istället för man avleda honom mot något annat på ett smidigt vis. Då KAN det gå bra.
Men Elias är ju rätt duktig på att bryta Amirs repetitioner eller att över huvud taget störa honom i hans tvångsgrejer och då blir det ju hus och helvete som man kanske förstår.

Japp. På fredag åker vi till Lanzarote. Jag börjar få resfeber. Finns det risk för naturkatastrofer på Lanzarote? Terrorister? Jag har aldrig hört talas om någon terrorattack där. Men i Madrid var det väl nåt en gång? Men va sjutton skulle det va för terroristspån som fixar en attack på lilla Lanzarote. Dom kan ju lika gärna välja Gran Canaria i så fall, låter väl mer troligt eftersom det finns större städer där osv. Om jag var terrorist så skulle jag nog inte vända mig till såna tramsiga öar utan mer koncentrera mig på större städer där det finns mycket pengar och affärsmän och makt i omlopp. Som London, Paris, Köpenhamn, Rom. Eller Bryssel, javisst skulle jag välja Bryssel! Ingen tvekan om saken. Vad ger det att attackera en turistö egentligen. Fast det är klart, dom tycker väl det är bäst eftersom det framkallar mest ilska och sorg hos alla andra människor. Det är ju ingen som kan förstå varför man ska attackera en turistort, där det bara finns oskyldiga människor och barn, och just därför är ju det klockrent. Bryssel är ju ett så uppenbart terrormål så det är säkert omöjligt att genomföra ett dåd där ens, och ingen skulle väl egentligen förvånas om det hände, eftersom motivet är rätt självklart när man går på ett sånt ställe.
Finns det nån konstig motståndsrörelse eller gerilla eller nåt sånt i Spanien?
Tror jag måste researcha lite. Inte för att det egentligen spelar nån roll, biljetten är ju redan bokad och betald och om jag helt plötsligt fick reda på att det råder sharialagar på Lanzarote eller nåt sånt så skulle jag inte kunna avboka för det.
Har förresten köpt massor med fina sommarkläder till pojkarna. 7 byxor och 6 tröjor och en keps blev det till priset av 1400 spänn. På H&M. Jag tyckte det var ett jättebra pris när Muneer påpekade att det var dyrt. Trams. Om man skulle köpa nåt för 1400 i nån av hans snobbaffärer som han handlar i så skulle han bara få ett par byxor och en t-shirt för det. Så jag tycker minsann att det var billigt.
Hoppas det inte blir skitväder bara, har hört att det kan va lite ostabilt nu för tiden. Men då får man väl shoppa de dagarna som det är dåligt väder i såfall.
Gud va jag längtar. Ska bli så himla skönt.

Nu måste jag plugga. Hej.

Inga kommentarer: