onsdag 2 april 2008

korkade människor

Sitter nu och får en lugn stund för första gången på typ 48 timmar eller mer kanske. Har precis käkat frukost, det är nog den bästa stunden på dagen. Frukost är så himla gott. Speciellt om man får äta den i lugn och ro. Det får man ju inte så ofta men när man får det så är det ju ljuvligt.
Men det är rätt ointressant att veta och rätt tråkigt att skriva om så nog om det.

I allafall jag satt och åt frukost och läste en artikel på aftonbladet om nån tant som varit med på Titanic och nu hade hon dött. Grejen var den att hon under hela livet knipit käft om vad hon upplevt på Titanic, vet ej varför, kanske för att hon inte ville basunera ut sina traumatiska minnen eller för att hon ogillade publicitet eller vad vet jag. Vet bara att hon inte ville att nån skulle veta. Hon hade en liten skolåda med prylar från den tiden som antagligen få människor sett.
MEN nu när hon dör så är dom minsann där som gamar och ska sälja prylarna och hennes historia på auktion. 1,8 miljoner eller nåt räknade dom med.
Vilka är dom? Säkert giriga barnbarn eller nåt eller andra puckade människor som bara tänker på pengar. Dom hade säkert suktat efter den där skolådan hela livet och bara väntat på att gumman skulle dö så dom kunde sälja hennes kära ägodelar och skylta med hennes trauma vart de än kunde. Usch, usch, usch, det är så jag mår illa.
Fattar människor ingenting? Har dom ingen respekt för såväl levande som döda människors önskningar? Om hon inte ville snacka om saken när hon levde så vill hon väl fan inte att folk ska kasta sig över minnena som lejon på en zebra när hon är död heller. Respekt är nåt som fattas i dagens samhälle minsann. Hur ofta läser man inte om sånt här. Eller om ärvestrider för den delen. Som till exempel när den där författaren testamenterade hela sin förmögenhet till trädgårdsmästaren, och visst ska barnen börja tjafsa då. De hade säkert längtat efter skön kosing och inte tänkt det minsta på att vara bra barn till modern i första hand. Bevisligen tyckte författaren att barnen inte var värda pengarna, men att trädgårdsmästaren, som i åratal flåsat runt i hennes trädgård till en säkerligen liten lön, hellre skulle ha dom. Eloge!!!!
Önskar att människor kunde lära sig att va lite mer medmänskliga och respekterande istället för bara ego och pengakåta!!!!!

Fick mig att börja tänka på när mamma dog och hon var en erkänd dagboksskrivare. Hon hade skrivit dagbok varje dag från att hon var typ tio tills hon var 50. Det enda som karaktäriserade skrivandet förutom att hon skrev verkligen varje dag, var att ingen, ingen, ingen nånsin fick läsa. Det var inte alltid hon skrev hemligheter, sa hon till mig, men hon tyckte ändå att det var privat helt enkelt, hon ville inte att någon skulle läsa och därmed punkt. Vilket man ju respekterar. Det är ju bara småbarn som läser andras dagböcker, typ som när jag och brorsan läste den andra brorsans dagbok, men då var vi väl 10 och 7 år så det va ju bara busigt. Men vilken vuxen människa läser någon annans dagbok, det gör man ju bara inte, det är ju en dödssynd som dom säger i Vinterviken.
Japp, så så var det och när mamma dog fann vi då alltså 30 eller 40 fullskrivna dagböcker som vi nu undrade vad vi skulle göra med. Någon sa att det är typ lag på, eller om det var en oskriven lag, att man får inte läsa någons dagbok förrän 75 efter det skrevs, eller var det 75 år efter människans död. Så då sa vi ju att då kan vi ju inte läsa, det är ju förbjudet i vilket fall som helst. Men samtidigt kände vi att eftersom mamma var en bra författare och skrev med sådan glöd så ville vi spara böckerna till någon efterlevande som kanske kunde glädjas av det skrivna ordet. Så då bestämdes det (inofficiellt?) att äldsta brorsan skulle ta alla böcker och försegla dom på nåt vis och se till så de sparades och inte läsas förrän efter 75 år. Alla var okej med det.
Men sen funderade jag och dom andra brorsorna på att varför ska han ha dom, varför ska hans barnbarnsbarn få läsa det, och det är ju inte alls säkert att våra barnbarnsbarn har kontakt med dessa så de skulle ju inte få nån glädje av det då. Ensamrätt från deras sida alltså. Visserligen tänkte jag inte så mycket på det. Innerst inne tänkte jag bara på att hallå, mamma ville faktiskt inte att någon skulle läsa dagböckerna, de var heliga för henne och all förbannelse över den som läste dem. Men ingen verkade hålla med mig så jag knep.
Tills min far helt plötsligt berättade för en månad sen att han bränt och slängt alla dagböckerna.
Jag blev chockad först och sa "men vi skulle ju spara dem, de var ju klenoder!".
Men när han förklarade hur han tänkte, det vill säga på precis samma sätt som jag, så tyckte jag bara det var bra.
Man ska respektera folks önskningar, oavsett om de lever eller ej eller om det är 75 år senare och ingen nånsin träffat människan i fråga.
Dessa dagböcker var bara till för min mamma när hon ville skriva av sig, det var inte meningen att nån annan skulle läsa, och så ska det då förbli.
Var säkert samma tanke med Titanic-tantens prylar och brev, men vissa människor bryr sig ju bevisligen inte om andras sista viljor. Bevisligen.

Jag har sån jäkla huvudvärk, fick inte sova förrän klockan halv två i natt och gick upp halv sju. Vilket iofs är fem timmar, men det är på tok för lite för mig, och om det inte vore så att jag gick in och la mig i Amirs tomma säng så skulle jag inte få sova en sekund.
Jag gav Amir två melatonin igår eftersom en inte har hjälpt nåt vidare. Men det visade sig att två hjälpte ännu sämre. Motsatt effekt? Vet inte, har bokat telefontid hos läkaren, måste snacka med honom för det här går inte. Jag vill inte att han ska ha theralen och finns det inget annat som han kan få så går det ju inte att överleva.
Han somnade halv åtta igår och sov djupt till halv tio, men efter det var han vaken konstant hela natten. Säger Muneer. Jag la mig som sagt var i annat rum. Amir gick upp vid halv tio och började böka, böka och böka. Han verkar obekväm på nåt vis, kan inte hitta en bekväm ställning eller nåt. Sen när han inte gör det så skiter han i att sova och ligger och babblar och sjunger istället. Inte nåt trött över huvud taget!!!!!!!!!!!!
Vad är det för fel på ungen???????? Vad??? Vad???? Vad?????

I kväll ska jag prova att ge en melatonin och hälften theralen mot vad vi gett innan. De har ju olika effekt, fast jag iofs tvivlar på melatoninets effekt öht. Han kan lika gärna inte få nånting alls istället för att försöka truga ner den där jäkla kapseln på en treåring. Så kontentan är att det vore bäst att bara ge theralen, eftersom han då åtminstone sover sammanhängande, men som sagt, då blir han ju trött på dagen. Vilket han ju också blir om han inte sover alls på natten.
Jag blir galen.
Detta har varit problem sen dag ett! Största problemet definitivt. Herregud, jag skulle palla med allt med hans beteende och knäppa grejer bara han sov på natten!
När jag provade 5mm på Elias (eller rättare sagt, när vi la ner honom i hans egna säng och lämnade honom där) så trodde jag att det var en dröm. Han har inte heller sovit när han var spädbarn, men så fort vi började bestämt visa för honom att på natten sover man, i sin egen säng, utan att käka emellanåt och utan att vilja ha det ena och det andra, då fattade han det direkt och sov 12 timmar i streck. Det är ju så ett normalt barn funkar. Ett normalt barn behöver inte käka på natten, ett normalt barn kan skilja på natt och dag och ett normalt barn kan förstå att natten inte är farlig och man klarar sig själv och att det är bäst för barnet att sova djupt och länge för då blir dagen bra.
Men ett onormalt barn, som Amir, ser ingen skillnad på natt och dag, de är oroliga och kan inte varva ner, de är rädda och ängsliga och kan inte sova själva, de tror att natten är farlig (nattskräck), de drömmer ofta mardrömmar och framför allt om de vaknar och om något är annorlunda mot när de somnade, så blir de klarvakna och tror att de ska va vakna och börja leka. De verkar inte heller ha nån gräns när de fattar att tröttheten har övertaget och att de måste sova för att fungera, de vill helt enkelt inte sova, de gillar det inte, de kan inte, hur de än försöker när de faktiskt är trötta.
Sådan är Amir och har varit sen dag ett.
Det kommer nog aldrig bli bra.
Han kommer hela livet vara orolig och vilja sova i vår säng, sparkas, sjunga, skratta, hosta (han hostar alltid jättemycket på natten bara, varför???), prova tusen olika sovställningar, lägga sig på oss och under oss och stoppa in armarna mellan våra armar och nypa oss och killa oss och dra oss i håret och sen mitt i alltihop ställa sig upp, tända lampan och gå ut och läsa en bok. Och väcka bebisar som sover.
Jag tror jag dör.
Jag orkar inte.
VARFÖR KAN HAN INTE SOVA?????????????????????????????????

over and out.

Inga kommentarer: