onsdag 30 juli 2008

undrar varför

Det är skitvarmt ute. Det är olidligt. Det går inte att vara ute. Jag sitter bara inne framför en fläkt, en stor golvfläkt som vi köpt på Media Markt. Det var tamejsjutton det bästa köpet vi gjort i år.
Har kommit fram till att jag gillar vinter och kyla bättre än sommar. Det är ju typiskt svenskt att klaga på vädret hur det än är, men jag menar liksom att bara för att jag klagar nu så betyder ju inte det att jag vill ha tio grader plus och regnrusk och sånt trams. Men hellre -15 än +35 i allafall. I den här värmen mår man ju SKIT. Dåligt rent ut sagt. Yrsel, trötthet, ont i huvet. Så känner man ju sig inte när det är kallt ute, det är ju lite mer fräscht.

Jaja. Amir gillar i allafall att vara ute och bada och leka i sandlådan hela dagarna så det får han, vilket har resulterat i att han är brun som en bajskorv. Faktiskt, han är verkligen extremt brun, brunare än sin pappa. Och då ska jag meddela här att Amir inte har ärvt nånting från de indiska färgerna från sin pappa för det är det bara Elias som har gjort, Amir ser helsvensk ut. Men nu är han alltså brun som en bränd pepparkaka och med alldeles blå ögon, det är jättefint.
Fast då har vi råkat se på hans kropp att hans pigment verkar va så himla konstiga, för han får fläckar som jag aldrig har sett på nån annan förut. Det är som fläckar där färgen inte sätter sig liksom utan det är helt vitt. Och mitt på bröstet har han typ kycklinghud, alltså alldeles prickigt. Detta fick mig osökt att tänka på när han var 7 veckor gammal och lades in på sjukhus för en konstig hudinfektion som han hade på blöjområdet och hela rumpan skalades av. Efter det har han jättefula ärr. Det var helt knäppt, dom samlade alla hudspecialister ifrån hela södra sverige typ för att kolla på hans rumpa men INGEN fattade vad det var för nåt. Dom gjorde massor med tester och skickade på labb och skickade till universitetssjukhus runt om i landet och vi fick komma på återkontroller i ett halvår efteråt, men fortfarande kunde ingen säga vad det var för problem.

Detta fick mig vidare osökt att tänka på hans astma, och på hans känsliga hud, och på hans autism.
Varför?
Varför är denna kille så speciell, varför får han all skit? Hör allt detta ihop på nåt vis och i så fall hur? Var sitter roten till allt det onda?
Jag frågade Muneer. Han sa samma sak som en annan mycket filosofisk person som jag känner sa, att det beror på att mamma dog när han låg i min mage.
Jag vet inte vad jag ska säga om den saken.
Men ju mer jag tänker på det ju mer tänker jag att det måste ju bara ha ett samband.
Muneer menade att när mamma dog så kom hela min kropp och hela mitt psyke in i värsta chocken man kan tänka sig. Allt blev helt jävla kaos, och mitt i alltihopa låg Amir och försökte leva. Och Amir skulle då liksom sugit åt sig allt detta och därför fått en massa problem på köpet.
Det är ett mycket filosofiskt resonemang och egentligen låter det inte helt korkat, men rent vetenskapligt är det säkert korkat eftersom det funkar säkert inte på det viset.
Men jag vet visserligen inte. Jag vet inte om depressioner hos mamman kan orsaka vissa störningar hos barnet. Det kanske det kan? Trauman kanske kan föras över på nåt vis, mamman och barnet delar ju allt annat så varför inte också trauman då.

Jag vet att det visserligen står i FASS att man inte ska äta antidepp när man är gravid, men ändå säger de flesta läkare och psykologer att det är mycket bättre för barnet att man äter antidepp än att man är deprimerad när man är gravid. Det måste ju finnas nån anledning till varför dom tycker så också.

Och jag vet att direkt när jag fick reda på denna skitnyhet att min mamma var död så började jag känna att det var nåt fel på barnet i magen. Jag mådde skit hela den resterande tiden som Amir låg kvar i magen, jag bara kände att det var nåt fel på mig och det var nåt fel på bebisen. Han rörde sig inte, han sparkade inte och jag hade konstiga magsmärtor och jag trodde jämt att han var död, men på varje kontroll fick jag bara höra att allt var som det skulle och att jag bara var nojjig för att jag inte kunde tänka positivt.
Men likförbannat kom ju ungen ut tio dagar för tidigt och vägde blott 2445 gram och var 46 centimeter och vägrade öppna munnen för att äta.
Den som tror att allt är som det ska då måste ju va lite konstig, men bvc gör ju alltid allting för att lugna (samtidigt som dom av nån konstig anledning alltid ska stressa upp en också, hur går det ihop sig).
När jag frågade varför barnet var så litet så säger dom "vet inte".
När jag frågar om det kan bero på att jag är så deprimerad säger dom "vet inte".
När jag frågar om allt är okej med moderkakan säger dom "javisst".
När jag frågar varför vissa barn föds så små säger dom "vet inte".
När jag frågar om allt är okej med mig säger dom "javisst" och pekar på min jättefina magkurva och viktkurva och blodtryck och blodvärde och hitan och ditan och säger att dom för allt i världen inte kan förstå varför barnet var så litet.

Sen när jag väntade Elias så sa jag till dom att jag vill inte att det ska va nåt fel på honom också så nu får ni kontrollera mig extra noga, och det gjorde dom. När jag då var inne på tillväxtultraljud en dag så träffade jag en läkare som verkade hyffsad i skallen, så jag berättade för henne om mina tankar. Varpå hon säger "jomenvisst, att du var så deprimerad påverkade säkert moderkakans funktion vilket i sin tur resulterade i att Amir var så liten".

Så då har det ju ett samband i allafall.. frågan är om det kan ha ett samband med autism också. Det får jag väl aldrig veta för det är ju kö hela tiden.

Nähä, nu ska jag skriva en lång, negativ, nattsvart och fullkomligt skitdeprimerande vårdbidragsansökan. Jag måste få det till att vi har det värst i hela jävla världen och att ingen har det lika jobbigt som oss och att Amir är den värsta ungen som finns och att ingenting nånsin är bra och att vi gråter och stressar hela dagarna. Gör jag det så kanske, måste poängtera KANSKE, vi får 1/4 vårdbidrag, om ett år eller så, när försäkringskassan orkat titta på papprena.
Undrar om jag kan skriva ner adressen till denna blogg och be dom läsa den.
Nej förresten, här står det ju ibland att jag älskar Amir och att han är mysig och glad ibland, så då blir säkert inte vårdbidraget beviljat.

Ha en bra jävla dag.

Inga kommentarer: