onsdag 30 juli 2008

vårdbidrag

Det tog tre timmar att skriva ansökan om vårdbidrag. Blev 10 sidor, fram och baksida. Riktigt nattsvart blev det, och jag tänkte flera gånger att herregud så här illa är det ju inte, men det är det ju faktiskt. Bara det att man blir hemmablind, man kommer ju in i den här konstiga vardagen så pass mycket så att det känns helt normalt och naturligt. Man får rutin på allting och lär sig hantera det. Så då tror man att det inte är så farligt, men om man sen åker hem till folk som har normala barn och jämför med deras vardag och deras liv så märker man hur tufft man faktiskt har det.
Hoppas att Försäkringskassan inser det också, men det gör dom väl säkert inte.
Själv tycker jag minsann att nåt ska vi väl för sjutton va värda för allt slit och kaos... bara en liten liten tusenlapp, snääääääälla försäkringskassan???

Nu badar pojken igen. Undrar om det är farligt att bada så mycket?
Men jag har inte hjärta till att släpa upp honom därifrån och stänga in honom i lägenheten. Det är faktiskt ett av få tillfällen då han mår superbra. Varför ska jag ta det ifrån honom och låta honom sitta och vagga i soffan resten av eftermiddagen. Vem vet, han kanske utvecklas på nåt vis i poolen också.
Hoppas kan man ju alltid för det är skönt för oss att känna att vi är människor.

1 kommentar:

Lise sa...

Jag håller tummarna för er! En tusenlapp är ju inte mycket för det krävande "jobb" det faktiskt är att ta hand om ett autistiskt barn. Dags att myndigheterna satsar mer på detta, både vårdbidrag samt personal på kortis.
Kram!