onsdag 20 augusti 2008

Det är nästan så jag skäms för att mina barn har gener från detta land!!!

När jag läste detta så blev jag så arg så jag kokade och jag tänkte att händer det inte i USA så händer det i Indien. Det är ju så, så fort man läser om något SJUKT så är det i Indien det har hänt.
Jag blev så arg så jag kallade på min indiske make och bad honom försvara sitt älskade land.
Det kunde han inte.
Vad han sa till svar var typ samma som jag tänkte, "dom är helt störda där borta".

Jag frågade honom varför???
Varför denna besatthet av en son??? Och inte nog med det, gubb-fan (ursäkta) till pappa säger att nu kan han dö lycklig, men han är besviken över att ha betalat så mycket pengar till läkare och på köpet även fått en dotter som bara är till problem.

Stackars barn. Stackars, stackars barn. Eller stackars flicka ska jag väl säga. Det är så jag känner för att åka dit och hämta henne och adoptera henne för hon kan inte få en rolig framtid med såna föräldrar. Inte nog med att dom är gamla som gatan och säkert inte har energi till att ta hand om barnen ordentligt, dom har ju helt knäppa värderingar också som dom kommer att banka in i skallen på flickstackaren. Och dom kommer med all säkerhet älska sonen mer än den extra bördan till dotter.

Muneer sa att det är faktiskt så att bara söner kan ärva i Indien, döttrarna flyttar ju till en annan familj. Och det är också så att efternamnet, alltså familjenamnet, kan bara föras vidare av söner, och han trodde att det var där skon klämde, att familjens namn fick inte dö med pappan.
Men herregud stackars pojke också, när mamman och pappan dör om ett par år, ska han då ärva all denna egendom? Hur funkar det? De måste ju gifta bort honom för att han ska få ärva också? Ska han bli bortgift kvickt som attan som treåring bara för det?

Sjuka land! Eller, sjuka traditioner! För det är ju bara traditioner det handlar om, störda grejer som folk hakat upp sig på av någon konstig anledning och bara vägrar att släppa trots att de flesta faktiskt, om de verkligen erkänner, tycker att det är dumt.
Muneer är uppväxt bland sjuka traditioner och konstiga idéer och han säger att majoriteten av människorna han känner tycker det är dumma grejer men kan helt enkelt inte göra nåt åt det! För det är tradition! Punkt!

Så jag sa till honom (lite på skämt), va bra att du har fått två söner då som kan ärva din egendom (vilken egendom? haha) och föra vidare ditt släktnamn!!!
Varpå han bara pekade finger åt mig.
Men jag menade lite försiktigt att han måste väl förstå att hans föräldrar i allafall är glada för den saken.
"Jag skiter väl i dom. Jag bryr mig inte om flicka eller pojke."
Ja det är ju tur att någon från detta land har börjat använda sin egna hjärna lite, tänk om alla skulle börja göra det, då kanske det finns hopp för dom också.
Och hopp för alla hundratusen flickbebisar som varje år aborteras bort eller dränks i en tunna mjölk direkt efter sin födelse eftersom dom är "för dyra" och "krävande" och "till ingen nytta". Eller helt enkelt mindre värda.

Fy, det är så jag blir rädd.

Jag såg en Bollywood-film en gång som heter "Ett land utan kvinnor" ("Matrubhoomi"),som tar upp just detta tema. Jag måste erkänna att jag pallade inte att se mer än 20 minuter, sen fick Muneer se resten själv. Det var bara för hemskt. Och det värsta var att allting var sant, så sant, och att det en dag kommer se ut så om det inte blir ett stopp på skiten en dag.
Och stopp på skiten blir det bara om människor börjar tänka själva, som sagt var.


Använd hjärnan puckon!!!!!!!!!!!!!!!!!

Inga kommentarer: