söndag 17 augusti 2008

jag drömde att amir kunde prata

I natt så drömde jag att han kunde prata. Det var lite konstigt prat visserligen, det lät liksom inspelat, eller inövat, repeterat, men vad jag vet så pratar en del autistiska så, som typ på "beställning". Men det var bättre än inget... och det var så fint, och vi var så glada.
Sen vaknade jag och blev skitledsen. Hoppades att det inte hade varit en dröm och att han i allafall skulle säga nånting... men nej, lika tyst som vanligt. Eller, tyst är han ju inte, han babblar ju på sitt egna lilla vis, nonsensord och massor av sånger. Men ingenting som är vettigt.
Det är min högsta dröm, att han ska börja prata, jag önskar ingenting annat från honom, bara det...

Men nu har jag faktiskt hört att han har börjat säga "anka". Elias har en gosedjursanka som följer honom vart han än går, som han älskar. Och Amir har börjat få för sig att han ska ta den från honom = katastrof. Elias blir såklart skitförbannad och Amir bryr sig inte det minsta. Han håller den tätt intill sig och säger "anka".
Jag borde bli arg och va en rättvis förälder men jag kan inte tycka att det är dumt gjort för jag blir så glad, för det första för att han säger anka, och för det andra för att han visar intresse för leksaker!
Han har aldrig visat intresse för leksaker innan och speciellt inte för gosedjur. Vi köpte massor av gosedjur till honom när han var mindre men han har alltid struntat i dom, har inte förstått vitsen, han har aldrig haft ett favoritgosedjur sådär som alla andra barn har. Så därför tycker vi att det är kul att han faktiskt ser denna anka, även fast det är Elias...
Nu säger ju folk att oj va roligt, åk och köp en likadan anka då till Amir.
Men herregud det kan vi ju inte göra. För om vi gjorde det så skulle han definitivt tappa intresset. Och det är ju inte samma anka. Det måste ju vara exakt samma anka, annars går det inte. Och köpa en ny till Elias går ju inte heller, det är ju inte heller samma gamla smutsiga anka som luktar Eliashänder, det fattar ju Elias också.
Så nu får vi stå ut med detta bråk istället. Jaja. Det är väl en småsak om man jämför med andra grejer.

Dom säger på dagis att Amir är inne i en positiv utvecklingsperiod, så dom ska prova en massa nya saker på honom nu. Alltså en massa nya inlärningsmetoder och grejer och försöka visa honom aktiviteter som inte har funkat innan. Det låter ju bra. Varje dag när man hämtar honom från dagis nu för tiden så får jag värsta chocken för dom berättar gladeligen en massa framsteg som han inte ens kommit i närheten av innan. Bara det här tex att han hade suttit med samma leksak vid bordet i 45 minuter, det har han gjort flera gånger nu. Och han sitter snällt vid matbordet och äter tills tallriken är tom, han försöker ta på sig själv byxor och skor, och han sjunger som aldrig förr. Om dom sjunger en ny sång på samlingen som dom aldrig sjungit förr, så snappar han upp melodin och efter bara en gång så kan han sjunga exakt samma sak, och han sjunger ju helt tonrent också.
Känns roligt med lite hoppfullhelt för en gångs skull...

Det hade gått jättebra hos tandläkaren också förresten!!! Amir hade inte alls blivit rädd eller arg eller fått ångest, varken av rummet eller tandläkaren. Visserligen hade Muneer sagt till tandläkaren direkt att han har autistiska problem, så då visste hon ju hur hon skulle hantera honom, så hon inte var för närgången och sådana saker, och hon hade tagit tid på sig och låtit Amir vänja sig vid rummet och situationen först tex. Det är ju skönt när man kan säga såna saker som förklaring till hans beteende, allt blir så mycket lättare, människor blir mer förstående, det blir tryggare för Amir också när folk hanterar honom på ett sätt som han klarar av, istället för att alla tror att han är som vilken treåring som helst.
Tandläkaren sa dessutom att han hade väldigt fina tänder, vilket förvånar mig väldigt mycket... Det går ju inte att borsta tänderna på honom så jag förstår inte hur han kan få fina tänder då? Dom måste vara starka bara helt enkelt...
Jaja, ett ångestmoment ur världen då.

Nu ska jag äta frukost.
Hade tänkt mig att jag skulle föda barn i helgen men det verkar inte bli så heller, bara en massa falska alarm hela tiden, skit är vad det är.

Inga kommentarer: