fredag 12 september 2008

Fredagar är överskattade!!!!

Det var ett jäkla tjat om hur underbart det är med fredag.
Överallt hör man det, ända från morgonen när man vaknar på radion, på TV:n, i tidningar och från alla människor. Åååhh underbara fredag, nu ska vi fira, nu är det helg, tjohopp tjoho.

Men för mig är fredagar värsta dagen på veckan! Fredagar är ångest. Helgen är ångest.
Jag älskar måndagar, när man får åka och lämna grinen på dagis och komma tillbaka hem i stillheten, eller ja, nu har ju stillheten brutits av en bebis, men det är ändå stillhet om man jämför med att ha dom andra två hemma. Jag älskar att komma hem, äta frukost i lugn och ro och gå runt och dona med sånt som jag själv väljer.
Istället för som alla andra människor som älskar helgen, att umgås med sina barn och att vara lediga. Lediga??? Kallar dom sig lediga på helgen? Jag kallar mig ledig måndag-fredag. Ja, jag gillar att vara med mina barn, det är inte det, men va sjutton, det är ju ett JOBB, speciellt med mina barn, nu vet jag inte hur andra har det, men här är det så...

Speciellt idag är fredagen inte alls kul. För både Amirs och Elias dagis har stängt pga en sån där planeringsdag. Ska inte klaga på det eftersom jag antar att fröknarna (pedagogerna! förlåt!) gör vettiga grejer dessa dagar och funderar ut hur de ska ta hand om våra barn bättre. Men grr, det är i allafall jobbigt, som om helgen inte är lång nog, så är det nu en extra dag.

Och dagen började alldeles underbart med att Amir vaknade halv sex och var hyperaktiv. Sen var han hyperaktiv hela dagen. Han är på ett sätt väldigt gullig när han är hyperaktiv, för han är sååå glad. Men herregud, man kan ju bli tokig för mindre, han är aldrig tyst och aldrig still.
Likadant med lillebrorsan som självklart vaknade av hans stoj och skratt. Och Muneer har gått upp varje dag den här veckan så det var bara till att masa sig upp.
Och hela dagen var dom galna, säkert för att dom inte fick gå till dagis.
Och samtidigt så hade Maria en konstig dag, för hon har nästan inte sovit nånting. Inte för att hon är särskilt jobbig när hon är vaken, men hon skulle ju käka hela tiden och det tolererade inte syskonen.
Och samtidigt, på det, så hade jag lovat Muneer att för första gången på typ ett år laga mat.
Så nu är jag slut, riktigt, riktigt slut, eftersom jag har jobbat mer än vad jag gjort sammanlagt på nio månader, och dessutom blivit halvt uppäten och inte fått behålla nån energi själv.
Och bara för det så vägrar Elias att sova!!!!!
Klockan är tio över nio och ungen tjatar om att han minsann inte vill sova.
-Ska du sova i sängen Elias?
-Nej.
-Hos pappa då?
-Nej.
-Ska du sova hos mamma?
-Nej.
-I bilen? I vagnen?
-Nej.
-Men Elias vad ska du göra då?
-Hämta bebisen.

Suck. Nu vägrar han att sova bara för att bebisen inte är här. För hon sover ju. Men nej han ska sova i samma säng som bebisen. Och om man lägger honom i sin egen säng, vi har försökt sen klockan sju, så blir det bara en massa skrik så grannarna undrar om vi misshandlar barnet.

Alltså jag är riktigt riktigt trött idag. Är det så här det är att ha tre barn???
(fy mig som trodde att det var en enkel match)

Jag längtar till måndag, då ska jag fira.

Inga kommentarer: