fredag 3 oktober 2008

ett löjligt positivt inlägg

Än finns det hopp för världen när det kan dyka upp positiva inlägg på en fredag, denna hopplösa veckodag.

Positiv sak 1:
Idag när jag hämtade Amir från dagis så träffade jag "hans" fröken (jaja, vi fick ju inte säga fröken, men nu säger jag det ändå för jag är gammeldags), alltså hon som har ansvar för just honom. Och det började spruta komplimanger ur munnen på henne. Hon sa att Amir är sååå duktig nu för tiden!!! Han äter jättemycket, först och främst, och börjar få ganska hyffsat bordsskick. Han är hela tiden på gott humör och gör hela avdelningen glad med sitt sjungande och skrattande. Han visar dessutom positiva reaktioner när jag eller Muneer kommer och hämtar honom, något som han inte gjort innan. Innan så har han liksom inte brytt sig över huvud taget, knappt tittat upp från vad han hållt på med. Men nu så skiner han upp som en sol när han får syn på oss och springer och möter oss och hoppar upp i famnen. "Fröken" säger att det är ett jättegott tecken att han börjar visa sina känslor och att man kan se en reaktion på vad som händer.
Vidare berättade hon att idag hade dom bakat bullar och Amir hade varit med hela tiden och varit riktigt duktig på att baka!
Jag blev jätteförvånad. Jag blir förvånad varje dag när dom berättar vad dom har hittat på för aktiviteter och Amir har alldeldes självmant velat vara med på det utan varken skrik eller bråk.
En annan sak som hon berättade var att Amir och en annan pojke hade suttit vid ett bord och pysslat med pärlor. Läraren hade sedan gått därifrån och Amir hade då suttit kvar trots att ingen höll fast honom!
Det kanske låter konstigt men alltså Amir kan inte sitta och koncentrera sig så länge med något utan att någon tvingar honom. Men det gjorde han alltså idag.
Är det tack vare Omega-3 kanske?
Men nu kommer det bästa:
Hon berättade att det finns en kille på avdelningen som är gravt autistisk (och f ö den sötaste unge jag sett någonsin) och sedan i somras så har de tränat IBT (intensiv beteende terapi) med honom. Det har gett så otroligt goda resultat så sedan två veckor tillbaka har dom tjuvstartat lite med Amir och haft IBT-inslag i "jobbstunderna" med honom. Och detta har REDAN resulterat i något så fanastiskt som att Amir lystrar till sitt namn!
Vilket vi iofs har märkt här hemma, att han helt plötsligt tittar upp när vi ropar på honom. Men vi visste inte att det berodde på dagisträningen.
Hur eller hur så sa nu fröken att det var väldigt, väldigt positivt att han lär sig en så stor grej (för det är en stor grej, för honom) på träning som bara har inslag av IBT. Tänk då vad riktig IBT kan ge för resultat...
Och sen fick jag en påse med kanelbullar.
Jag blev så glad så jag typ flög hem.
Inte för kanelbullarna (jomenvisst dom också), utan för det andra såklart.

Positiv sak 2:
Vår kommun ska från årsskiftet börja införa vårdnadsbidrag, detta hemska kvinnofällaorsakande bidrag som alliansen har fixat ni vet.
Men jag ska börja utnyttja det, hehe.
Jag röstade inte på alliansen men det går ju bra att sno deras pengar.
Grejen är den att min föräldrapenning tar slut när Maria är exakt ett år gammal och jag vet inte om jag är sugen på att placera henne på dagis vid den åldern, eller rättare sagt jag vet inte om jag är sugen på att ta tag i mitt liv redan då. Får panik bara vid tanken. Men vad ska man göra om pengarna tar slut, det finns inte så mycket val.
Men nu finns det ju det.
Jag ska söka vårdnadsbidrag. Det är ju bara 3000, men om man får något vårdbidrag för Amir så räcker det ju faktiskt tillsammans med det.
Och då behöver hon inte börja på dagis och jag behöver inte ta tag i mitt liv förrän hon är typ 1,5 år. Så jag kan pusta ut lite!!!

Positiv sak 3:
Muneer har opererat ögat. Han har haft nån äcklig grej på ögat som har varit störig, och efter ett år i kö (suck) fick han nu helt plötsligt tid till att ta bort grejen. Så nu ser han ut som en sjörövare. Ögat ska vi inte tala om. Usch vad äckligt att skära i ögat med en kniv, kan säkert nästan jämföras med en förlossning. Nästan.
Vad är då det positiva i det.
Jo han som är kocken här hemma kan inte laga mat idag för då kommer det en massa matos i hans öga.
Jag måste därför laga mat för en gångs skull. I samma stund som jag blev medveten om detta så kom värsta dödsångesten över mig, för jag vet aldrig vad jag ska laga.
Men Muneer sa då; "Oroa dig inte, köp pizza om du vill".
Tjoho! Vi har inte ätit pizza på typ ett år bara för att Muneer är snål och dessutom fjantigt stolt över sin egen mat som är så nyttig och god.

Men idag är vi nästan som normala familjer som firar helgen med hämtpizza. Moahaha.

Vad man kan bli glad för så lite.

2 kommentarer:

Gutegirl sa...

låter som en riktigt bra dag ju!

Elisabet sa...

jovars. kanelbullar och pizza på samma dag är ju helt ok. :)