måndag 20 oktober 2008

jag vill va Bree

Alltså idag är jag så imponerad av mig själv så jag bara måste göra ett blogginlägg av det och visa hela världen (haha, som om hela världen läser min blogg) hur duktig jag är.

Amir vaknade halv fem men istället för att skrika rakt ut och förbanna mig över barnet som har noll dygnsrytm, så tänkte jag bara "jaja, shit happens" och somnade lite till. Vaknade igen vid halv sex av att ungen hade skitit ner halva sängen. Istället för att knuffa Muneer ur sängen och slå på honom och gasta "gå upp din jävla idiot och duscha Amir!!" så räknade jag till tio, sen traskade jag själv upp och utan ett ljud så duschade jag barnet och bytte lakan i sängen.
Muneer sov vidare och om det hade varit en annan dag så hade jag blivit förbannad och släpat ut honom men jag räknade till tio en gång till och stängde sovrumsdörren och lät honom sova.

Sen dess har jag varit igång och varit huslig och flera gånger har jag stannat upp, räknat till tio, försökt tänka positivt och nu är klockan elva och än så länge går det bra.
Vi får väl se hur det går sen.
Men just nu är jag bara så imponerad av hur mycket jag hunnit med när man går upp i ottan och försöker vara glad istället för att spy galla över allt och alla.
Jag har städat köket, slängt sopor, tvättat, vikt tvätt, ammat Maria två gånger, lämnat barnen på dagis, ätit frukost, varit på Maxi och storhandlat, varit på apoteket, samt ringt två viktiga telefonsamtal. Och som sagt var så är klockan bara elva. En annan dag så hade jag knappt hunnit längre än till frukosten vid det här laget bara för att jag varit upptagen med att vara arg och stressig.
Idag ska jag inte stressa. Lovar jag mig själv. Stress är helt onödigt för ju mer man stressar desto mindre hinner man med. Så jag ska idag ta det lugnt och sansat och se hur långt jag kan komma då. Effektivitet istället för stress.

Herregud va präktig jag låter, fattar inte vilken sida jag vaknade på idag.

Förmodligen kommer jag ändå att somna på soffan ikväll klockan åtta då kroppen ger upp i ren protest mot det nya superambitiösa levernet. Och i morgon vaknar jag med kaoset igen.
Men, prova kan man ju alltid.

Inga kommentarer: