fredag 17 oktober 2008

mäh, vafan

Brev från Försäkringskassan. Denna ljuvliga myndighet.
Vi får ETT HALVT vårdbidrag. Ett halvt!!!!!
"För att han inte har diagnos än".
Nänä, det kan man ju visserligen förstå, annars kanske vilken fattig förälder som helst kan sätta sig ner och skriva en massa klagovisor om sitt barn och sen få en massa pengar från staten bara för att ungen är lite jobbig. Eller?
Man kan ju alltid söka igen när diagnosen är färdig, men herregud. Orka.
Vet att det är det jag måste göra dock. Hela livet kommer man få tjata, vänta, bråka, prata i telefon. För sitt barn.

Men jag kan verkligen inte förstå att behovet av pengar, tid och ork skulle öka bara för att pojkebarnet får ett namn på sitt problem och ännu ett papper att sätta i pärmen.

Nej, jag ska inte sura, det kunde ju vara värre, vi kunde ju fått avslag tex. Han har ju faktiskt ingen diagnos än, än så länge är han helt normal fast bara lite onormal. För diagnosen betyder allt. Tydligen.

Det firar vi med Idol och chips.

2 kommentarer:

LENA DE LA RIVERA sa...

Ditt Fk-träsk har varit mitt.
En liten tröst vill jag skicka till dig trots att vi inte alls känner varandra.
Det kommer en tid, när man passerat nålsögat på FK, då det helt plötsligt flyter på. Det infaller då man ( läs de) äntligen kan se hela handikappets vidd, och barnet blivit såpass stort så det utan tvekan kan anses vara ett "varaktigt" handikapp.

Sedan spelar det ingen roll, om det är uppenbart redan sedan födseln att barnet får stora funktionshinder. Min grabb är idag 14 år, inte förrens vid 10 började det flyta utan knussel. Och då med självklara flerhandikapp i baken.

Nu vet jag precis ingenting om dig och din grabb, men en sak vet jag. Om du bara fått ett halvt vb med orsak till att din son inte fått diagnos ännu, då har handläggaren inte sett merarbetet utan bara sett till tänkbar diagnos. Då kan det vara värt att överklaga....om ork finns.

Jag finns till hands som bollplank om du behöver ett. Jag gillar att bita fk i rumpan :D

Orka kämpa, det är det värt.

Styrka skickas från en Lena

Elisabet sa...

Tackar. Nej här slutas det inte kämpa. Jag dör hellre.
Har förstått att jag måste göra en ny ansökan när diagnosen har kommit. Diagnosen är nämligen stödbeviset till ansökan :-/
Tills dess blir det att nöja sig med halvt, men, det är ju bättre än inget.