torsdag 13 november 2008

babymassage

Klockan är halv elva och den här tidpunkten ska jag egentligen vara på babymassage.
Det var en kvinna på bvc som ringde och ville att jag skulle komma dit.
Jag kände direkt ”nej usch va tråkigt”, men mesig som jag är så sa jag ”tjaaaa varför inte, jag kan väl komma, tror jag, om inget annat dyker upp”.

Sen dess har mina tankar varvats med; ”babymassage, fy va trist” och ”men varför ska du alltid vara så jävla tråkig och sitta hemma och uggla!”.
Emellanåt har jag tänkt att nähä nu ska jag bege mig ut på nåt och träffa folk, och emellanåt har jag försökt hitta på en vit lögn som jag måste ringa och dra för bvc-tanten.

Och nu sitter jag här.
Det blev inget babymassage. Och inte heller kom jag på någon vit lögn, i kombination med att jag inte hittade telefonnumret till bvc.
Jag är bara så förbaskat tråkig helt enkelt.

Men om man ser det så här. VARJE DAG i fyra veckor så är det något som jag måste iväg på. Detta var den enda dagen som jag faktiskt är ledig och inte behöver göra någonting förutom handla mat. Och Maria sover så himla gott på förmiddagarna. Mellan 9 och 12 är hennes heliga sovtid, två heliga timmar som jag faktiskt kan spendera hur jag vill, enda stunden på hela dygnet.
Palla att då väcka henne och dra med henne till bvc tillsammans med en massa WT och invandrarmorsor som pratar arabiska, samt en klämkäck bvc-tant som ska lära mig babymassera fast jag aldrig kommer dra nytta av min nyvunna kunskap hemma.

Egentligen borde jag ju ringt bvc och avbokat, lite trevligt. Nu sitter tanten där tillsammans med två andra morsor och undrar vart jag tog vägen. Och hon som engagerat sig så, planerat, kopierat papper och ringt runt till folk och säkert varit alldeles upprymd inför denna stund då hon får lära ut sina skills. Och nu sitter där bara två mammor vars ena barn sover och den andra kolikskriker i högan sky. Om jag vore där så kunde det i alla fall finnas en mysig bebis som hon kunde visa på.
Nu får hon väl använda en docka.
Stackars tant.
Det är nästan så jag blir lite ledsen faktiskt.
Nu kommer jag att tänka på henne hela dagen.
Och till råga på allt så måste jag ju till bvc i eftermiddag och vägamäta. Tänk om jag träffar på tanten där? Och så säger hon ”vi saknade dig i förmiddags, var var du någonstans, nu var det bara jag och en mamma till!” och så ser hon jätteledsen ut och jag skäms skitmycket för att jag inte kan ha tillräckligt bra social kompetens till att ringa och avboka.

Vaddå hittar inte numret. Det är väl bara att ringa min vanliga bvc-tant och be henne lämna ett meddelande till massage-tanten.
Faktum är att jag SKÄMS för att jag inte tar tillfället i akt att gå ut och träffa lite folk. Att jag är så bitter och otroligt TRÅKIG och bara sitter hemma och glor vid min jävla dator.
Har jag ens en bra anledning till att inte gå ut? Förutom att jag inte vill väcka barnet och att jag inte har en ledig stund på fyra veckor annars. Eller är det en bra anledning? Eller hade jag egentligen kunnat använda denna lediga dag till att träffa lite andra mammor? Är det bara så att jag är skygg och bitter?
Tyvärr befarar jag det sistnämnda. Hade jag verkligen velat komma ut så hade jag kunnat pallra mig dit.
Men nej. Nu är det jag och datorn istället.
Och varför klaga när man kan göra nåt åt det.
Jag är bara LAT helt enkelt.

Försvarstal:
Men vaddå träffa andra mammor. Jag har inget gemensamt med dem i alla fall. Noll. Jag vet, jag har ju träffat dem förut på bvc och dagis. Det finns några andra mammor som är snälla men de hänger inte på öppna förskolan och såna grejer och då gör inte jag det heller. Dessutom så har jag redan ett nätverk som är tillräckligt stort för mig. Jag kan inte hålla reda på fler personer. De jag känner duger.

Och jag vill faktiskt inte väcka Maria. Väck aldrig det barn som sover.
Så. Nu har jag intalat mig själv att jag gjorde ett bra val.
Dock otrevligt att inte ringa och avboka. Ska aldrig hända igen.

Inga kommentarer: