söndag 23 november 2008

och appropå jävla helger!

Vi har ju tvekat angående detta ett tag, men den här helgen var droppen och nu har vi bestämt oss!
Det första vi ska KRÄVA på tisdag (eller när man nu kan börja kräva saker) är KORTIS!!!!
Jag låter säkert hemsk, men jag längtar grymt mycket efter en helg utan Amir! En helg i "lugn och ro" (hur mycket lugn och ro det nu kan bli med Elias) när man kan göra saker som alla andra gör, och kunna sova på natten utan att bli sparkad på eller helt plötsligt få ett skrik rakt i örat.
I morse var jag så fruktansvärd så jag tänkte "TA SKITUNGEN HÄRIFRÅN! NU!" och jag drömde underbara drömmar om att någon helt enkelt tog honom ifrån oss och att vi bara behövde ha honom hos oss när vi verkligen saknade honom.
Ja, jag är hemsk.
Det är ju inte riktigt så jag menar. Jag skulle säkert sakna honom efter en dag om han var på kortis. Så att ha honom ifrån oss en längre tid skulle säkert vara olidligt.
Men en helg i månaden eller helst två, skulle kunna räcka för att fylla på batterierna för ett år framåt.

Jag har tidigare sagt att Amir inte är så jobbig egentligen och att vi kanske inte behöver kortis eller avlastning, samt att jag står lite som ett frågetecken när folk bekymrar sig över hur jobbigt vi måste ha det.
Jag har ångrat mig.
Han blir jobbigare ju äldre och större han blir. Han är snart fyra och går fram som en ångvält med sin hyperaktivitet. Det enda ljud han får fram är skrik. Att han är glad när han ångvältar sig framåt spelar ingen roll. Jag dör.
Ta honom, någon, snälla.

Inga kommentarer: