torsdag 13 november 2008

utredning påbörjad.

Japp, nu är det igång och om två veckor får vi diagnosen.
Varje dag nu är det nåt grejs som vi måste gå på. Samtal, undersökningar och utbildning.
Igår var vi på ett första föräldrasamtal med kurator och psykolog som tog två timmar. Det var en låååååång intervju där vi skulle berätta allt och lite till om Amir. Allt, allt, allt. Och precis allting som jag trodde var helt oviktigt var enligt dem jätteviktigt att veta.
Det var en tolk där också, konstigt nog. Vi hade tydligen sagt för ett år sen att vi ville ha tolk när det begav sig. Fast nu pratar ju Muneer så bra svenska så att det egentligen inte behövdes, så tolken satt bara där och sov. Faktiskt så sov hon. Och hennes mage kurrade emellanåt och då fnittrade hon och bad om ursäkt. Sen blundade hon och somnade och gungade till på stolen. Säkert tio gånger.
Hon såg rysk ut. Hon hade grön jacka, gröna byxor, cowboyboots och 50talsglasögon.
Fast är inte 50talsglasögon inne igen? Eller är det 70-tal. Vad vet jag.
Nåja. Vi sa att vi inte behövde tolken igen, och jag tror hon blev glad för det för hon såg ut att hellre behöva gå hem och sova.
Hoppas tolkar har tystnadsplikt, för det sägs ju en del privata saker på såna samtal med psykolog och hela köret. Och då hon inte hade något att göra så lyssnade hon säkert mer ingående och reflekterades över vad som sades. Ibland inflikade hon med något ”tips” också och då blev kuratorn lite sur och sa att det kommer vi till sen när rehabiliteringen börjar istället. Till exempel tyckte ryss-tolken att vi skulle spela musik när Amir ska sitta på pottan, för då kanske han sitter kvar där. Då tittade kuratorn lite argt på tolken och sen ursäktande på oss. Taskigt, hon ville väl bara vara snäll och jag tyckte det lät som ett bra förslag.

Jaja, vi skrattade i alla fall rätt mycket åt henne sen resten av dagen. Jag tycker ryssar ser kul ut. Tyskar också för den delen.

Förresten, nu har jag ju egentligen en bloggpaus, men grejen var att när det gäller denna utredningen så vill jag gärna ventilera lite, så jag började skriva i Word. Men sen ångrade jag mig och tänkte att vad har jag bloggen för om jag ändå vill ventilera emellanåt, då kan jag ju lika gärna göra det där.

Det kanske inte blir så ofta som jag skriver. Det återstår att se.

Inga kommentarer: