måndag 15 december 2008

Det här får man inte skriva....

… men jag skriver det ändå, för jag gillar inte att va PK.

Jag var inne på FL och hittade en tråd där det var ett jäkla tjafs (som vanligt). Denna tråd hade i sin tur orsakat en massa nya trådar om samma ämne och det var tjafs i alla.

Tjafset handlade om en brutta som inte ville vara hemmafru men mannen i huset typ tvingade henne till det. Han hade bestämt sig för att han var familjens öfverhufvud.
Eller hade dom bestämt det tillsammans någon gång i början av deras relation när trådstartaren var kär och dum. Vet ej.
I vilket fall som helst så tyckte nu öfverhufvudet att kvinnan skulle vara hemmafru fast hon helst ville jobba och nu beklagade hon sig i tråden (i stället för att beklaga sig för sin man).

Det som då hände i tråden var att alla började tjafsa om ”vaddå överhuvud, här i vååååår perfekta relation fattar vi alla beslut tillsaaaaaammans för vi är så jämställda”.

Varpå TS (trådstartaren, för er som inte är FL-erfarna) och ett gäng andra damer förklarade att en del faktiskt trivs med att mannen är överhuvud i familjen och att kvinnan bara behöver bry sig om mat och barn.
Tro det eller ej. De tycker det är skönt att mannen fattar alla beslut och att de inte behöver bry sig om pengar och sånt tråkigt.
Fine by me, jag bryr mig inte alls vad andra gör, bara folk är lyckliga, så jag la mig inte i diskussionen, men såg på håll hur någon förklarade att enligt Religionen (vilken religion det handlade om vet jag inte men det kan faktiskt ha varit vilken som helst) så är mannen skapad till att fatta beslut för de har en skarpare hjärna och kvinnan blandar in en massa känslor i beslut (för hon är helt enkelt känslosammare) och då kan det gå åt pipsvängen om hon gör det, men det blir lite mer logiskt om det är mannens uppgift.

Detta var det som jag reagerade på.
Nu är det ju ingen nyhet att Religionen tycker att man ska göra så här, så det var ingen nyhet att jag återigen blev upprörd.
Det första man tänker är ”vaddå hallå att mannen har skarpare hjärna det är sånt bullshit, det har han inte alls, KVINNAN är smartare än mannen, om världen styrdes av kvinnor skulle det inte finnas några krig för män tänker bara på pengar, sex och makt” osv osv osv.
För det är ju sant. Det vet ju alla.

MEN jag kom nu helt sonika på att Religionen kanske har rätt trots allt.
Min svärfamilj är det perfekta exemplet på det.

Min svärmor är hemmafru i Indien. Hon är en järnlady.
Hon är gift med min svärfar och har fyra vuxna barn.
Min svärfar är den snällaste mannen på denna jord. Nästan lite mesig kan man tycka.
Deras barn är alltså vuxna och nu börjar de flyga ut ur hemmet och hitta på egna saker att göra.
Detta är fruktansvärt i Indien, för alla dem ska ju stanna hos föräldrarna och hjälpa till med deras pension, alla utom dottern. Men det gör de alltså inte, förutom äldste sonen som nu är gift och bor med föräldrarna.

Och jag blir så himla frustrerad, för var och varannan dag så får min stackars man ta emot telefonsamtal från sin mamma, bror eller syster där de klagar och klagar och klagar och tjatar och tjatar och tjatar om allt möjligt som händer där borta. Och min man blir förtvivlad för att de inte kan hålla sams och för att det alltid är nåt problem.
Just nu är det en massa prat om att äldste sonen är alldeles för auktoritär och bara skriker på alla hela dagarna.
Det snackas också om att de kanske ska sälja huset, om att sonen kanske ska flyga och fara någon annanstans med sin fru eftersom han är helt väck.
Det snackas också en massa om dottern som någon gång måste gifta sig, men frågan är vem som vill gifta sig med henne för hon är sjuk och kan inte bli någon bra hustru.
Samtidigt klagas det på de två bröder som flytt landet och inte vill vara hemma och hjälpa till. Allt detta får min man lyssna på varje dag.
Då pratar han mest med sin mamma. Hon skriker och tjuter och gråter i telefonen och har en massa åsikter om allting.

Häromdagen frågade jag min man vad hans pappa tyckte om saker och ting.
”ööööhhhh…. Det vet jag inte, jag har inte pratat med honom, han är bara ute och röker och syrran säger att han gråter”.
Jag ville spä på lite på Religionens förhållningsregler och sa menande till mannen:
”men, ska inte HAN fatta alla beslut i familjen och med stark hand säga vad HAN tycker, också ska alla rätta sig efter det?”
”ööööhhhh… jooo, kanske det, men, det är mamma som bestämmer allt”.
”Är det därför han bara gråter?”
”Nej det tror jag inte att det är därför, men han gillar inte när folk bråkar”
”Varför kan inte han sätta ner foten och bestämma nåt då? Så behöver dom inte ringa och tjata på dig mer sen?”
”Nej för Gulzar (äldste sonen) tycker att pappa korkad och mamma tycker att han inte fattar nånting. Så det går inte”.

I det här fallet förstår jag mycket väl vad det är Religionen menar.
I det här fallet tycker jag absolut att Religionens regler faktiskt bör råda.
För här är det ett faktum.
De som skriker och gnäller mest i familjen och enligt min man har knäppa idéer och konstiga åsikter, är två kvinnor, som typ aldrig satt sin fot utanför hemmet.
Att de blivit så skrikiga och bestämda är endast pga gener. De har vuxit upp i en familj där alla bara bråkar.

Muneers mamma har varit inne i ett hus varje dag i typ 60 år.
Det växer mossa på hennes hjärna.
Hon har ingen TV, ingen radio, hon kan inte läsa, hon är inte utbildad och när hon köper grönsaker på torget så vet hon inte om hon får tillbaka rätt växel. Hon är helt enkelt obildad.
Det finns en uns intelligens i hennes hjärna men faktum är att det enda hon sett i hela sitt liv är hus och hem, hus och hem, hem och hus. Samt grannar som skvallrar om vem som ska ha barn och vem som har dött.

Snacka om att hon blir inskränkt, får konstiga åsikter och lägger i alldeles för mycket känslor i allt. Så blir det när man sitter inne hela dagarna och aldrig läser eller skaffar sig bildning. Har man ingen bildning så får man ta till känslorna istället.
Och då blir det bara skrik och gap och man kommer ingenstans.

Medan pappan har lång yrkeserfarenhet och en del utbildning.
Han läser tidning, ser på TV och lyssnar på radio varje dag. Han jobbar inom armén och varje dag på jobbet får han veta vad som händer ute i världen. Han får ta del av andras åsikter och tankar. Han får lära sig att det finns en värld som är större än hans egna hem och att han själv och vad han håller på med faktiskt ofta är småpotatis.

Men sen kommer han hem och får lyssna på en massa tjat från frugan. En massa obetydligt skvaller samt ångestprat om vad som ska hända med barnen. Han lär sig förstå att hans erfarenhet och vidsynthet inte betyder något när hans fru sätter ner foten. Och han är alldeles för snäll för att säga emot.

Här är det helt fel. Muneer får lyssna på en massa skit varje dag i telefonen. Tack vare att hans familj inte har lärt sig vad deras egen religion lär ut.
De skulle må mycket bättre om de lät fadern vara överhuvud med stört Ö. För i det här fallet så har han mycket skarpare hjärna.
Och det är så att de bor i ett u-land med stenålderskultur.
Samma kultur som rådde när Religionen satte sina regler.

Antagligen hade profeterna samma erfarenhet vad gäller kvinnor som satt hemma hela dagarna och lyssnade på skvaller. De förstod att dessa kvinnor kan för bövelen inte låtas fatta beslut här i hemmet. Bättre att vi skriver en regel som säger att mannen ska fatta beslut och tjäna pengar och kvinnan får ta hand om barnen.
För då var det faktiskt så att det växte mögel på kvinnornas hjärnor.
Och så är det fortfarande i dag i vissa länder.

Dock inte i Sverige. Här är kvinnorna skarpa och intelligenta och mycket väl kapabla till att fatta beslut.
Men om man som vissa kvinnor i den där tråden på FL faktiskt trivs med att inte behöva bry sig om tråkiga saker som att sätta papper i pärmar och vara ute på arbetsmarknaden, så tänker inte jag hindra dem.
Jag tycker helt enkelt att alla får göra som de vill, bara det inte skadar någon och bara de är lyckliga.
Personligen tycker jag det är bäst om man fattar beslut tillsammans och sköter hem, barn och ekonomi tillsammans.
Men inte heller det är egentligen bra om någon inte mår bra av det.
Här funkar det fint.

Jag skulle vilja skriva detta på FL men det är ju alldeles för långt.
Annars är det ofta så att mina inlägg där blir tråddödande.
Jag säger allt och då kan ingen säga nåt mer.
Men nu ska jag va tyst för ibland orkar man helt enkelt inte bry sig längre.
Det är ju bara konstigt folk där inne i alla fall. Undrar var alla normala människor håller hus.

2 kommentarer:

lalandakid sa...

Ha haha! Långt men kul inlägg!
Jag hänger också på FL, fast nu mindre när yngsta barnet springer runt.
Men jag tror jag har lämnat EN endaste kommentar. Jag vågar fan inte säga nåt därinne...om det beror på att jag är normal eller inte vet jag däremot inte.

Men det är verkligen konstigt folk därinne. Det finns stoff för timmar av ståupp-komik-skämt om man nu skulle vilja leva på det.

Carl-Henrik sa...

Härligt tragikomiskt inlägg!
Något som dock är lite märkligt är att många människor som är traditionella och tycker att kvinnan ska stanna hemma, faktiskt har som argument just det där att "inom sina egna väggar har hon ju en massa makt och inflytande". Ett argument för att tysta ner dem som inte gillar att kvinnan är underdånig.
Dina synpunkter gör ju att det faller pladask.

Sen undrar jag även varför det är just den utbildade och kunnige mannen som också ska ta rollen som öfverhufvud? Kan det inte lika gärna vara öfverhufvudet kvinnan som också skaffar sig utbildning och kunskap? Så att mannen blir hemmaman och hon arbetar? Det kvittar väl vilket, resultatet blir i båda fallen att ena parten har allt och den andra inget.

Personligen tycker jag (förstås) att när det gäller vem som jobbar och vem som är hemma så spelar det ingen roll. När det gäller vem som har bestämmanderätten så tycker jag (och Jemima) att mannen har det - men även om han har bestämmanderätt förväntas han ju uppoffra sig för sin hustru hela tiden, enligt Bibeln, så då blir det ändå jämlikt. Det där är mycket mer invecklat än man kan tro.
Jag får nästan lust att själv skriva ett inlägg om det någon gång.