lördag 13 december 2008

han kaaan juuuu

Ja, vi var ju ute i eftermiddags (det var en sån sensation för min del så det kommer jag att återkomma till i flera månader tror jag).
Vi har aldrig köpt någon pulka, dels för att det aldrig snöar och dels för att vi har gett upp med att köpa leksaker till Amir som annars är ämnade åt normala barn. Han fattar aldrig vitsen. Till exempel så kan han varken cykla trehjuling eller köra såna där åkfordon.
Men nu tänkte vi att vi har ju faktiskt ett normalt barn också, så vi lånade grannens pulka.
Men Elias ville inte åka pulka, "det är farligt", sa han.
Vi tänkte inte ens försöka med Amir eftersom hissen liksom inte gått ända upp på honom tidigare.
Men Amir gick fram till pulkan och satte sig däri, precis som man ska. Och våra hakor åkte ner i marken.
Vi knuffade ner honom för en liten backe och han tyckte det var jättekul!
Men det var inte det bästa. Det bästa var att han tog pulkan i snöret och drog tillbaka den själv upp för backen!

Det är så lätt att underskatta honom och så får man värsta chockarna emellanåt.
Löjligt att man kan bli så glad för saker som för andra är helt självklara.

1 kommentar:

LENA DE LA RIVERA sa...

Jag har något fint till dig på min ena blogg som väntar
http://jagmigochingenannan.blogspot.com

Så himla kul när det plötsligt händer något med sina speciella barn. Sitter här med ett brett smile och kan nästan se framför mig hur Amir åker pulka :)

/Lena