onsdag 31 december 2008

är det så himla speciellt med nyår egentligen

Om en sisådär tre timmar är det nytt år och runt om i landet pågår just nu en himlans massa fester där folk dricker och är glada och har glittrande klänningar och springer runt med champagneglas och socialiserar sig.
Jag tror jag är lite ensam om att sitta i slafskläder i min egen soffa hemma i min egen lägenhet utan varken champagneglas eller sociala kontakter.
Och vet ni vad, det gör mig inte ett skit.
Folk grubblar hela året på den stora dagen Nyårsafton och vad som ska hända när man glad i hågen ska hurra för året som kommer.
Så har även jag gjort. Men nu tog jag ett beslut att jag orkar inte göra något annat än att vara hemma. Själv. Kanske ha ett litet filmmaraton och filosofera med maken. Känna efter hur det känns att vara människa.

Min bror skrev en så klok sak, att varje dag börjar egentligen ett nytt år med nya möjligheter om man önskar det.
Så varför då fira som en galning just denna dag egentligen.
Jag skulle kunna börja ett nytt år den 16e april om jag så ville.

Alla andra brukar ju skriva såna där sammanfattningar om året som gått. Det ska inte jag göra. Inte idag i allafall. Antagligen inte någon annan dag heller. Det händer alldeles för mycket i mitt liv för att jag ska kunna sammanfatta det.

Just nu känner jag mig bara alldeles för slut av veckan som gått. Med jul och allt vad det innebar.
Vi har haft en himla massa besök, vi har åkt hit och dit och det har varit trevligt men guuuuud så jobbigt också.
Den trevliga julen fick vi inleda med en kväll på akuten med Amir som ramlat i badrummet (han ska ju alltid klättra) och slagit upp ett jack i sin haka. Detta gjorde mig sur i ungefär fyra dagar.
Egentligen behövde det sys, men läkaren klarade förstås inte av det så det fick tejpas. Därför har det inte läkt ordentligt och det kommer bli ett jättefult ärr.
Men Amir blev glad ganska snabbt igen, men däremot är det ju uppehåll från dagis och det kan ju göra det gladaste unge fly förbannad.
Han har hållt sig i skinnet när vi har haft besök men av någon konstig anledning så har han fått utbrott när personerna i fråga åkt iväg.
Jag tror det är ganska vanligt att det är så, att de inte reagerar på förändringar och andra konstigheter förrän långt efteråt.

Nu går vi bara runt som två frågetecken och undrar hur vi ska klara en vecka till.
Vi räcker liksom inte till för honom. Det har vi märkt idag.
Jag säger nog ganska ofta att Amir inte är så rutinbunden och att han inte bryr sig så himla mycket om förändringar, men när det kommer till såna här dagar så märker man att han är det ändå.
Eller rättare sagt att han mår som allra bäst när dagen är tråkigt inrutad och fyrkantig.
Man märker ju skillnaden, hur tipptopp han mår de dagarna han är på dagis, och såna här dagar då hans humör växar mellan förvirrning och ren ilska.

Sover dåligt gör han också. Bolltäcket funkar inte. Jag går i bitar. Jag tänker inte acceptera det. Han får väl helt enkelt börja med någon annan medicin då, för det är verkligen inte acceptabelt att endast få sova mellan 23-02 varje natt.

Smäller raketer gör dom där ute nu också. Undrar om barnen kommer vakna i natt och vara livrädda.

Undrar också om jag själv orkar hålla mig vaken i natt eller om jag ska sova över skiten. Man ska ju sova när man får chansen.
Och jag kan ju smälla raketer den 16e april istället.
Gott nytt år!

Inga kommentarer: