tisdag 13 januari 2009

dum apotekspersonal

Om något irriterar mig så blir jag bara mer och mer förbannad ju mer jag går och tänker på det. Så är det väl för alla. Nu har jag varit förbannad på en sak sen igår och jag undrar om detta är en grej som verkligen är ”tillåten”.

Jag skrev ju tidigare att Amirs läkare var helt handfallen inför Amirs sömn och kunde i princip inte göra något mer. Men han sa ändå att om Melatonin inte funkade så skulle vi ge Circadin en chans till. Trots att det är svindyrt och egentligen gjort för 55-åriga män så skulle vi prova igen, eftersom skillnaden mellan detta och vanlig Melatonin är att det inte går ur kroppen så fort, utan avges sakta under hela natten.
Visst, man måste betala 800 spänn i månaden (som varken täcks av högkostnadsskyddet eller godkänns som merkostnad i vårdbidraget), den smakar illa och måste sväljas hel, ett paket räcker bara i en vecka osv osv… Men prova borde vi göra i alla fall, eftersom det faktiskt är ett helt annat verkningssätt.

Så igår var jag på apoteket för att ta ut medicinen och här kommer min poäng.
Apotekaren tittar på datorn (receptet ligger ju däri). Sen tittar han på mig. Sen tittar han på datorn igen. Sen rynkar han på näsan. Sen säger han ”det är ju inte speciellt vanligt att barn får den här medicinen”.
Jag, som aldrig kan tala för mig, svarar bara ”öööhhh…”
”Är du säker på att det är den du ska ha?” fortsätter han.
”Va?? Öööhh, jaaa” fortsätter jag lika irriterande flummig.
”För som jag sa, det är väldigt ovanligt att den skrivs ut till barn.”
DÅ kommer jag på vad jag ska svara:
”Men han har autism!”
”Jaha okej. Jaja, jag tänkte väl att det var nåt sånt”, muttrar apotekaren och går och hämtar medicinen.

Nu undrar jag. Får apotekspersonalen verkligen ifrågasätta vilken medicin som blivit utskriven?
Det är ju liksom inte vi som hämtar medicinen som har skrivit ut den? Eller skulle det vara ett förfalskat recept? Eller vaddå?
”jag tänkte väl att det var nåt sånt”, sa han ju. Alltså fattar han ju nånstans att det finns barn som faktiskt får den medicinen och varför. Då behöver han väl inte fråga!
Det känns redan jättedumt att hämta ut medicin för medelålders män till min 4åring. Måste apotekspersonalen spä på det?

Nu hade jag sån himla ”tur”, eller vad man ska säga, att jag faktiskt kunde skylla på en diagnos. Det var första gången jag använde mig av det och jag bara kände hur skönt det var. Att jag kunde ge en ursäkt som blir godkänd direkt.
Men detta har hänt tidigare också, och då hade jag ingen diagnos att skylla på.
Amir har ju fått sömnmedicin i två år.
Och en gång när jag skulle hämta Teralen, han var då två år gammal, så fick jag liknande kommentarer.
Jag var där och kände mig jättepinsam och dum och eländig och som världens sämsta mamma, som hämtade ut detta starka preparat till en tvååring.
Inte blir det bättre av att apotekaren säger: ”Den där läkaren som har skrivit ut det, henne känner jag minsann till, hon skriver alltid ut såna där konstiga saker till barn!”
Vad svarar man på en sån sak? Ja jag vet det är jättekonstigt, tror jag struntar i att hämta ut den, hejdå!
Allt jag fick fram var ”jasså”, fast jag egentligen hade velat skrika rätt ut:
”GE FAN I ATT IFRÅGASÄTTA VILKEN MEDICIN VI FÅTT UTSKRIVEN OCH VARFÖR! TROR DU INTE JAG KÄNNER MIG TILLRÄCKLIGT DÅLIG ÄNDÅ SOM INTE KAN FÅ MIN SON ATT SOVA! JAG VILL TALA MED DIN CHEF!!!”
Men som vi alla vet så är jag ju en mes.

Vet inte hur det där funkar egentligen. Är det så, att personalen på Apoteket har rätt att ifrågasätta om de tycker nåt är ”skumt”?
Finns det i så fall inga regler om var och hur och när och varför man får göra det?
Är det så jätteovanligt att en tvååring får Teralen?
Är det så jätteovanligt att en fyraåring får Circadin?
Är det vanligt att folk förfalskar recept?

/förvirrad och förbannad

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!

För det första måste jag bara säga att jag tycker jätte mkt om din blogg och att jag är jätte imponerad an dig och din familj!

När det gäller apoteket/ apotekaren vill jag dock säga att försök se det positivt, att även apotekaren bryr sig om Amir och hans bästa. Apotekarna har en lång utbildning bakom sig och kan mkt om mediciner och dess verkan. Givetvis ska man lita på läkarna men det händer ju att folk gör fel och det är väl bra att de dubbelkollar?! Fast jag förstå att det är jobbigt att hela tiden "få försvara"....

Kram
Magdis!

Maja sa...

Hej!
Det är ju deras jobb på Apoteket, att ifrågasätta recepten. Främst brukar det väl handla om dosering och så, för de kan ju inte veta vilka sjukdomar vi har. Har själv fått vänta 40 minuter för att de skrivit ut vanlig tavegyl(allergimedicin) till min dotter när hon var 8 månader. De fick lov att ringa runt och dubbelkolla att det var okej för ingen där var säker. De har ju en lång utbildning just för att kunna en massa om detta. Sen tycker jag absolut att de borde bete sig som normala människor och vara trevliga och lite diskreta. Det kan ju faktiskt vara precis så som du skrev, att man redan har en massa känslor kring medicinen och verkligen inte behöver att någon spär på dem på apoteket.

Tycker att ni är super coola och verkar ha så fin hand med Amir!! Hoppas ni kan få den hjälp ni vill och behöver. Har själv jobbat som avlösare hos en liten tjej som "bara" hade autistiska drag och en del andra problem. Jag var hemma hos henne 3 eftermiddagar i veckan, då kom hon hem tidigt med taxi och jag var där i ca 3 timmar. Hennes föräldrar kom hem under den tiden, men de behövde ha tid för hennes äldre syskon och med hemmet. Hon bodde också varannan helg i "stödfamilj" hos en av sina fröknar.
Lycka till med allt!
/Maja

Elisabet sa...

Tackar för kommentarerna! I så fall så är det ju inte så "illa" som det verkar när man är där. Jag hade en (naiv?) tanke om att apotekets uppgift var typ bara att tillhandahålla och sälja de mediciner som läkare skriver ut, att de jobbar "under" läkarna alltså. Men det är ju egentligen bara bra att de är så noggranna. Har tidigare varit med om i ett annat fall (ej Amir) att medicinen blivit helt fel utskriven och det blev jättegalet, och då hade Apoteket ingen koll på det heller. Vill inte att nåt sånt ska hända Amir...
Men nog borde de vara lite finkänsligare kan man tycka.. speciellt när det gäller saker som de själva tycker är "konstiga", för då är det väl konstigt då och kanske lite känsligt att ifrågasätta....
Och förstår inte personalen att det finns en anledning till varför man får medicinen och att läkare också har väldigt lång utbildning?

camoo sa...

Jag håller med dig. Det är ju inte så att vi VILL medicinera våra barn. Men vi vill inte heller bli ifrågasatta. Jag r så himla trött på apoteket här så jag skall nu byta till ett annat. OK, måste bställa de mediciner som vi behöver men det är bättre än att varje gång bli ifrågasatt.

lalandakid sa...

Jag håller inte riktigt med Magdis här ovan. Jag har också varit med om apotekare som ifrågasätter både medicinering, att skicka hem sondnäring och allt möjligt mellan himmel och jord kring min dotter trots att vi har besökt SAMMA apotek i över FEM år och haft kontakt med i stort sätt SAMMA personal.

För mig kändes det enbart som att de höll på så här antingen för att jävlas eller för att de själva är drogade på nåt sätt (antagligen stressade också, men det är inte mitt fel).

Angående denna kommentar ”Den där läkaren som har skrivit ut det, henne känner jag minsann till, hon skriver alltid ut såna där konstiga saker till barn!” som apotekaren slängde ur sig
undrar jag bara: kan det inte vara så att den läkaren jobbar med barn med speciella behov, som Amir och liknande och att det är DÄRFÖR som hon alltid skriver ut konstiga saker till barn?

Alltså hur korkad får man vara?
Kram!