torsdag 8 januari 2009

hallå vaddå glaskula egentligen

Jag satt och funderade på mitt bloggnamn.
Det stämmer ju faktiskt inte riktigt.
Tanken har bara inte slagit mig tidigare att namnet faktiskt är helt fel.
Det är ju en gammal, vanlig uppfattning som folk hade, att autistiska barn satt inne i en liten glaskula och man typ inte kunde få kontakt med dom.
Folk har protesterat mot den föreställningen de senaste åren, det var väl bara jag som tyckte att det var en himla bra liknelse och valde att ha det som mitt bloggnamn.

Men just idag har jag helt plötsligt kommit på att det stämmer ju inte alls på Amir.
Han var på jättebusigt och keligt humör idag, och så bra kontakt som jag fått med honom idag har jag nog aldrig fått.
Han kramades och busade och när jag inte brydde mig om honom så tog han tag i mitt ansikte och vände det mot honom. Sen såg han mig i ögonen jättemycket och jättelänge.
Han säger ju inte ett ord, men det är ju inte samma sak som att vara i en glaskula, vara helt okontaktbar?
Man kan visst få kontakt med honom. På hans villkor. När hans humör tillåter det. När HAN börjar leken, när HAN tar initiativet.

Fast iofs, annars är det ju faktiskt en bra liknelse på så vis att alla fattar vad man menar.
”Vaddå autism, vad är autism?”
”Tjaa, det är typ som att barnet är inne i en glaskula i sin egna lilla värld”.
Så KAN man ju faktiskt också beskriva Amir.
När han är på det humöret.
Han har ju också dagar då han stänger in sig i den där bubblan. Det känns som att han liksom tar fram autismen och låser in sig med den.
Fast alla människor kan ju ha såna dagar? Då man bara vill vara med sig själv i en glaskula. Vaddå att det skulle känneteckna autism.
Har också fått för mig att det är mer vanligt att autistiska barn faktiskt är jättegosiga och kärvänliga. Det var nån som sa det, men jag kan ju ha fel, eller den personen kanske hade fel.
Alla barn är ju olika, även de med autism.

Vilket dravel. Vet inte alls vart jag vill komma.
Ja just det ja, jag skulle ju komma på om det var ett bra bloggnamn eller ej.
Vi säger så här. Det får stå kvar. För det säger ju väldigt mycket, även om det inte säger allt.
Ja. Bra. Tack.
/flum

2 kommentarer:

lalandakid sa...

Ja,
och så tror folk också att det liksom går att "ta ut" barnet ur glaskulan. Som på filmer (fast jag skulle hellre betala för att se det i verkligheten).
Men det är inte det det handlar om.

Det handlar om barn som är annorlunda,
och jag tycker de ska få vara det!

Elisabet sa...

Klart de ska få va det... annars är det ju inte dem!