fredag 30 januari 2009

om vi fortsätter lite då

Allting i livet har en mening. Jag tror benhårt på det.
Jag tror att varje dag är en pusselbit i ett skitstort pussel.
Allting i livet är förutbestämt, slumpen är bara trams. Jag vet att det är så och när jag rotade i min gamla Helgon-dagbok så kunde jag bara konstatera att det finns inga skäl att tro något annat.


AUGUSTI 2003

”hej hej, hallå dagboken.

nu är jag deprimerad och har ångest. jag målar i svart. jag vet ingenting. jag har ingen aptit. jag orkar inte. jag vill inte.
fast samtidigt vill jag. gaaaaaaaaaaaah jag vet inte vad jag ska ta mig till.

för bara en vecka sen eller mindre så var jag jätteentusiastisk över att jag skulle flytta till uppsala. och jag köpte en viktig almenacka och jag har betalat första hyran och köpt överstrykningspennor och tänkt att nu jävlar nu börjar livet för mig. nu ska jag bli en bra människa. det är nu min nya framtid börjar, det är nu allt avgörs.

men dom senaste dagarna har jag typ tänkt att nej. jag vill ju inte. det är ju inte det här jag vill. just nu. jag kan inte. jag vågar inte. eller jo vågar gör jag ju verkligen och jag vill inte bo kvar i den här sketna hålan längre!!! jag står inte ut!! där alla verkligen känner alla och man går till utposten på lördan och där är det bara hockeyäckel och trettiåringar och det känns som att jag är ensammast i hela stan om att va som jag. det finns liksom ingen jämlik och det vore så skönt att slippa det. jag passar inte in här. verkligen inte.
men jag vill ju inte plugga, jag vill inte jag kaaaaaaaaaaan inte!!! det kommer inte gå jag kommer nog må sämre där uppe än vad jag gör här nere ändå eftersom jag inte vill det till hundra procent.
och slösa bort studielån på nåt som jag inte vill till hundra procent.

men vad ska jag göra då? jag har sagt upp mig från jobbet betalat hyran och allting. dom har iofs sagt på jobbet att jag får komma tillbaka precis när jag vill, men frågan är om jag vill det...
ska jag stå där då igen och allt va som vanligt?
och bara börja om på samma gamla visa. det kommer ju inte bli nån förändring trots att dom säger det. dom lockar med löneförhöjning, arbetsledare hela köret... men det kommer ju ändå inte bli så.
och så alla jävla gäster... fan vad jag hatar dom. fan fan fan.

jag vill sticka. nu.
jag vill ut i världen. det är vad jag vill. det är vad jag vill!!!!!!!!!
det är vad jag är mogen för. jag är inte mogen för nåt annat än att ta dagen som den kommer, leva lite hipp som happ, va lite flummig... leva livet bara.
jag vill göra det innan jag måste ta tag i allt, börja plugga.
tänk om jag bara sitter där en dag och så liksom ”är jag vuxen nu?”.
och så har man amorteringar och volvo och fast jobb och så ska det va hela livet.
jag vill inte va vuxen. jag vill va ett barn som kan göra precis som hon vill. jag vill det.

jag vill verkligen sticka.
typ till thailand eller nåt. eller bahamas.
jag har en vän som ska till bahamas. han har köpt en biljett enkel för 3400. så ska han hitta nåt jobb där och stanna där typ bara så länge han vill.
det vill jag med.
men jag har inga pengar. det är det som är problemet. jag har inga pengar. inga kronor inga ören. jag har inte råd.
med nånting.


jag tror fan att jag går och köper en trisslott.

adjö.”



Jag vann inget på trisslotten, och inte åkte jag till Uppsala heller. Jag tänkte istället ”leva livet på ett härligt flummigt sätt” (???) i London men av någon konstig anledning så fegade jag ur där också.
Och…


MARS 2004

”vad fan är det för fel på alla jävla killar?????
ALLA ALLA ALLA är ju helt jävla dumma i huvet... eller upptagna.......
killar är som toaletter..... upptagna eller fulla med skit...

har aldrig i hela mitt liv träffat en kille som är normal och ledig. eller jo det har jag. men sen har han av en konstig anledning blivit onormal eller oledig. och jag blir över som nån jävla äppelskrutt som ingen vill ha. tack för den.

funderar allvarligt på att bli lesbisk. men om jag ska va ärlig tror jag nog inte att situationen blir bättre då. för då kommer jag troligtvis tycka att alla tjejer är svin också. alla är svin. varenda jävla människa är svin. människan är ond. kvar är jag. jag är säkert också ond. fast jag försöker va snäll. har då aldrig gjort nåt dumt mot nån. eller jo det har jag ju. men inte med mening. fan inte med mening. alla killar är dumma med mening. det vet jag!!!!
om jag träffar nån som jag tror är underbar och det enda undantaget på jorden så visar det sig alltid senare att han också är ett svin. hur kunde jag tro nåt annat? sitter alltid och förbannar mig själv för att jag är så jävla naiv och tror att han skulle va annorlunda. MEN! han är precis som alla andra! hur kunde jag tro nåt annat? när fick jag den turen att träffa nån som var annorlunda när hände det? nej PRECIS! det händer inte! upptagna eller fulla med skit! that´s it!

vad gör man då?

funderade lite på att gå i kloster.
gör ju inget.
det enda man får ta avstånd från i kloster är bara saker som ändå gör mig illa. alkohol och killar.
ser inget negativt i begreppet klostervistelse.
absolut inte.
skulle bara va skönt att slippa all skit som ändå bara gör mig illa.
varje gång jag är full gör jag saker som gör mig illa. fast ibland har jag skitkul också men när det visar sig så har jag klantat mig i allafall eller så får jag värsta bakfyllan dan efter.
killar är bara skit. alla killar gör mig illa. spelar ingen roll om jag inte får va i närheten av dom. det gör inget. dom är inget å ha ändå. jag saknar dom inte. dom gör mig bara illa. dom är inte snälla. ger mig inget av värde.
om man går i kloster...... så får man va för sig själv. tänka. odla lite grejer. man behöver inte alls sitta med dom andra nunnorna och be och greja. man kan bara göra som man själv vill, utan att onda ting kommer i vägen.

herregud. jag ska nog gå i kloster.
helt plötsligt fick jag en känsla som skrämde mig.
en känsla som bara sa att jag skulle kunna gå i kloster.
det känns inte alls främmande eller otäckt. tvärtom kändes det ganska bra. lustigt.
har tidigare bara inte fattat hur man kan gå i kloster. inte kolla på tv, inte festa, inte träffa killar................ å andra sidan... vad är det som gör dessa ting så himla speciellt?
är tv så himla nödvändigt egentligen? tv visar ändå bara en massa skit som inte jag vill se! det är pinnsmala modeller och amerikanska filmer med 15åringar som ser ut som 30åringar och är jättesmarta poeter fast de egentligen inte vet ett skit om livet, åsså är det bara porr våld terror george bush och en massa skit. det kommer stunder då jag inte vill slita mig från tvn då det visas nåt skitkul men när jag tänker efter är detta också bara en massa patetiska amerikanska sitcoms som bara har en mask men som egentligen bara talar om för folk hur man ska vara och leva. sen emellanåt är det reklam reklam reklam. mode och slaveri och köpa köpa köpa. skönhetsideal. anorexi. media. usch. självmord. död.
kom precis på att tvn och all dessa jävla media har gjort den världen vi lever i. det är media som har skapat den. media har skapat dåliga självförtroenden. media har skapat självsvält och självmord. media har skapat sjuåringar med stringtrosor. media har skapat våldtäkt, porr och kvinnoförtryck.
media är egentligen inget å ha. media är bara skit.
kom helt plötsligt på att jag inte skulle sakna media. jag skulle inte sakna att se folk tala om för mig dag ut och dag in hur jag ska leva och se ut. jag skulle inte sakna att se hur folk krigar och dödar och jag skulle absolut inte sakna att se george bush snacka skit.

jag skulle inte sakna spyor, ord som aldrig skulle blivit sagda eller dumma ibland oförlåtliga gärningar som man gör när man är full.
jag skulle inte sakna några killar. aldrig. aldrig aldrig. finns inte en kille som har bringat något gott till mitt liv (som inte är min släkting då, haha).

hm. jag känner i detta nu att jag är kallad till kloster.
det enda jag skulle sakna är all min älskade musik och en massa böcker. jag undrar om man får ha musik och böcker i kloster. måste ta reda på det. får man inte det kan jag inte vara där, då skulle allt bara kännas meningslöst. får man det, då ska jag nog åka. hmmm.

saken är i allafall den att jag på onsdag ska åka till indien.
ska försöka finna mig själv där lite och fundera över livet. tyvärr finns det en massa killar där, men men, man kan ju inte få allt man pekar på här i livet. jag ska i allafall bara sola, läsa, lyssna på en massa underbar musik (kent och HIM), gå runt jättemycket och äta god vegansk mat. ska bli riktigt trevligt. och dyrt, men sånt är livet.

puss puss.”




Ett år senare var jag gift och hade en bebis.
Det är roligt att resa och se världen, men det där ansvarslösa barnet inom mig som jag ville ta fram och leva livet med, det är ju bara fjantigt att bete sig så. Och jag trodde att jag var jättefilosofisk och bohemisk när jag suktade efter ett sådant liv, ett liv utan krav och utan bekymmer.
Och idag har jag ett meningsfullare liv än någonsin. Kämpigare än någonsin (tonårs”depressioner” är småpotatis om man jämför med kampen för familjen) men det kan inte heller bli bättre.
Slumpen my ass…
Säg INTE att det inte var MENINGEN!

Inga kommentarer: