tisdag 27 januari 2009

svärmor

Det är ett laddat ord. Svärmor. Säg den kvinna som inte tycker att det är lite komplext. Lite svårt.
Hur många kvinns, fruar, har en perfekt relation med sin svärmor?
Jag tycker bara det klagas på dem hela tiden. Aldrig har jag hört talas om en svärmor som är helt igenom bra.
Varför?
Är det konkurrensen om sonen det handlar om eller vaddå?
Svärmor tycker att ingen kvinna är bra nog åt hennes son, och hustrun tycker att svärmor är överbeskyddande och bör klippa navelsträngen till den nu 30 år gamla sonen.

Men jag gillar min svärmor, det lilla som jag känner utav henne.
Förutom att hon var en jättedålig mamma åt min man när han var liten, och det kan jag bli förbannad på emellanåt. Men what to do, det var andra tider och andra förhållanden.
Tycker i alla fall att det är skitboring att hon och svärfar bor så långt bort, skulle hellre vilja att de bodde här eller åtminstone kom hit på ett långtidsbesök.
”Du gillar henne bara för att du har henne på bekvämt avstånd”, har jag fått höra.
Varför vara så negativ? Är alla svärmödrar monster?

Nu är det så att vi har bestämt att vi ska ta hit dem. Vi har pratat om det i två år men nu ska vi på allvar försöka. Svågern har börjat ordna med pass åt dem också ska de använda den förlorade sonen nummer 2:s bröllopskassa till biljetterna.
Pratade med svärmor i telefonen häromdagen.
-Javisst, javisst, vi kommer, säger svärmor då.
-När då? Frågar jag.
-Snart, säger svärmor.
-När är snart?
-När vi har gjort pass.
-Okej, så då kommer ni hit då? Säkert?
-Javisst, jag lovar.
-Vågar du åka flygplan då?
-Nej.

Jaha. Där sprack den.
Jag undrar hur svärmor har tänkt sig att komma hit. På kamel?

-Men, man måste åka flygplan för att komma hit.
-Nej, jag tar taxin.
-Det tar nog ett år.
-Nejdå, det tar bara sex timmar.

Alltså, svärmor är inte så bildad. Hon tror för det första att vi bor på andra sidan berget.
Sen hur ofta man än förklarar för henne att vi bor i SVERIGE, ett helt annat land, på andra sidan jordklotet, så svarar hon:
-Vaddå jordklotet? Andra sidan? Jag förstår inte.

HUR tar man en sådan till Sverige?
Hon har typ aldrig vitsats utanför sin egen trädgård.
Men samtidigt förstår hon ju att man måste ha pass för att komma hit, vad tror hon då att passet är till för?

Jaja. Svärfar får väl förklara för henne.
Svärmor kommer få en hjärtattack, först när flyget lyfter, och sen andra gången när hon ser att vi köper fryst kyckling i affären och inte bara skär halsen av en som springer runt på gatan utanför huset. To much kulturkrock alltså.

Men. Om det nu är så behändigt att ha svärmor på så långt avstånd, kanske ångrar jag mig om hon kommer hit då? Tänk om hon börjar hänga över mig som en hök. Lägga sig i och sånt.
Dessutom har hon ju en lite konstig uppfattning angående Amirs autism.
Enligt henne, ja enligt hela familjen, så finns det inget som heter autism.
De träffade Amir när han var ett år, då var han helt okej.
Alltså är det bara ett konstigt tillfälligt tillstånd, som beror på att vi kanske gjort fel på nåt vis i uppfostran eller att han blivit rädd för en hund ute på gården. De är övertygade om att Amir kommer bli normal igen bara vi försöker på rätt sätt.
Svärmor tycker på allvar att vi ska skicka dit Amir i tre månader och då lovar hon att han kommer vara ”perfekt” när han kommer tillbaka.

Jag kanske har tagit ett förhastat beslut?

4 kommentarer:

Jemima sa...

Jag tycker det låter häftigt! Hoppas vi får träffa henne också.

Tänk vilken upplevelse för henne att faktiskt se med egna ögon från luften hur stor världen är, när man aldrig rest någonstans i hela sitt liv, och aldrig tittat på en karta. Wow!

hönsmamman sa...

På kamel *haha*
Jag håller med dig. Jag har en jättebra svärmor o tycker synd om alla som inte har. Ibland mailar vi flera gånger i veckan o åker vi ner utan sonen/mannen så bor vi där ändå o trivs bra. En gång frågade hon om vi ville bo kollektivt med dom om dom köpte värsta gården. Skulle helt klart kunna tänka mig det =)

Towe Paqualin sa...

Ojojoj... sånt här trodde jag bara hände på film! Hoppas lilla svärmor kommer hitta till Sverige!

Elisabet sa...

Haha. Mitt liv är en film!