fredag 20 februari 2009

För jag tycker faktiskt att det är fult att ha stökigt hemma

Vi har haft LSS-handläggaren på hembesök. Hon visste inte att vi hade varit magsjuka. Taskigt av mig att inte säga det? Äh, det har ju ändå slutat smitta, barnen är ju tillbaka på dagis och vi behövde faktiskt ha hit kvinnan FORT.
I vilket fall som helst så reagerade hon precis som alla andra när hon steg in i vår lägenhet.
”OJ! Va FINT ni har det!”
Nu tror jag inte att hon menade fint såsom i fin inredning och fina möbler, för dessa är ett skämt.
Jag vet inte riktigt vad vi har för inredningsstil, det är nån blandning av Ikea och second hand, allt med en ytterst speciell u-landshand över det hela. Det ser lite wacko ut faktiskt. Jag gillar det inte alls, men inser att det finns värre problem här i världen än en konstig inredningsstil.
Så det var nog inte det hon menade. Utan hon menade att vi har städat.
För det har vi.
Och jag måste skryta lite och säga att hon har säkert varit hemma hos många autistiska barn, och hon har väl inte sett många hem som är så välstädade. Man kan ju aldrig bortse från slitna tapeter och hackiga bord etc, men just städeriet är det inget fel på.

Min man är nämligen perfektionist. Pedant. Det är nästan äckligt.
Jag var INTE perfektionist eller pedant innan jag träffade honom (HAHAHAHAHA… årets gapflabb), MEN han har fått mig att inse att livet är trevligare i ett välstädat hem.
Så nu är jag också lite pedant. Inte mycket, men lite.

Detta förvånar alltså ofta människor som kommer hem till oss. Vi har 3 barn varav en är autistisk. Hur hinna städa?
Aha! Det måste vara så att de städar hela tiden och varje dag och prioriterar inte sina barn. För om man tänker på sina barn i första hand, då kan man inte städa. Då ser det ut som Jerusalems förstöring. Det är ju så man brukar säga; ju stökigare hem, desto bättre föräldrar. Eller hur?
Erkänn att ni tänker att de föräldrar som har välstädade hem hellre prioriterar städning framför barnen!
Erkänn att ni tänker att man kan se genom fingrarna på ett hem som ser ut som skit för det är inte i städningen som the parentskills sitter!

De personer som läser denna blogg vet mycket väl att jag inte är känd för att vara en utomordentlig, perfekt och engagerad mor, men jag måste ändå försvara mig och säga att jag prioriterar inte städning framför barnen.
Men däremot... så är jag faktiskt effektiv. Jag är kvinna, jag kan göra två saker på en gång.
Om man bara plockar lite lite varje dag, om man sätter in glaset i diskmaskinen direkt efter att man druckit ur det, om man slänger kläderna direkt i tvättkorgen, om man städar upp en leksakslåda innan man tar fram nästa… då blir det helt enkelt inte stökigt. Om man hela tiden tittar med ett halvt öga på hemmet, och då och då, bara då och då, plockar upp en papperstuss, en leksaksbil som ligger fel, en vante, en gammal klubba, då blir det inte stökigt.
Man behöver faktiskt inte städa som en tok hela dagarna.
Jag städar hellre pyttelite varje dag och tar sedan fram dammsugaren en gång i veckan, än att behöva STORSTÄDA som en galning en gång i veckan, och däremellan oja mig över att lägenheten ser för jävlig ut.

För det är faktiskt så att livet är trevligare att leva om det är städat hemma.
Man blir mindre stressad (och det är GULD värt), man blir gladare, man blir mer harmonisk, än om man lever i ett kaoshem och skyller på att man inte hinner städa.
För vem sjutton hinner inte plocka upp en gammal teckning från golvet när man ändå är på väg förbi den.

Jag ska icke klaga på de människor som har lite rörigt hemma.
Detta var bara ett tips på att få ett lite mindre stressigt humör.
För jag vet, tro mig jag vet, vad ett rent respektive stökigt hem kan göra för humöret och stressnivån.
I mitt liv behöver jag inte mer stress och kaos, det är nog som det är.
Därför tycker jag att det åtminstone kan vara lite ordning och reda hemma.
Jag tänkte bara att jag ville skriva det.
Sen om vissa trivs med att ha rörigt, varsågoda, fortsätt med det, ta icke åt er.

Men min viktigaste poäng kanske var att man behöver inte vara en städgalning och pedant som inte bryr sig om barnen (eller kanske, som vi trodde att LSS-handläggaren skulle tänka, inte är i behov av avlastning för bevisligen hinner vi ju städa) bara för att hemmet ser ok ut.
Om man vill vara effektiv så kan man faktiskt vara det.

Så sätt igång och städa nu inför helgen alla människor, och njut sedan av lördagsfriden, kanske med Melodifestivalen och en påse av ert favoritgodis.
Skit också, nu lät jag som Gizmolina (det var inte alls meningen).
Jaja…

5 kommentarer:

Johanna sa...

Jag har följt din blogg i tysthet ett tag och måste bara säga hur härlig jag tycker den är att läsa.
Jag har jobbat i många år med autistiska barn och vet hur underbara de kan vara och samtidigt otroligt krävande.
Tycker att din blogg gör att man reflekterar en extra gång över livets märkliga vägar

Otroligt söta barn har du också:)

Trevlig helg!

Jemima sa...

Håller med i allt du säger, men måste lägga in ett litet veto mot att det blir mer ordning om man städar upp en leksakslåda innan man tar fram nästa... där har du inte räknat med att en del familjer i sitt hem har den lilla Klätterapan, som klättrar upp på alla hyllor och får fram alla lådor oavsett var de placeras, och sen vänder upp-och-ner på dem. Gärna två i taget...

Elisabet sa...

Johanna: Tack! Jag blir så himla glad av såna kommentarer! :-)

Jemima: Jotack. Vi har en sådan klätterapa här också, men jag bortsåg från honom en stund där och försökte låta präktig, men vet såklart att det inte funkar i verkligheten :-D

mammabecka sa...

Haha, jag vill gärna inte erkänna det men jag tror du har rätt ;) Här hemma blir det lätt stökigt och jag plockar väl inte direkt upp efter mig när jag går förbi en leksak eller vante. Det får helt enkelt vänta till min dagliga städrunda som oftast sker efter läggdags för barnen (eller 30min innan jag får besök). I am not orking, helt enkelt.

Men visst är det härligt att ha ett rent hem?! Jag blir deppig så fort det ligger lite grus i hallen. På helgerna är det alltid städat och fint, ganska lustigt eftersom jag är mammaledig. Kanske får jag mer ork till att städa och plocka när jag vet att mannen är hemma. Eller så är det helt enkelt hans förtjänst att vi har det så fint, han hjälper ju också till med städningen.

Fast lat är jag inte, snarare bekväm *hi hi*

Kommandomamman sa...

Min lösning stavas städhjälp. ;-)