onsdag 25 februari 2009

Sorglig dialog

Elias: Mamma, jag vill gå ut och gunga.
Jag: Nej Elias, inte nu, bebisen sover.
Elias: Sen gå ut och gunga. Gå till affären, köpa bullar.
Jag: Ja det kan vi göra, det låter bra.
Elias (efter en stunds betänketid): Mormor gunga!
Jag: Va, nej, det går inte, mormor kan inte gunga.
Elias: Gå till mormor och gunga!
Jag: Vad pratar du om Elias, vi kan inte gå till mormor, hon är ju i himlen!
Elias: Gunga himlen!
Jag: Du kan inte gunga i himlen Elias, för det är bara mormor som är i himlen. Men om hon inte var i himlen, då skulle hon säkert vilja gunga med dig.
Elias (tänker): Mamma inte i himlen.
Jag: Nej, mamma är inte i himlen, mamma är här hos dig.
Elias: Sen mamma åka himlen.
Jag: Nej, prata inte så Elias, mamma ska inte åka till himlen. Inte förrän du är stor och du inte behöver mamma längre, åker jag till himlen.
Elias: Mmmm. Mamma inte åka himlen. Mamma gunga.

Usch. Va sorgligt, börjar nästan gråta. Hoppas han inte förstod.

1 kommentar:

lalandakid sa...

Det gjorde han nog inte.

Jag tror barn lever sig in i allt helt hejdlöst,
jag tror de kan gå in och ut ur sorg och glädje väldigt fort och bekymmerslöst,
i alla fall upp till lite högre åldrar.