tisdag 10 mars 2009

ansiktsbok

Appropå föregående inlägg och det här med att visa upp sig på nätet; Facebook. Det finns ju inget värdelösare. I början var det lite sådär kul att snoka och kolla vad alla människor som man en gång kände gör nu för tiden. Och kolla om den där killen som var så himlans populär och trodde att han var bäst i världen blev något eller om han fortfarande bara super runt (det gör han). Kolla om den där plugghästen jobbar som läkare idag eller om hon bara blev vårdbiträde (självklart blev hon läkare och tjänar nu multum).

Också började man samla på kompisar, för att visa att man är så populär så, och alla måste veta vad man gör idag. Ladda upp massor med bilder för att visa att man faktiskt har barn trots att alla trodde att man skulle leva i evigt celibat.

Men i och med det så kom alla dessa tramsiga inbjudningar. Se vem som skulle vilja bjuda dig på dejt, kolla vem som vill köpa Markus för 50 000, svara på frågor om Johan, se vilka superlativ som den och den ger dig. Skicka en blomma, skaffa ett husdjur, tävla på quizz, kolla vem du är lik, vad är ditt namn som strippa? Blablabla.

Det tappade ganska fort sin tjusning och vidare har jag nu insett, efter sisådär femhundra år, att Facebook är bara ännu ett jävla högstadium. Och jag vill inte ha 219 kompisar som jag aldrig skulle hälsa på ute på stan, och jag vill absolut inte att dessa 219 kompisar ska läsa konversationer mellan mig och mina riktiga kompisar och kolla hur vi kommenterar varandras foton. Och jag vill inte vara en del i deras vänskapsjakt och poängsamling.

Men framför allt så vill jag inte att Facebook ska ha äganderätten till mina foton och jag vill inte att kleti och pleti ska kunna kartlägga mig och min släkt.

Så nu har jag rensat och har bara 20 vänner på Facebook och jag är dessutom inte längre sökbar och man kan inte kolla min profil om man inte är vän med mig först. Det känns mycket bra.

Funderade på att radera hela kontot, men så långt som jag har gått nu känns bekvämt. Jag vill kunna prata med kompisar och familj på ett smidigt sätt och visa bilder för dem och sådär. Speciellt somliga som bor i andra delar av världen.

Jag rekommenderar alla läsare att göra samma sak. Varför uppmuntra en jäkla högstadiementalitet och varför blotta sig så fruktansvärt mycket inför hela världen? Känns det bra tycker ni, att den där personen som mobbade er i nian har full inblick i ert liv och sitter och kollar på bilder av er dotter? Är det kul att få sin inbox översvämmad av påminnelser om att Karin nu har gjort en omröstning om Eva, ska du inte kolla vad alla svarade?

Trodde väl inte det.

7 kommentarer:

Viola sa...

Håller med dig. Har inte facebook själv för jag orkar inte sätta mig in i hur det fungerar, men när jag skriver i min blogg så är jag noga med att inte lämna ut en massa fakta om personer i min närhet utan föröker hålla så mycket fokus på mig själv istället. För det är ju mig bloggen handlar om och jag vet ju att jag kan står för vad jag skriver.

Elisabet sa...

Dessvärre har jag lämnat ut en massa fakta om andra personer i min blogg, något som jag ångrar nu. Men jag kan ju inte ta bort alla dessa inlägg, det blir ju tokigt...

Elisabet sa...

Fint namn du har förresten! =)

Micke sa...

Smart! Har själv rensat min vännerlista. Men många av mina "vänner" är så fåniga så dom skickar vänförfrågan IGEN trotts att man tagit bort dom. Ordet "Vänner" kanske har en annan betydelse på Facebook.

Elisabet sa...

Ja det har väl det. Typ "person jag sett en gång på 75 meters avstånd".

Jemima sa...

Jag accepterar alla vännerförfrågningar men i gengäld har jag i princip inget av intresse på min sida, knappt inga kort, inga privata meddelanden eller nåt annat. :)

För mig känns det bra att synas där, eftersom jag, som alla (förmodligen) trodde skulle vara en evigt finnig och ful tönt och ständig singel blev gift när jag var 23 och hade fått 3 söta barn innan jag fyllde 30. :)

Elisabet sa...

Haha! Lite samma här. =)