onsdag 25 mars 2009

Helamning i 6 månader, eller hur var det nu?

Har varit på BVC med Maria och det gnälls fortfarande över hennes kurva. Jag gnäller inte alls tillbaka. Detta är första gången som jag inte har nojjat mig över ett barn. Anledningen är enkel; hon är den piggaste, friskaste och gladaste bebisen jag haft, vad finns det att nojja över då? Att hon är liten? Ja, hon är liten, men herregud, hon är halvindier, har ni sett minimänniskorna där borta? BVC har nog inte gjort det. Och trots att hon faktiskt växer, dock lite sakta, så är det alltså väldigt gnälligt från deras sida.

Jag har inte helammat varken Amir eller Elias i sex månader, enligt rekommendationerna, så nu när amningen funkade så bra för Maria så ville jag verkligen göra det den här gången. Hon har bara ätit riktig mat i ett par veckor och det känns som att hon är mogen för det nu, för hon äter med jättebra aptit. Hade jag börjat ge henne smakportioner tidigare så kanske hon inte hade varit mogen och det hade blivit ett himla bråk och kladd.

Så när jag berättade på BVC att vi har börjat med riktig mat så drog "tanten" en lättnadens suck! Hon har nämligen varit på mig i två månader om att jag ska börja ge smakportioner. Varför förstår jag egentligen inte, för så fruktansvärt liten är Maria inte, hon följer sin egen kurva (vilket är det viktigaste) och är som sagt var frisk. Det vore väl skillnad om kurvorna planade ut eller om hon var trött och hängig och efter i utvecklingen, då kunde jag förstå, men inte denna obefogade stress som de kommer med nu.

När jag tänker efter så har det faktiskt alltid varit så! Med alla tre! Så nu sitter jag och funderar på om den där 6månaders-rekommendationen egentligen bara är något som de hycklar med för att det ska se snyggt ut utåt, för de verkar inte följa det!

När Amir var liten så var jag visserligen glad åt att få börja ge honom riktig mat, och gjorde det vid fyra månader, vilket BVC inte hade någonting emot. Med Elias funkade amningen visserligen bra och hans kurva pekade rakt upp, men jag tyckte att han var jobbigt stor i maten och ville därför börja ge smakportioner vid fem månader. Då blev jag också ivrigt påhejad av BVC!

Jag har dessutom en kompis med en lika gammal dotter som Maria, och hon är stor, men även där så har BVC stressat om smakportioner sedan flickan var fyra månader gammal! Med motiveringen "det kan bli lite stressigt sen om hon krånglar med maten, och man har börjat så sent som vid sex månader".

Hur är det egentligen? Är sex månader en rekommendation som verkligen kommer från BVC, som de står för? Det verkar ju inte så! Jag tycker de verkar ha något emot det. Till saken hör ju också att deras älskade kurvor som de så gärna vill följa till punkt och pricka är från barn födda på 70-talet, då de flesta flaskmatades. Därav de jämna, fina kurvorna som BVC eftersträvar och som inte alls stämmer in på helammade barn.

Jag hörde dessutom någonstans att den enda anledningen till att rekommendationen ändrades från 4 till 6 månader var för att barnen skulle kunna sitta upp när de åt.

BVC och alla "barnexperter" säger att inte förrän sex månaders ålder behöver barn extra näring och energi som inte bröstmjölk (eller ersättning) räcker till. Innan dess är det alldeles fullgott med amning, säger de. Men ändå blir de otroligt stressade långt innan 6månadersdagen, och om man överskrider 6månadersdagen vid första smakportionen så blir de tokiga. Det måste ju finnas någon anledning till det? En anledning som att helamning inte alls är fullgott i sex månader?

Även om jag aldrig har litat helt fullt ut på BVC, så gör jag det ännu mindre nu. Snacka om hycklare. De borde bestämma sig för vad de ska tycka och för vilka råd de ska ge. De kan ju inte tjata om en sak i tidningar, instruktioner och böcker, och sedan bli hyper när folk följer deras råd, och börjar predika om annat när man är där.

Jag har haft tre olika bvc-tanter till mina barn och alla tre har varit likadana. Har också hört väldigt många andra "fall" där det är samma historia. Vad är det för fel på dem?

3 kommentarer:

fru fleggman sa...

Jag har läst att det är Nestlés "fel" att amning rekommenderas som enda mat till bebisar de första 6 månaderna. Eftersom Nestlé kör så hårt med modersmjölksersättning i tredje världen (du känner ju säkert till det där med utspädd ersättning med orent vatten osv), har WHO gått ut med en rekommendation att barn ska ammas det första halvåret. Det här är ju egentligen bara ett problem i tredje världen, men för att göra det enkelt för sig har de samma rekommendation i hela världen.

Jag har fattat det som att olika BVC har olika rekommendationer. Det räcker ju bara att ställa frågan på FL så hittar man massa olika svar. Ett landsting har bestämt sig för 4 månader, ett 6 månader, ett annat landsting har vilda västern och låter alla barnsköterskor bestämma själva, känns det som.

Jag har kämpat med annan mat än bröstmjölk till alla mina barn och jag fattar inte att jag inte lär mig nån gång. Innan 6 månader har det inte varit någon idé med vare sig välling, gröt eller puré trots ihärdiga försök. Det enda resultatet har varit ilska och mindervärdeskänslor hos mig. Varför kan man inte lita på sig själv? Känn dig stolt över att du gjort det!

Elisabet sa...

Jasså, det är Nestlés fel? Jag trodde nästan det var något sånt.
Men jag kan inte förstå, om bvc nu tycker att det inte är okej att bara amma så länge, varför de inte säger det? Varför ska de bädda in olika budskap i varandra och vara säga emot sig själva, det är tillräckligt virrigt att vara nybliven mamma ändå, så om de säger olika saker så vet man ju varken ut eller in.
Om nu tex min bvc-tant tycker att det är rent av hälsofarligt att jag helammar Maria i sex månader, så kan hon väl SÄGA det och förklara varför, istället för att i ena sekunden säga att "rekommendationen är att man helammar i sex månader" och i nästa sekund säga att jag bör börja med smakportioner redan nu. Vad ska man tro liksom???
grrrrrr

Jemima sa...

Jag hörde om en som helammade sitt barn i ett år, och det barnet fortsatte vara friskt och följde sina kurvor...