fredag 13 mars 2009

nejmen grattis bloggen

Insåg precis att jag haft bloggen i ett år nu.

HAHAHA va värdelöst mitt första inlägg var. Världens längsta liksom, VEM orkar läsa det? Också värsta utläggningen om livet och hela tjosan. Och så var det ju med alla inlägg i början, eller hela året, eller rättare sagt, fortfarande. Jag skriver alldeles för långa inlägg. Vet inte varför. Det bara kommer. Jag vet att det är jobbigt, men det är liksom min stil.

När jag gick i skolan skrev jag alltid längst uppsatser. Ibland fick jag IG eftersom de var för långa. När läraren sa att vi skulle skriva en uppsats om Förintelsen på 4-6 sidor så lämnar jag stolt in en på 20 sidor. Och tror att jag är jättebra och kommer få MVG, men läraren blir ju sur och anser att jag inte kan ta instruktioner. Det är inte alltid positivt.

Men däremot var det positivt när läraren sa att vi faktiskt skulle skriva något på 20 sidor och hela klassen stönade och stånkade och jag ba´ "Jaaa va kul!". Och läraren använde sedan min uppsats som mall för hur en MVG-uppsats skulle se ut.

Ja, jag skryter, får jag inte göra det eller? Jag gillar inte jante, det är så himla svenskt, skärp till er människor, låt mig få skryta, jag skryter ju aldrig, jag kurar ju alltid ihop mig i fosterställning och mumlar något om att jag kanske kanske är bra på det eller det eller nej förresten jag är så dålig och ful och kan ingenting och så får jag svansen ännu mer mellan benen och bugar mig för alla jantemänniskor för man ska ju ändå inte tycka att man är bra på något, fy så hemskt.

Jag är värd att tycka att jag är bra på något, efter 25 år. Nu menar jag inte är jag är skitbra på att skriva idag, för det är jag inte, det finns så mycket att lära. Men jag menar bara att jag var faktiskt bäst i skolan, på den tiden då det begav sig, och det kan jag ändå säga. Det jämnar ut sig med alla misslyckanden.

Och NU såg jag att rubriken på det första inlägget har varit felstavad i ett år! Haha igen! Jag är ju bara för patetisk.

2 kommentarer:

Novellskrivarn sa...

Helt fantastiskt märkligt (jantelagen?) att ingen har kommenterat det här inlägget än.

Vet du vad? Din blogg är utan tvekan en utav de vettigaste och mest välskrivna bloggarna på nätet tror jag. Jag minns att jag har skrivit ett långt och smörigt smickeriinlägg till dig tidigare, så jag hoppar över att brodera ut det här ännu mer.

men jag ville bara säga det, att du skriver så himla bra. och framförallt älskar jag din uppriktighet, och att du vågar skriva precis så långt du vill. Så förbannat bra.

Elisabet sa...

Haha precis, det måste vara jante. Det är lätt att kommentera när man gnäller och klagar, men om man för en gångs skull säger något positivt och glatt så är det tyst.
Tack för komplimangen! Sånt vill man höra tidigt på morgonen =)