tisdag 24 mars 2009

välgörenhetsblogg

En liten spinoff på föregående inlägg.

Vi vet ju alla att världen ser ut som skit (eller, vet vi alla verkligen det?), och det finns tusentals biståndsorganisationer som man kan vända sig till om man vill hjälpa eller bara döva sitt dåliga samvete (oavsett vilket så får de ju pengarna, och det är ju det som är huvudsaken). Jag har dock alltid haft lite svårt för att skänka pengar. Inte för att jag inte vill, herregud, utan för att jag tvivlar på att pengarna kommer till sin rätt. Jag tror inte att jag är allsmäktig nog att bedöma vem som behöver pengarna mest, men, saken är ju den att vissa problem får min medkänsla mer än andra, och jag skulle hellre se att pengarna kom dit. Är det girigt av mig? "Jag vill bestämma över de pengar som jag är så barmhärtig och ger bort!" typ?

Alla i tredje världen är i behov av pengar, det är ju inget snack om saken. Men att bara skänka direkt till tex Radiohjälpen eller Rädda Barnen känns för min del lite konstigt.

Ibland läser jag artiklar och verklighetsskildringar i tidningar och på internet som gör att jag kan få svårt att sova på flera nätter. Jag kan inte sluta tänka på något annat än att just dem vill jag hjälpa, för det berörde så mycket. Men jag vet inte hur man kan göra det?

Jag lägger alltid pengar i Röda Korsets och Rädda Barnens bössor när jag ser dem ute på stan tex, men en tanke slår mig alltid, vart försvinner dessa pengar? En krona hit och en krona dit, och 40% i avgifter. Eller? Det tar emot.

Fru fleggman skriver ett tänkvärt inlägg på sin blogg, och i slutet av inlägget nämner hon ett sjukhus i Kongo som tar emot våldtagna och uppsprättade kvinnor. Det är en sak som är intressant. Att skänka till ett speciellt ändamål. Och när man vet att det går direkt fram.

När jag var sex år gammal och min lillebror föddes, så besökte vi mamma och honom på BB. Jag fick då se en tidning med en artikel om barn som bodde på en soptipp, och mamma förklarade att det finns många barn i världen som inte har pengar till mat.

Efter det har jag alltid haft en dröm om att jag vill åka ut och arbeta med bistånd, på plats, just eftersom det är så frustrerande att sitta här i Sverige och tro att man inte kan göra någon skillnad, eller om man gör något, som tex lägger pengar i bössor, så räcker det kanske inte fram. Jag ville så gärna finnas där! Det var bland annat därför som jag åkte till Indien, för att göra lite research om var jag kunde börja, när alla dessa volontärorganisationer som jag kollat upp är snobbigt selektiva och snåla och bara vill ha utbildad personal.

Jag har fortfarande den drömmen, men jag kan inte ta med mig barnen utomlands (vet att man kan, men jag vill inte), så det får bli när de är vuxna.

Tills dess undrar jag. Om man tex vill ge pengar till ett speciellt sjukhus, ett speciellt projekt, ett ändamål, kanske till och med en speciell person och ingen annan, just för att detta berör så mycket, hur ska man göra då?

Jag spenderar säkert uppåt 500 spänn i månaden på bara skräp. Dessa 500 skulle jag lätt kunna avvara till någon som behöver det bättre. Frågan är bara hur man ska gå tillväga om man inte vill skänka till en stor organisation, för alla organisationer säger ju såklart att det bara finns det tillvägagångssättet?

Kvinnor och barn är det framför allt som jag syftar på. Mödravård, barnavård, skolgång för barn och även utbildning för kvinnor. Bättre utbildning inom biologi, för att kunna motverka tex kvinnlig könsstympning samt diverse skrock som gör att barn och kvinnor far illa.

Speciellt skolgång för barn är en sak som ligger mig nära om hjärtat, just eftersom Muneer aldrig fick gå i skolan och jag har sett med egna ögon, hur detta kan påverka en människas liv. Hur ska man göra för att för det första se till så att föräldrarna har råd att låta barnen gå i skolan, och för det andra, få dem att fatta att skolgång är bättre än att arbeta? De är ju ofta lagom insnöade på att barnen ska försörja sina föräldrar från scratch, utan att ha en tanke på att detta går mycket bättre om barnen har en utbildning.

Är det någon som har tips på konkreta metoder för direkt hjälp?
Eller tycker ni kanske att jag är helt fel ute i mina tankar?

7 kommentarer:

Anonym sa...

ja du kan skänka pengar till exempel till en kvinnojour eller natthärbärge i sverige, du kan gå direkt dit och fråga vad de behöver, kan vara allt möjligt, en lampa, mat, sängkläder, sällskapspel, mobiltelefon sov osv osv osv, då kan du köpa det o ge det direkt så vet du att det kommer dit det skall. Men om du int vill skänka till sverige då har jag ingen idé, jag har tänkt samma som du!

Jemima sa...

http://jemimahammarlund.blogspot.com/2009/02/tionde.html

Så gör man. :)
Jag valde själv vilka projekt jag ville stödja, bl.a arbete för att förhindra kvinnlig omskärelse. 14% av pengarna går inte fram, 3% i administrationskostnadet och 11% för att annonsera så att de får fler givare. Men 86% går alltså oavkortat till de projekt jag valt.

Jemima sa...

Tillägg:
Visst kan det kännas bra att konkret gå in och hjälpa någon, men det jag tänkte när jag valde att skänka pengar till en så stor och etablerad organisation som Lutherhjälpen är att DE FINNS REDAN PÅ PLATS.
De har redan byggt upp sin verksamhet på mängder av platser, de har ett enormt kontaktnät och mängder av volontärer som är FÖDDA i det aktuella landet. De får förstahandsinfo om vilken hjälp som behövs, och VAR den behövs mest.
De använder pengarna inte till att köpa ett matpaket åt en familj som räcker två dagar, utan till att ge dem en kor eller höns som förser dem med mat vecka ut och vecka in och dessutom kan ge dem en inkomst...

Om jag som okunning svensk skulle starta ett hjälpprojekt någonstans skulle jag säkert göra massor av misstag och hjälpen skulle kanske gå till helt fel personer, jag kanske skulle bli svindlad osv osv.

Svenska kyrkans internationella arbete (dvs fd Lutherhjälpen) har mångårig erfarenhet och har redan gjort alla nybörjarfel och lärt sig av dem. Det är också därför så liten procent av deras insamlade pengar som går bort. 3% administrationskostnad är faktiskt väldigt lite, jämfört med andra där 30% går bort och där de som jobbar i organisationen sitter med topplöner...

fru fleggman sa...

När jag gick i gymnasiet var jag helt inne på att åka som biståndsarbetare när jag tagit studenten. Istället stod jag där med vit mössa och bebis i magen, så de planerna hamnade på hyllan :) Någonstans inom mig finns dock tanken kvar att någon gång själv åka ut och göra något, något litet iaf. Ibland har jag tankarna att om de är tvungna att leva i ett helvete, så är det min förbannade skyldighet att iaf se det och inte titta bort. Därför läser jag böcker som "Rosario är död", trots att jag nästan dör efteråt. Rätt eller fel?

På tal om pengar till specifika projekt, kolla på Webaidshop, de har fler projekt än förlossningar. Jag stöder även Kooperation utan gränser http://www.utangranser.se/Default.aspx?ID=19 varje månad. Deras arbetsmetoder är bland annat studiecirklar, mikrofinansprojekt och kooperativt samarbete, dvs de har projekt som gör de fattiga sjävständiga genom att de bygger hus, blir bättre bönder eller får låna pengar till barnens skolavgifter. Man ger inte bara pengar utan människorna får även utbildning och en gemenskap iom att de går samman i kooperativ och blir starkare tillsammans.

Elisabet sa...

Anonym, tack för tipset, jag såg samma sak i senaste numret av Vi Föräldrar, där det handlade om kvinnojourer. Tänkte då att nästa gång som jag har massa bebiskläder eller egna kläder som jag inte behöver så ska jag skänka dem till någon kvinnojour istället för till second hand, efter att jag läst den artikeln.. *ryser* Samma med leksaker, och mobiltelefoner har vi ju många som ligger och skräpar så de kanske får lämnas dit...

Jemima japp det har jag ju sett! Ska kolla in det lite närmare.

fru fleggman: Har du också läst Rosario är död! Det är den hemskaste verklighetsskildrande bok jag har läst, fy faaaan. Läste den på gymnasiet och kan fortfarande inte sluta tänka på den. Varför läser man såna böcker? Man mår ju bara dåligt. Fast det är ju bra att man får upp ögonen, det är ju precis det som är meningen.
Såg också Webaidshop, man kunde ju köpa en himla massa grejer, skolböcker och toaletter och allt möjligt. Jag fastande dock för barnmorska :-)
Men jag undrar en sak, går pengarna där verkligen direkt till just den saken? Eller är det bara en täckmantel för den summan med pengar som man lägger? Ibland kan ju vissa organisationer tex säga "köp en vaccination" men då är det bara meningen att man ska skänka 200 spänn som en vaccination kostar, men sen går inte pengarna till just en vaccination utan istället 5 kronor hit och 5 kronor dit. Är det säkert att det inte är så på webaidshop?

fru fleggman sa...

Jag undrar också varför man läser. Efter det började jag stödja Ecpat också (nu låter det som om jag är gjord av pengar och stöder allt möjligt, alternativt döva mitt dåliga samvete). Inte vet jag om det spelar någon roll, barnprostitution och barnporr växer tydligt helt explosionsartat ändå. Men som sagt, man får väl göra det man kan.

Såhär står det på Webaids hemsida: "Läkarmissionens administrations- och insamlingskostnader 2007 var totalt 19,95 procent. Av dessa var administrationskostnaderna 6,6 procent."
Kolla under "Om Webaidshop" så kan du läsa mer. Det är väl inte möjligt att 100 % går till insamlingen, de måste väl avlöna folk som gör hemsidan, hittar på och organiserar projekt m.m. Kan du siffror för andra organisationer?

Patrik sa...

Hejsan Elisabet.

Mycket intressant inlägg om välgörenhet! Det är exakt så jag också har känt när jag har skänkt pengar. Kanske är det en av anledningarna till att jag dragit igång välgörenhetsprojektet för gatubarn i Latinamerika.

Kom in till mig och läs om min idé och mål med projektet. Jag tror att du skulle tycka om det. Eller jag hoppas det i alla fall.

Ha en bra kväll.

//Patrik
-Hundratusen och ett år