måndag 20 april 2009

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken

...men om man har ett barn som Amir, så kommer man aldrig över bäcken ändå, så nu ropar jag; hej hej!

Det har hänt en grej som är det största som hänt på fyra år och nu kan jag inte hålla tyst längre, nu måste jag skrika ut min glädje här.

Amir S O V E R. Kan ni fatta det? Han sover!

Hur är det möjligt nu då? Kan man ju fråga sig och det antar jag helt kallt att ni gör. Jo, det ska jag berätta.

I juli förra året så läste jag någonstans på internet att Omega-3 är en bra grej som man kan ge alla barn, men framför allt barn med ADHD eller autism. Det har en bra effekt för humöret, inlärningsförmågan, koncentrationen. Det är en så kallad "brainbooster", som alla egentligen behöver, men särskilt barn av denna "sort".

Vi köpte en sorts Omega-3 som heter Eskimå-kids. Svindyrt, svårt att trycka i ungen, och verkade inte ge något resultat, så vi gav upp. Hur kunde vi tro att något jäkla naturläkemedel skulle bita på Amir när inget annat gjort det?

Men för cirka sex veckor sedan så läste jag på många ställen om en annan sorts Omega-3, som tydligen har en bättre sammansättning av ämnena, och därför gav bättre effekt. Jag läste dessutom med häpnad om föräldrar, vars barn sov bättre när de börjat med denna Omega-3. Anledningen vet jag inte, men någon sorts förklaring kan ju vara att om det blir lite "ordning på loftet" så sover man bättre också.

Denna Omega-3 heter MorEPA. Jag köpte hem den. Den ges i kapslar med jordgubbssmak, som man kan tugga om man vill, svälja hela om man vill, eller trycka ut innehållet och blanda i något. Amir är van vid att svälja kapslar hela, så det får han göra med MorEPA också.

Efter en vecka sågs en skillnad... istället för att vakna vid 1 på natten vaknade han vid 2. Sedan vid 3, och efter ännu ett tag sov han från 19-04.

Nu har han sovit 19-05 i tre veckor...

Herregud, klockan fem går han alltså upp. Jag skulle kunna klaga och gråta över detta men det gör jag inte! För att få sova till fem är en riktigt skön sovmorgon!

Men ändå lite tidigt. Så nu har vi trixat, och Amir har, istället för att lägga sig klockan 19, börjat lägga sig klockan 20. Och med det vaknar han klockan sex nästa dag.

Så här bra har han alltså sovit i tre veckor nu, och det märks så väl att det är fiskoljans förtjänst. Jag är nästan helt säker på det. Man kan ju se ett så tydligt mönster! Det att han vaknade senare och senare ju längre han ätit den...

Det är inte bara sömnen som är bättre. Han har också blivit mer "vaken". Han söker ögonkontakt, han försöker kommunicera! När man sitter med honom och koncentrerar sig på att samarbeta med honom, så ger han respons. När han då ger ljud ifrån sig, så kan man tolka det som riktig kommunikation, istället för ett upprepat nonsensprat.

Han säger mamma till exempel. Han säger "nej" när han inte vill ha något. När han är färdig med maten, så skjuter han ifrån sig tallriken och säger "nej nej". Om jag försöker ge honom något, som han inte vill ha, så svarar han med ett tydligt nej. Och häromdagen, när han blev arg eftersom han var upptagen med något men jag skulle ta på honom pyjamasen och därför fick avbryta, så är jag nästan säker på att han någonstans i skriken sa "vill inte".

MorEPA alltså. Om jag visste att detta mirakelmedel fanns för tre år sen... fast det kanske det inte gjorde förresten. Det har räddat min sons sömn, något som jag aldrig trodde skulle bli botat. Jag är beredd att göra gratis reklam för detta livet ut. Bli inte förvånade om ni snart ser en reklambanner på den här sidan för produkten, för det är något som jag allvarligt funderar på (trots att jag ogillar reklam på bloggar).

Jag tipsar härmed alla föräldrar, inte bara föräldrar till "problembarn", utan alla, att gå ut och köpa Omega-3. Det finns ingenting som inte är bra med detta. Jag förstår inte varför det inte ges ut gratis på BVC, precis som med D-droppar. Det verkar ju vara lösningen på så mycket...

Det kan ju komma svackor med sömnen ändå, men just nu verkar den perfekt och jag tror som sagt var att det finns en anledning till det. Fast det är ju lätt att vara pessimistisk i denna verklighet som jag lever i, och säga att om ni kollar i bloggen om en månad så har jag säkert ändå skrivit ett inlägg där jag är förbannad för att Amir inte har sovit.

Låt mig nu njuta av denna stund för jag trodde aldrig att den skulle komma. Halleluja.

17 kommentarer:

Fia sa...

Det där låter ju inte alls illa i mina öron. :) Hoppas för din skull att du hittat lösningen på din sons sömnproblem. Sover man bra så orkar man utvecklas och kanske kan du se fler förbättringar i och med det. :)

fru fleggman sa...

Nu minns jag att jag läste i en annan mammas blogg om att hon gav sin son D-vitaminer i högdos och det hjälpte honom. Har för mig att hon refererade till olika medicinska artiklar också. Kan försöka leta upp det om du vill.

Jemima sa...

Halleluja!
Inte bara med sömnen, utan också med pratet. Vi saknar er, hoppas vi kan ses snart! -KRAM-

bokstavsgossen sa...

Härligt! Grattis!
Vi har precis börjat med omega-3 i form av naturläkemedlet "Eye-Q".
Hoppas på positivt resultat. :)

Camilla sa...

Så glad för er skull !!! *kram*

fru fleggman sa...

Nu blir jag så osäker på var jag har läst den här artikeln, kanske har du redan läst det 1000 gånger. Skickar den iaf: http://www.dn.se/opinion/debatt/undvikandet-av-solljus-har-blivit-en-halsorisk-1.537454

lalandakid sa...

Gud vad roligt för er!
Och så fantastisk för Amir.
Jag menar, försökt förstå världen när du både har funktionshinder OCH är ständigt trött liksom!

Grattis
:)

camoo sa...

Jag blir så glad när jag läser om Amirs ord. och så skönt med sömnen. Bakslag får vi alla, men det är just bakslag, vilket visar att det blivit bättre.
Kämpa vidare.

Elisabet sa...

Tack så mycket för alla kommentarer! Va glad jag blir! Nu blev det ju bakslag i natt men det var ju bara för att vi inte lyckats få i honom medicinen igår så det var ju inte så konstigt. Hoppas det blir bättre i natt och i fortsättningen, ska faktiskt dubbla dosen med MorEPA för det kan bara vara mer positivt än negativt :-)


fru fleggman; jag har läst det förr ja, men inte exakt den artikeln men något liknande. Minns att jag blev förbannad för att jag började skylla på mig själv att Amir har autism eftersom vi har slarvat med AD-dropparna och han har ätit så selektivt (tror tom att jag har bloggat om det). Det är jobbigt med sådana teorier ibland som uppkommer, ibland är det skönare att bara tänka "det är medfött, ärftligt och man kan inte göra något åt det". Fast man KAN göra något åt det, eller rättare sagt göra det lite bättre, inte på ALLA barn men på många, så man kan ju lika gärna försöka.

fru fleggman sa...

Jag förstår att det känns hemskt när man börjar skylla sig själv för barnets funktionshinder. Jag har själv klandrat mig själv för att jag lämnade mina barn under en längre period när de var små, och tänkt att det är därför den äldsta har ADHD och AS. Jag har tänkt att kanske såg hon för mycket på TV. Det är så lätt att skuldbelägga sig själv, till ingen nytta när inget vet, bara gissar.

Jag tror mer att NPF beror på en samling olika omständigheter, både arv och miljö. Hos Amir kanske det spelar in att han är mörkhyad i ett solfattigt land och det är ju inte mycket du kan göra åt det. Låta honom vara ute mycket förstås, men det är ju bra för alla.

Elisabet sa...

Fast det stämmer inte riktigt för han är ju inte mörkhyad, han är ju jätteljus, ser helt svensk ut :-D
Däremot så tror jag, tyvärr, men lika bra att erkänna det, att han kunde må bättre om han ätit bättre, förr som nu. I två år åt han inget annat än välling, till exempel... Jag vet inte hans värden på någonting men jag är intresserad av att kolla upp det. Både näringsämnen och miljögifter tex. Det finns så mycket skit som han säkert har fått i sig...

lalandakid sa...

Den där artikeln visade sig vara rätt fattig på belägg, den har blivit väldigt omdiskuterad på grund av det.
Dessutom är det inte riktigt så att autism inte förekommer i soligare breddgrader
utan det är snarare så att man inte benämner saker vid samma namn samt att många är de som döljer sina barn för världen eller "förminskar" problemen eftersom det kan vara enormt stigmatiserande!
För många kulturer är det ett straff från Gud att ha fått ett barn med handikapp, det är föräldrarna som har gjort nåt fel. Då är det väl klart som korvspad att man inte talar om sånt. Skammen är större än vi kan föreställa oss.

Vad jag reagerade på är att i artikeln sa de inte ett ord om rakitism (engelska sjukan) som ju de facto är just den sjukdomen man vill komma åt genom att ge extra tillskott av D-vitamin. Den borde isåfall förekomma i mycket mycket högre grad bland dessa grupper.

Elisabet sa...

Jag har läst något liknande någon gång angående solfattighet, autism och somalier. Autism tex är mycket väl förekommande i Somalia, trots all sol. Men det finns inget namn på funktionshindret där, antingen för att man förnekar det eller för att man inte vet "bättre". Många somalier som kommer till Sverige med sina autistiska barn och får diagnos, kallar autism för "den svenska sjukan" eftersom den inte "finns" där nere och för att de fick diagnosen i Sverige. Fast anledningen till autismen är svåra förlossningar, förorsakade av kvinnlig könsstympning och dålig förlossningsvård. Jag läste någonstans att somaliska barn med autism i Sverige är överrepresenterade (heter det så eller förstår ni vad jag menar?) och det beror på just detta.

Jag tror både det ena och det andra. En del teorier är verkligen intressanta, medan en del är irrelevanta och mest känns som att man bara vill hitta en syndabock.

Appropå andra kulturer och handikapp. Muneer säger tvärtom, han menar att de föräldrar som får handikappade barn är speciellt "utvalda" eftersom det är dem och endast de som är kapabla till att ta hand om dem :-D
Lite mer positiv tanke, haha.
Men det är otroligt olika, i hans kultur är det så, men i granndelstater så lämnar man handikappade barn på barnhem eller slänger ut dem på gatan och tror att man är straffad av Gud, eller att man har dålig karma :-(

Elisabet sa...

Vänta nu lalandakid, var det inte via dig som jag har läst det där om somalier förresten? Har för mig att du har länkat, eller har du länkat till en annan mamma som länkat till artikeln :-)

lalandakid sa...

Jag kommer faktiskt inte ihåg, men jag vet att jag har lagt mig i en diskussion om den artikeln förut.

Och ja jag vet att det är olika i olika kulturer, det är därför det är värt att nämna det tycker jag
så man inte blir hemmablind.

Antroposoferna (som är de som min dotter "bor" hos nu) de säger att grundaren Rudolf Steiner trodde att de här barnen var sådana för att de hade haft det extremt jobbigt i ett tidigare liv,
och att de nu behövde vila, de behövde bli omhändertagna som kungar och drottningar för att orka med nästa reinkarnation.

Inte för att jag tror på det men det är en väldigt fin tanke!

Klart jag vill att min dotter ska bli behandlad som en drottning :)

fru fleggman sa...

Tänk i framtiden när man vet orsaken till autism, ADHD m.m. Hur vi kommer att le åt alla som så tvärsäkert hävdade att orsaken var det ena eller det andra. Tänk hur de för länge sedan trodde att barnsängsfeber berodde på "osunda ångor" från närliggande kyrkogårdar...

Jag hävdar inte det ena eller det andra, jag letar bara och funderar hit och dit.

Elisabet sa...

fru fleggman; leta hur mycket du vill och visa gärna mig om du hittar nåt, jag orkar inte leta själv :-D

Hoppas jag lever när de vet den där orsaken för jag är VÄLDIGT intresserad...