tisdag 14 april 2009

vårdbidrag del 2

Snyft, snor och helvetes jävla skit.

Idag kom brev från Försäkringskassan. Vårdbidraget. Tre fjärdedelar!!!

Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte tjafsa om det. Jag VET att vi är värda ett helt och jag vet att vi borde få ett helt, jag vet, vet, vet det. Men jag orkar verkligen inte bråka om det.

Jag blir så himla sur och besviken. Jag blir så sur och besviken när folk som har det lättare än oss, men däremot har fördelen att kunna prata för sig och basunera ut sina problem, får ett helt vårdbidrag och vi bara får tre fjärdedels.

Jag har dessutom läst att det finns en PRAXIS som säger att man ska ha ett helt vårdbidrag vid autismdiagnos. Visst låter det lite korkat, visserligen, då alla barn är olika och man ska inte sätta allt på en diagnos, men nu finns faktiskt denna praxis. Den gör det.

Förnuftet säger att man borde överklaga. Men orken säger nej tack. 3/4 är bra det också.

Men är vi verkligen värda ett helt vårdbidrag förresten? Det känns inte så ibland, när Amir har bra dagar. Han är ett underbart barn, så fantastiskt snäll och go, glad och mysig, och det känns som att han bara är en lättanpassad gulleplutt som egentligen inte är mycket alls till besvär. Jag vet också att många personer uttrycker sin förvåning över honom för att han alltid är så glad och go. Och med detta i bakfickan så känns det lite tokigt att överklaga ett 3/4 vårdbidrag. För det känns nästan som att vi inte ens är värda det, utan mindre.

Men vissa dagar, när ungjäveln slår sönder allting, skriker hela dagen, bits, slåss och rivs, och på det är vaken heeela natten och väcker hela huset varpå man får en sur papperslapp i brevlådan från grannen nästa dag, då känner jag bara "vafan! jag ska ha ett HELT vårdbidrag för allt detta jobb, något annat ska jag ALDRIG acceptera!". Och handläggaren på FK skulle vara så hemskt välkommen hem till oss och kika på Amir när han får ångest och vredesutbrott, och hon kan också gärna passa honom på natten när han försöker rymma hemifrån eller häller ut vällingpulver på hela golvet. Så får vi se om hon fortfarande skulle tycka att det är rimligt med 3/4.

Påskhelgen har varit hemsk, men ändå är Amir just nu inne i en fantastisk period och det bara jublas över honom när jag hämtar honom på dagis. Det är nästan så jag känner mig lite bortskämd, och när jag varje dag konstaterar att min "normala" 2,5åring är jobbigare än mitt autistiska barn, då blir det lite fel, det här med vårdbidraget. Har vi kanske inte ens rätt till vårdbidrag alls dessa dagar? Vårdbidrag ska man få för det merjobb man har med funktionshindrade barn, men om man inte har något merjobb, då är det väl bara att snylta på skattebetalarna om man kräver det ändå? Jag vet att skattebetalarna inte skulle gilla att höra att jag får vårdbidrag utan anledning liksom.

Därför orkar jag faktiskt inte överklaga. För jag är inte hundra på att vi faktiskt har rätt till ett helt. Och då ska jag inte överklaga bara för att vara envis och försöka visa min makt (som jag ändå inte har).

Det är väl rätt skönt egentligen att inse det. Det är ju skönare att ha ett barn som ändå inte kräver (så pass) mycket, än att ha ett som är så jobbigt, så man verkligen ÄR VÄRD ett helt vårdbidrag.

Det är ju likadant, det här med att man får sänkt vårdbidrag om man har LSS-avlastning. Det gör mig ingenting. Jag tar hellre avlastning än pengar. Och jag har hellre ett samarbetsvilligt och harmoniskt barn än pengar.

Jag borde bara vara glad över det.

4 kommentarer:

Sara sa...

Jag får nästan lite dåligt samvete för att vi fick helt VB utan att tjafsa det minsta och då är M högfungernade som det så fint heter.
Den dagen diagnosen ändras till asperger(för det gör den med största sannolikhet) så sänks det till max 1/2 trots att det är samma barn enligt vad jag fått veta....

Elisabet sa...

Nej, jag tycker verkligen inte att du ska ha dåligt samvete för det. Jag läste ju din ansökan och jag har ju läst om M... jag tror hon är mer krävande än Amir. "Trots att" hon är högfungerande. Det kan säkert låta konstigt i mångas öron men ibland är högfungerande barn mer krävande än de med "vanlig" autism. Ni förtjänar ett helt vb och jag tror inte att vi gör det.

Men en sak som jag har tänkt på är att vi sökte vb första gången innan vi fick diagnos och då fick vi ett halvt. FK kanske tycker att det är absurt att höja med dubbelt så mycket bara för att vi har fått en diagnos. Visst har vi mer arbete nu eftersom att han tex är värre på nätterna och det är massor med möten och telefonsamtal etc, men jag tror inte det är dubbelt så mycket mer än vad vi hade innan och det tror jag FK insett också.

Jag undrar lite vad vi hade fått i VB om vi hade sökt första gången nu, efter diagnosen...

lilla u sa...

Jag tycker absolut att ni är värda ett helt VB. Bara de dagar/nätter han inte sover gör att ni är värda det. De bra perioderna är ju bara en uppladning för att orka de dåliga då arbetet är tio gånger värre än man någonsin kan beskriva.... Av erfarenhet lönar det sig att överklaga, om man orkar...

kram lilla u

lalandakid sa...

Överklaga om du orkar. Eller bara skicka en ny ansökan när du orkar (när Amir är på kortids några dar i sträck?). Man kan ansöka många gånger, även om man fått nej och inte orkat överklaga.

Du är värd varenda krona.