söndag 26 april 2009

the voice from hell

Vad ska jag göra? Jag borde gå i terapi eller nåt. Jag hatar min egen röst. Jag verkligen hatar den. Jag orkar inte lyssna på den längre. Jag vill vara tyst. Jag orkar inte med mig själv! Jag orkar inte höra denna nasala, gälla, skrikiga och gnälliga stämma hela dagarna.

Men prata måste man ju. Tyvärr blir det mest inte prat, utan skrik och gnäll. Och varje gång jag just har hört mig själv så tänker jag, jag lovar, varje gång, så tänker jag "usch varför kan jag inte vara tyst eller i alla fall dämpa ljudnivån lite?"

Och jag lovar mig själv att jag ska sluta. Men efter fem minuter så låter jag likadant igen. Jag är så trött på det! Det tar så mycket energi som egentligen skulle behövas till annat. Och barnen blir knappast snällare eller gladare av det, tvärtom. Det blir en ond cirkel.

När jag växte upp med en mamma som jag tyckte var tjatig och gapig, så tänkte jag alltid för mig själv, att jag inte skulle bli likadan när jag fick barn. Jag skulle vara snäll, mild, tålmodig, mjuk (min mamma var visserligen snäll och mjuk, men oj vad den rösten kunde skära i öronen), och jag skulle inte tjata och gnata.

Jag visste ju då att det hade negativ effekt på barnen eftersom jag hade upplevt det själv. Jag visste ju att det inte gjorde saken bättre, utan bara värre. Jag bestämde att jag skulle vara som min kompis mamma, som skrattade i varje mening och bemötte varje tjat med ett leende och ett milt och mjukt svar. Det var så trevligt och man blev så glad av det, och kompisens och hennes mammas bråk varade aldrig längre och präglade aldrig en hel dag. Jag bestämde att jag skulle bli en sådan mamma.

En sådan mamma som bara är go och glad. Men nu sitter jag här och är bitter och sur. Och när barnen trotsar så trotsar jag tillbaka.

Jesper Juul säger att det egentligen inte är barnen som trotsar, utan föräldrarna, eftersom de inte kan bemöta barnens nya självständighet på ett bra sätt. Jag håller med. Om jag inte vore så förbannat trotsig så skulle inte barnen vara det heller.

Men ändå finns det ingen hejd på min jävla röst och mitt jävla gnäll. Och varje dag slutar med att jag har ont i halsen. Och mitt i alltihop så får mina stackars barn växa upp med en tjatig mamma. Jag som sa att jag aldrig skulle bli tjatig, jag som hatar tjat.

Vad ska man göra åt det? Jag vill verkligen inte vara sådan, jag vill lugna ner mig. För allas frid.

Jahapp, där kom ett gnäll till, nu när jag suttit tyst i fem minuter. "ELIAS VAD GJORDE DU NU?????" och två minuter senare; "LÄMNA AMIR I FRED!!!"

Jag tror jag går och lägger mig under täcket istället.

Eller, spendera tid med barnen istället för med datorn vore ju en ännu bättre idé.

5 kommentarer:

lalandakid sa...

Eller så gör du som jag gjorde i helgen, åker på retreat till Birgittasystrarna på Klostret i Vadstena.

Jag var tyst så när som ett par praktiska frågor till en nunna,
från fredag kväll till söndag lunch.

Det är till råga på allt hur fint som helst där, billigt att bo och de lagar god mat. Helt underbart i all sin enkelhet.

Man måste inte vara katolik eller kristen, det räcker med att behöva vila!
:)

Elisabet sa...

Ååhh det har jag velat i 5-6 år. Men inte haft möjlighet. Men det har jag nog nu så fort bebisen slutat amma... åååhh det skulle jag verkligen vilja göra.
Hur mycket kostar det?
Låter fantastiskt.

lalandakid sa...

900kr från fredag till söndag (inklusive anmälningsavgiften man betalar in först på 150kr, de drar alltså av det när man ska betala innan man åker hem).

Och då får man allt, sovrum (toa och dusch i korridoren men det är typ alltid ledigt) all mat och är man lite sugen/hungrig däremellan kan man köpa snacks och kaffe/té för en billig penning.
Man ska bara komma ihåg att ta med sig egna lakan och handduk.

Och så finns där hur många böcker som helst, inredningsmagasiner och annat som INTE får en att tänka på tråkiga saker och flera dagstidningar.
Men jag måste erkänna att jag inte hade nån lust att läsa om allt elände i världen när jag var där för att koppla av, så jag hoppade över dagstidningarna ;)
Däremot tyckte jag att meditationsstunderna var jättebra,
även om de förstås utgick från katolska texter och sånt.
Då satt man och lyssnade på en nunna som berättade tänkvärda saker.

Sen kan man förstås ta sig ut till Vadstena som är otroligt vacker stad och strosa runt.
En del kvinnor shoppade, men det tyckte jag också var att slösa bort sin tid,
när man är det på retreat liksom.

Det är ofta fullbokad, så vill du ha en tid till nästa vår t ex är det nog bra att du hör av dig till de redan i höst och frågar vilka helger som kommer att gälla och försöka boka en.

Dessutom får man ju billigare tågresa om man bokar på pricken 90 dagar innan avresa! (gäller både dit och hemresan).
Jag åkte tur och retur Sthlm-Vadstena för 550 kr.

Dvs allt som allt gick det på cirka 1500 kr.

Asbilligt om du frågar mig! I alla fall om man jämför med vilken annan retreat som helst.

Annars så, eftersom det tar tid att få plats så kan man börja spara innan och önska sig lite födelsdagspresent så?
Och skulle det vara helt fullt när man vill åka så kan man stå i väntelista, det finns ju de som avbokar. Och du skulle säkert få komma när du vill om du skriver och berättar lite om din situation och varför du behöver avkoppling.

furman sa...

Du är inte ensam, här är en till som tjatar sönder alla med hög röst, och jag tänker att om jag ändå kunde hålla käft och inte blanda mig i allt och tjaaata så förbannat. Styrkakram efter dagens inlägg, pissa på kommunen, jag kan hjälpa dej är faktiskt lite kissnödig nu.

Elisabet sa...

furman: haha du får väldigt gärna hjälpa till, kan behöva allas bidrag tror jag för att det ska kännas :-D

lalandakid: låter ju jättemysigt... nåt att se fram emot till nästa vår då (här får man visst vara lite långsiktig). Först ska jag till London i december, fast på shoppingretreat :-D Det behövs ibland det också.