torsdag 28 maj 2009

könlös robot kallas det visst

Idag visste inte de små tanterna i affären om bebisen var en pojke eller en flicka. De var tvungna att fråga och kände sig därmed sååå obekväma (det är ju så jobbigt att inte veta). Jag känner mig nöjd ty det betyder att mitt uppdrag har lyckats. Hehe.

7 kommentarer:

Anonym sa...

hon ser ut som en dylik pojke...
Gissade dom på pojke?

Elisabet sa...

Nej, de gissade inte på något, det är ju tricky eftersom hon har en kofta som är tjejig, det är ett liiiitet rosa tryck på den :-P Så de vågade väl inte gissa.

Sara sa...

Söt könslös robot i alla fall :-)

madlar sa...

Hehehe, kul att driva med genus! Generellt vvääälldddiiggtt viktigt att veta om det är en pojke/flicka för hur ska man annars tilltala de små liven? :)

Marialino sa...

Fina lillpluttan!

Magda sa...

Visst är det roligt att klä dem i unisex? Människor är så beroende av att veta kön! Jag brukar försöka klä neutralt för att jag inte vill kategorisera barnen i genus redan i barnvagnen. "Jaha, en busig pojke" eller "jaha en gullig flicka" gör mig ARG.

Min dotter var ett vilt och mycket busigt barn i mångas ögon och jag är helt övertygad att hon hade varit mer accepterad om hon haft sin vilda personlighet och varit pojke. Nu blev det otroligt provocerande med en flicka som slogs och klättrade högst upp i klätterställningen.

Elisabet sa...

madlar: det blir ju svårt, tänk om man tilltalar dem fel, hemska tanke. :-P
magda: japp det är precis så det är... Och jag vill inte att min dotter (säger dotter nu eftersom det syns på killarna att de är killar då de är så stora) ska behandlas på ett visst sätt bara för att hon är tjej och att man ska anta att hon har en viss personlighet bara därför. Jag vill liksom låta henne vara den hon är utan begränsningar på något sätt (inklusive färger) och då är unisex det enda rätta.
Sen har jag en del rosa och lila kläder till henne också men bara för att de är fina, inte för att hon är tjej liksom. Att det är fint är ju huvudsaken sen spelar färgerna ingen roll.