tisdag 26 maj 2009

mitt liv är slut.

Det har hänt något fruktansvärt.
Min dator har gått sönder.
Min dator!!!
Det börjar bli dags att se saker utifrån ett annat perspektiv märker jag. Men just nu känns allting ganska hopplöst.
Min dator!!!
Vad ska jag ta mig till???

Ska jag börja med talblogg kanske? För jag måste blogga. Det är ju min terapi. Jag sitter just nu vid en skitdator. Jag vill inte göra det. Jag kan inte skriva på den. Men hur ska jag annars klara mig utan dator i typ en månad eller vad det nu tar för servicemänniskorna att fixa den?

Allting tog härmed en ny vändning. Jag ber om ursäkt för det.

7 kommentarer:

cpmamman sa...

Åh men gud vad du skräms kvinna! När jag bara såg rubriken trodde jag något helt annat ;/

Tur att det bara var datorn. Men ack så jobbigt. Även för alla oss som prenumererar.

Elisabet sa...

Eh ja jag insåg det, att det lät värre än vad det är. Men det är faktiskt skitjobbigt. Små små detaljer kan ibland vara värre än vad de borde vara.

Tycker det är skönt att irritera sig på småproblem :-)

Sara sa...

Skräms inte!

Fast när man är och balanserar på gränsen som man ofta är med funktionshindrade barn så är småsaker ofta katastrofer

Micke sa...

Du har väl två datorer? Eller har du fått sälja den ena?

Elisabet sa...

Sara: ja exakt så är det

Mikaeli jomen det är ju den andra som är skitdatorn. Egentligen kan man då säga att båda två är sönder. Det går inte att sitta vid skitdatorn längre än fem minuter utan att bli galen. Och den andra (den nya!) har gett upp totalt. Hårddiskkrash.

cpmamman sa...

Jamen visst är det väl underbart att få gotta sig åt småproblem mitt bland alla stora :)

Kram

florsocker sa...

Usch, säger jag och nickar instämmande. När datorn inte funkar kan man inte kan plita ned sina tankar och det blir svårt att få struktur på tänket. Förhoppningsvis fixar servicestället det snabbare än förväntat.