onsdag 20 maj 2009

varför kommenterar alltid förskolepersonalen barnens kläder?

Nu blir det mycket länkningar, men folk skriver så kloka saker, så då kan man ju inte låta bli.

Den här gången är det som vanligt Lady Dahmer som är klok. Hon skrev ett inlägg om utseendefixering hos barn och jag måste nu ventilera en sak som jag har tänkt på jättelänge men inte vågar skriva. Dels för att barnens förskolepersonal kanske läser, och dels för att vissa människor inte kan låta bli att misstolka och kommer med dumma kommentarer som "var glad för komplimanger!"

Jag är lite shopoholic som en del kanske vet. Det är långt ifrån ofta som ekonomin tillåter detta, men jag försöker ändå, hehe. Det som jag shoppar helst är barnkläder. Barnkläder är roligare än att köpa kläder till mig själv eftersom ungarna passar i allt och inte ser ut som uppstoppade falukorvar. Det är dessutom skitkul att köpa kläder till speciellt Elias eftersom han också är klädgalning och älskar nya grejer med fina tryck och mönster.

Så det händer ganska ofta att Elias och Amir kommer till dagis med nya kläder. Och det är liksom inget speciellt med det tycker jag, barn behöver ju nya kläder emellanåt, så är det ju. Men vad jag nu stör mig på är att personalen på dagis har hakat upp sig på att alltid kommentera när barnen har nya kläder. Eller när de inte har det, men när Elias tex kommer och visar sin tröja (vilket han gör typ varje dag).

Då låter det ständigt "ååååhhh vilken FIN tröja! vilka tuffa byxor! va snygg du är idag! vilka härliga färger på tröjan! har du nya skor! wow vilken snygging som kom till förskolan idag!"
Med mera. Med mera. Med mera.

Jag tycker faktiskt att det är lite jobbigt. Dels av den anledningen som Lady Dahmer syftar på, att man inte ska lära barnen att vara utseendefixerade. Att man ska ge komplimanger för barns personligheter och inte för deras utseende. Men också för att jag tycker att det är lite pinsamt när det är så uppenbart att jag springer och köper kläder till ungarna så ofta. Det känns lite som att personalen märker det och tänker att det var ett jäkla shoppande på den.

Elias tycker ju bara att det är roligt att få komplimanger för sina kläder. Och jag har inget emot att han är klädintresserad, men jag vill ju inte att han ska bli utseendefixerad. Inte Maria heller för den delen (om nu någon tänkte anmärka på att jag inte låter pojkar vara intresserade av utseende). Men jag tycker detta är fel beteende av förskolepersonal. Ska de inte vara opartiska? Ska de verkligen uppmärksamma vad ungarna har på sig för kläder och hur de ser ut? Ska de verkligen bry sig så mycket om när föräldrarna har köpt nya kläder till barnen?

Jag tänker på de andra barnen som inte får komplimanger och kommentarer. Vad ger det för konsekvenser? Det är inte varje dag som Elias och Amir får komplimanger heller. Om de för dagen har på sig något helt intetsägande eller gammalt klädesplagg, då syns de minsann inte. Och idag tänker de ju inte på det. Men längre fram, ju äldre de blir, så kommer de ju (i allafall Elias) märka att vissa dagar är man lyckligt lottad och blir uppskattad och uppmärksammad av personalen och vissa dagar inte. Vad bidrar det till? Jo, osäkra barn.

Barn ska inte vara utseendefixerade. Inte vuxna heller. Men framför allt inte barn! Kläder ska för dem inte vara något annat än kläder, skydd för kroppen. Det ska inte vara medel för bekräftelse och uppmärksamhet. Barn ska bli bekräftade för deras personlighet och inget annat!

Och för min del så tycker jag som sagt att det är pinsamt när mitt shoppingberoende blir så uppenbart. Ibland tror jag att personalen skrattar lite extra, och någon gång har jag till och med hört "Du har alltid så fina, nya kläder Elias, är det mamma som köper dem?". Det var liksom bara jobbigt.

Man borde upplysa personalen om detta. Men jag vågar inte. Folk i detta landet är så korkade rent ut sagt, man har ingen förmåga att varken observera, analysera eller reflektera. När jag säger saker som dessa så får man mest bara höra att man är otacksam och bitter och att jag borde klä ut barnen som fågelskrämmor istället för då får de inga komplimanger så då blir jag väl nöjd.

Att det ska vara så svårt att tänka lite längre och förstå orsak - verkan. Ibland blir man bara så trött på människor.

8 kommentarer:

Micke sa...

När jag gick på dagis så skrattade dagispersonalen åt mig en gång när någon där hemma hade satt hängslen på mig. Det gav säkert en del undermedvetna sår.

Elisabet sa...

Näää! Herregud. Förhoppningsvis vet personalen bättre idag. Men ändå.

Micke sa...

Ja personalen på mitt dagen var hemsk med sina utskällningar och regler. Jag vågade inte ens gråta när jag slog mig för jag var rädd att dom skulle skratta åt mig.

Elisabet sa...

Men fy. Och jag antar att om en tjej grät så tröstade de henne och pluttinuttade sig? grrr

Micke sa...

Dom flesta grät ibland, men jag hade fått för mig att dom skulle skratta åt mig om jag själv satte igång å tjöt. Varför vet jag inte, men det var säkert deras fel på nåt sätt.

Jemima sa...

Låter lite som Isak, han tror att alla vuxna som skrattar, skrattar åt HONOM...

Vad gäller personalens kommentarer håller jag med dig Elisabet, tänk de mindre bemedlade barnen som aldrig får nåt nytt (eller de som har föräldrar med dålig smak...), de kanske tycker det är tråkigt att aldrig få kommentarer.

På vårt dagis kommenterar de aldrig nånting öht, men å andra sidan är det ju en skitavdelning där fröknarna inte bryr sig om barnen för fem öre, de märkte ju knappt att Isak kunde läsa förrän han gått där ett halvår, inte så troligt att de märker om han har ny tröja. Lyckligtvis ska den avdelningen stängas till hösten!

annelie sa...

hejhej! jag är förskollärare och tänker i samma banor. det vore så sorgligt om barnen upplevde att deras värde satt i kläderna. så jag har gjort som lady dahmer föreslog och är lite undvikande på just "titta här! den är ny!" (det var jag innan också, men visste väl inte riktigt hur jag skulle fälja upp det,så jag pratade mer om vad som stod på dagordningen eller något sånt.) och börjat svara "mm, men så roligt att DU är här idag och att jag får träffa dig".
om jag någon gång blir så lyckligt lottad att jag får egna barn vill jag hemskt gärna att deras dagisfröknar ska se deras personer istället för det yttre. det kommer jag bestämt klargöra för dem och det tycker jag också att du kan göra. det handlar ju om ett förhållningssätt gentemot DINA barn. förhoppningsvis sprider sig det tänket och snart har ni en personalstab som kommenterar andra kvalitéer än de som hör till utseendet.

Elisabet sa...

annelie: ja jag ska nog säga till dem, för du har helt rätt...
Vet bara inte hur, men jag ska snart på utvecklingssamtal för Elias och då kan man ju kanske linda in det lite snyggt.
Säger jag inte till dem så kommer jag ju bara störa mig mer och mer för varje dag.