söndag 14 juni 2009

the botten is nådd

Idag känns det som att Amir är bakfull eller nåt. Jag tror att det finns en gräns även för honom, och idag är den nog nådd. Han sitter bara i en fåtölj och glor hela tiden. Gör inte ett ljud ifrån sig, har inte sprungit runt sådär galet någonting.

Han har visserligen varit vaken sen klockan halv fyra och nu tror jag att hans kropp kanske börjar förstå att det går inte att gå på högvarv hela tiden. Så han orkar inte. Och då blir det såhär. Och i morgon är han tillbaka till sitt vanliga liv igen.

Men jag tycker synd om honom, det borde inte vara så. Han borde gå på normalvarv istället för högvarv, och aldrig behöva må dåligt och vara bakfull. Han borde sova så långa nätter som han behöver om man ser till hur mycket energi han slösar och var han är i utvecklingen. Han har inte råd med bakfylledagar och han har inte råd med sömnbrist. Han har varken psykisk eller fysisk ork till att gå som en duracellkanin. Men det finns ju för fan ingen hjälp för någonting och jag måste nog fortsätta se på när den stackaren plågas av än det ena och än det andra.

Sjukt är det.

1 kommentar:

Sara sa...

Här med efter utbrott 2ggr varje dag en period nu
Både barn och föräldrar har bakfylla idag och kaffets effekt på mig är numer noll