tisdag 9 juni 2009

det var det här med abort

Jag tror jag har skrivit någonstans tidigare att jag är emot abort. Det är tydligen provocerande. Jag har fått veta att abortmotståndare är inskränkta och inte har förmåga att förstå eller sätta sig in i andra människors situationer. Troligtvis är abortmotståndare också fundamentalister av alla de slag, strikta, konservativa och okänsliga.

Så nu ska jag bara skriva det här inlägget för att försvara mig och visa att jag inte är sådan.

Om vi lämnar allt det som sägs om abortmotståndare åt sidan och börjar fokusera på mig, så ska jag börja med att säga att jag är emot abort men jag är inte abortmotståndare. Hur hänger det ihop? Det går ju inte. Jo, det går alldeles utmärkt, jag finns ju här som ett levande exempel på det.

Jag skulle aldrig kunna göra abort. Om jag står inför det valet en dag (har redan stått där förresten) så är valet lätt; jag gör det inte. Punkt. Det är det som mitt abortmotstånd handlar om. Jag har en känsla, vet inte om den är vetenskapligt befogad eller inte, som säger att ett foster, ett embryo, ett barn i en mage - är ett liv. Ett människoliv, och frågar ni mig så tar jag inga människoliv. Jag skulle helst se att ingen annan gjorde det heller, men det är här mitt försvarstal kommer in i bilden.

Jag bestämmer inte över hur alla andra gör. Alla andra får göra som de vill. Varsågoda. Jag har inte rätt att sitta och bestämma och döma över alla andra människor och deras val. Idag är abort lagligt, och så länge det är lagligt så skiter jag fullständigt i andra kvinnor och deras val.

Jag kan dock muttra över korkade kvinnor som gör abort efter abort som om det vore ett preventivmedel. Jag kan också muttra över andra korkade kvinnor som liksom inte verkar förstå orsak-verkan. Men fortfarande så vet jag inte så mycket om deras situation, så fortfarande så har jag ingen rätt att uttala mig om dem.

Jag är också för fri abort. Att jag tycker att abort är tråkigt (jag kom inte på något bättre ord) betyder verkligen inte att jag vill avskaffa abort. Att avskaffa abort vore förödande och helt jävla idiotiskt. Jag hoppas att ingen ens tänker tanken, men det vet jag ju förresten att vissa gör. Och jag tror att de som tänker den tanken, tänker nog inte mycket längre än så.

Jag skulle dock gärna se en lägre abortgräns. Fast jag vet faktiskt inte var gränsen går nu. Är det 18 veckor? Oavsett så är det alldeles för högt. Alla förstår väl att det är bäst för alla inblandade parter att en abort görs så tidigt som möjligt, om den nu ska göras. I vilka fall händer det att man väntar så länge som 18 veckor? Upplys mig gärna om vad som har gått på tok när något sådant inträffar. För det är vad det är; tokigt. 18 veckor in i en graviditet så gör man ett ultraljud och barnet som ligger där inne är en komplett och perfekt människa. Abort vid 18 veckor är skrämmande.

Jag är inte oförmögen att kunna sätta mig in i andra kvinnors situation. Det är det sista jag är. Tvärtom, så tror jag att jag är mer tolerant än väldigt många andra i detta land. Inskränkt är det sista ordet du ska välja för att beskriva mig. Jag har träffat på alldeles för många levnadsöden och människotyper för att ens komma i närheten av inskränkt.

Och jag förstår varför vissa måste göra abort. Men det betyder inte att jag tycker om det. Och det betyder inte att jag inte får en klump i magen när jag tänker på alla tonårsaborter och på alla pantade kvinnor som använder abort som ett preventivmedel. För jag anser att abort är att släcka ett liv.

Men samtidigt så är jag för fri abort. Så vad gör man då? Man borde ju kunna se till att angripa orsaken istället för konsekvensen. Det tycker jag vore det allra bästa. Att förbjuda abort (kommer väl aldrig hända hoppas jag, men det skadar ändå inte att säga det) vore fruktansvärt, men att hela tiden se en ökning av aborter och att hela tiden släcka en massa bebisliv som om de inte vore något värda, det är ju lika fruktansvärt det!

Är jag en okänslig fundamentalist bara för att jag tycker att man kan använda vårdens resurser på annat?

7 kommentarer:

fru fleggman sa...

Jag håller helt med dig. Det finns ju förtidigt födda barn som kan räddas i vecka 22 nuförtiden. Varför inte sänka abortgränsen till vecka 12? De allra flesta fattar väl att de är gravida redan när de missat mensen första gången, dvs när de är i vecka 5. Då har man drygt 1,5 månad på sig att fundera över vad man vill och få tid på sjukhuset för en abort. Om folk hade lite mer press på sig kanske de skulle tänka lite mer på det EVENTUELLA sambandet mellan sex och barn, vilket många verkar ha... svårt att fatta helt enkelt. Nu låter det som att jag raljerar, men jag blir både arg och ledsen när jag tänker på alla bekvämlighetsaborter som görs. Man är ett par, man har bostad, man har jobb, man vill ha barn... bara inte JUST NU. Några år senare vill man, men kan kanske inte.

Alexandra sa...

Vill bara påpeka att vissa får göra en abort i v 18 efter rutin UL för barnet är sjukt och ev. inte klarar ett liv utanför magen .

Är helt emot abort men i vissa fall kan det vara nödvändigt men absolut inte de flesta som gör det pga slarv med skyddd.

Elisabet sa...

Ja är det inte fram till vecka 22 som det är okej att göra abort om det är något fel på barnet?
Jag vet inte vad jag tycker om det, det är väl olika från fall till fall.
Jag skulle nog också göra abort om det visade sig att barnet var så sjukt så det inte skulle överleva utanför magen. Men jag skulle absolut inte abortera bort DS-barn eller liknande.

Sara sa...

Jag håller med dig MEN tänk på att sena aborter görs för att barnen är sjuka
Och föräldrarna har inget val i många av de lägen
Nu pratar jag inte DS utan svåra avvikelser där barnet inte kan leva utanför magen
Där valet är att föda i v 22 och se barnet dö eller att vänta till v 40 föda och se barnet dö

Elisabet sa...

Sara: ja, jo, det visste jag ju egentligen, det hade inte varit något svårt val för mig heller att göra abort i vecka 22 om det handlade om att barnet var så svårt sjukt. Tänkte mest på om det händer att det aborteras bort fullt friska barn så sent... då undrar man ju liksom vad som har hänt... Klart det finns en anledning och förhoppningsvis en förståelig sådan men man undrar ju också.

Sara sa...

Du får inte abortera fullt friska barn i v 22
Jag har nyligen sett än vän gå igenom det,nästan absurt att det äns kallas abort i det läget kan jag tycka
Det är ju nått helt annat

JIGARTALA sa...

jag håller också med dig, har i princip inget att tillägga....