torsdag 9 juli 2009

Sluta döma, tycka och tänka när ni inte vet ett skit!

Jag känner att jag måste skriva det här, för det kan inte skrivas eller sägas för mycket. Efter att ha varit inne på FL alldeles för ofta på sistone och efter att ha hört och sett diverse uttryck från andra föräldrar så måste jag ta ton. Nu.

Jag vänder mig till alla människor där ute; alla. Ni som tar åt er, gör det, bara gör det, så mycket ni kan! Ni som tror att ni inte är offer för mitt nuvarande förakt, ni är säkert inte heller det, så ni kan vara lugna.

Men ni andra. Fy fan. Fy fan vad jag hatar ert dömande, det dömandet och det tyckandet och tänkandet som ni sätter igång med så fort ni bara ser något, så fort ni ser något som inte finns i "er värld", något som är konstigt, något som ni "aldrig skulle göra". Något som inte är lika perfekt som Ni.

Jag har blivit utsatt för era blickar och kommentarer, både irl och på nätet. Helt obefogat. Det enda som utlöser det är att jag, min son, och min familj, inte är som alla andra. Att vi har problem som inte syns, bland annat ett osynligt funktionshinder, som bara märks på ett udda beteende. Ett beteende som skapar fördomar. Fördomar, så mycket fördomar.

Jag kan ta så många exempel så jag vet inte var jag ska börja. Men jag försöker.

Jag har en pojke som är fyra år som åker vagn. Han har inga egna ben att gå med. Han är bortskämd och hans föräldrar är lata. Han har inte lärt sig att gå i trafiken och han har inte lärt sig att gå fint bredvid oss eftersom han är en snorunge och eftersom vi är bekväma.

Samma pojke kan få utbrott. Oj oj, vilka utbrott. I affären. På väg till eller från dagis. Mitt i stan. På stranden. Han kan kasta sig på marken och tjuta. Han kan slåss, han kan slå sin mamma, sina syskon, förbipasserande människor och andra barn. Därför är han ouppfostrad. Han lyssnar inte och bryr sig inte ett dugg om när hans föräldrar säger till honom. Vilken ouppstrad skitunge. Varför skaffar man barn om man inte kan ta hand om dem?

Han har blöjor. Han är fyra år och har fortfarande blöjor. Stackars, stackars barn. Det är tamejfan misshandel att tvinga barnen att ha blöja så länge. Men det handlar ju bara om bekvämlighet. Föräldrarna orkar ju bevisligen inte ta tag i det. De är lata. De tycker att det är mycket lättare att bara byta en blöja istället för att leta toa när man är ute och istället för att torka kiss på golvet. Men ungens behov av renlighet och självständighet skiter de i. Lata föräldrar. Hmpf.

Han hälsar inte på folk, han ser dem inte i ögonen, han vill inte leka med barn som vill leka med honom och när den perfekta mammans perfekta barn kommer fram och vill prata med honom så vänder han sig bort. Vad är det för sätt! De andra barnen blir ju ledsna! Lär ungen lite hyfs och fason, lär honom social kompetens!

Hans mamma köper sömnmedicin till honom på Apoteket. Fy fan, att droga sitt barn på det där viset. Det är till att ta den lätta utvägen, istället för att vara hos honom och lära honom att sova så är det ju smidigare att köpa medicin och proppa i honom så han däckar istället. Det är så man vill ringa soc.

För att inte tala om alla de människor som har den skrämmande uppfattningen att neuropsykiatriska funktionshinder är något som man har hittat på för att man ska ha en ursäkt för ett besvärligt och ouppfostrat barn, och för att man ska slippa ta tag i sömnproblem.

Jag kan fortsätta i evigheter. Men jag orkar inte.

En del människor kan inte förstå att det finns andra människor som har andra behov och ett annat liv än det som de själva lever. En del kan inte se utanför sina egna ramar och de kan inte se vad en verklighet kan vara för en annan familj. För den verklighet som de lever i, med sin perfekta, friska familj, det är den verkligheten som borde gälla för andra. För den gäller ju för dem själva. Och de är ju bäst av alla.

Vad de ser är vad de förstår. De kan inte tänka en millimeter längre än så. De kan inte lära sig att tolka information eller analysera. De tror att allting är så enkelt, så det som visas på deras näthinna är sanningen. "Jag såg ju det, då var det så!" Utan att möjligtvis fundera över om det finns en anledning, en förklaring, något som kanske inte syns, men som finns på andra sidan.

Handikapp till exempel är ju något som syns. Ett handikapp är ju samma som en person som sitter i rullstol. Det som inte syns, det finns inte där. Eller man vill inte att det ska finnas där, för då måste man börja tänka vidare. Då måste man försöka klura ut och fundera, och det orkar man inte, eller rättare sagt, man har ingen förmåga till det.

Istället så skapar man sig en massa förutfattade meningar. En massa fördomar, och fruktansvärt mycket åsikter. Om den sortens mammor, om den sortens barn. Och man kastar fördömande blickar och man fäller kommentarer, lite högre än att det ska vara tyst, men lite tystare än att det ska vara högt.

Sluta upp med det! Sluta upp med det nu! Allting är inte alltid som det verkar, allting är verkligen inte så lätt som det ser ut, vad du ser är inte alls det du får, det finns en sanning bakom det som utspelas framför dina ögon.

Världen är inte svart eller vit, världen är färggrann. Alldeles för färggrann, det finns alldeles för många färger för att du ska kunna hålla ordning på dem, alldeles för många färger för att du någonsin en dag ska kunna se dem alla. Men du kommer att möta väldigt många och jag bara ber dig, försök förstå!

Nästa gång du ser något som är konstigt, något som du inte sett förut, något som du "aldrig trodde att någon kunde göra", något som i din lilla perfekta värld är oförståeligt; stanna till och tänk. Innan du skaffar dig en massa åsikter och innan du skakar på ditt huvud i förskräckelse. Tänk bara en extra sekund; är det så enkelt? Är det verkligen bara så enkelt, att det jag ser just nu, är sanningen? Eller kan det möjligtvis finnas en annan sanning någonstans?

Du vet ju faktiskt inte. Du vet inte ett skit. Du är bara en åskådare, en åskådare som vi inte har bett om. Vi har inte bett om det men vi kommer ändå få miljontals sådana under vårt liv. Miljontals åskådare som har åsikter om min son och vår familj, utan att ha varit del i den i mer än fem sekunder. Och på tio meters avstånd. Eller genom en dataskärm.

Acceptera att alla inte är som du. Acceptera att alla barn inte är som ditt. Se färgerna.

I slutändan kommer du också må bättre av det.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Min son är sex år, har blöja, åker vagn, skriker, slåss, biter....I affärer kan han skrika så högt att man bara vill dö, ligga och skrika så att man måste bära/släpa ut honom.

INGEN har frågat om dom kan hjälpa till utan dom som har kommit fram har sagt åt oss att han ska vara tyst, eller vänt sig till honom och sagt åt honom att sluta skrika...

Detta underlättar ju inte precis "det sociala livet". Kanske kan man en gång tänka till och tänka att det kanske inte "bara" är ett bortskämt barn.

Så mycket lättare livet hade varit med större acceptans, eller? Kram

madlar sa...

Nej, nej, nej du får inte lägga din energi på idioter! Spara din kraft till familjen o sonen o skit fullständigt i "alla" andra o vad de kan tros tycka. Det är inte ens säkert att de som står er närmast riktigt förstår din särskilda son så hur ska då utomstående ens kunna ana? Åter igen, lägg din dyrbara energi på betydligt viktigare ting nämligen dig själv o sonen. Kram!

Anonym sa...

Säger människor allt det där till dej???
Eller är det så du tror att dom tycker?

Erika

Elisabet sa...

Jodå, de säger de till mig. Och om mig. Tillräckligt högt för att man ska höra även om det kanske inte är meningen att man ska höra. Och på nätet på en massa forum så får man ju höra det dagligen. Hela tiden måste man förklara sig för människor som inte fattar ett skit.

Nej jag borde inte lägga min energi på idioter. Men det är ju en så fruktansvärt öm punkt.

Prins Albin sa...

Bra skrivet så är verkligheten emellanåt.

Magda sa...

Jag håller med Madlar i hennes resonemang; skit i puckona och lägg energin på dig och din familj. Men. Jag förstår att du är utsatt och att droppen runnit över. FL är inget bra ställe att vara på då. Ingenstans där det finns anonyma människor som gömmer sig bakom dataskärmar och kan och vet allt om barn och barnuppfostran är det bra att vara på när man inte mår helt hundra. Jag förstår ditt inlägg. Jag har inget råd att ge mer än att du ska stänga ner den förbannade datorn (ffa FL) och omge dig av de som känner dig och/eller verkligen bryr sig om dig, inte FL-människorna.

Samtidigt skäms jag lite. För jag kan ha varit en av de där dumma puckomorsorna som dömt dig och Amir. Som tyckt att "vafaaan, nu får de väl ändå GÖRA någonting" när han slår vilt omkring sig. Det måste vara jättesvårt att ha ett barn med ett dolt handikapp. Man kan ju inte gärna skriva en skylt: Autism och hålla upp bakom ungen när han ballar ur....

Du har det svårt emellanåt och det är tur att du är en klok kvinna!

Kram!

//Magda

Mamman sa...

Hej, vet hur svårt det är att stänga av andra människors blickar och kommentarer...lever i det själv. Önskade man hade orken och kraften att säga ifrån där och då när man ser och hör men ibland undrar jag vad det tjänar till och vad det hjälper mina barn. Min son slutade med vagn i våras 6 år gammal...folk har stirrat och säkert kommenterat men det räddade vår familj att inte bli för isolerade och det räddade min minsta från en värld som ofta är allt för tuff att orka med....

Nina sa...

Hujedamej! Fy farao! Känner igen dina känslor så väl. Har upplevt det själv och vet att det faktiskt är verkligheten, tyvärr. Inte alla, långtifrån, men när man själv är skör och inte orkar hantera alla miljoner känslor av kärlek, oro, ilska och allt vad det är man har inom sig, ja, då är det svårt att orka med blickarna och kommentarerna. Då känns det ibland som om hela världen är emot en. Som om alla man möter bara hatar sitt älskade barn och man vill bara bli accepterad som familj.

Vår tjej hade både blöja och vagn till hon var ca 6 år. Nu har hon rullstol ibland, när hon inte fixar att gå av olika anledningar. Vilken skillnad! Trots att jag mår bra idag och inte bryr mig om blickarna och kommentarerna så värst så är det en lättnad med rullstolen. Då SYNS det och vi slipper kommentarerna.

Otroligt att det ska vara så svårt att bara se människan och visa respekt! Kämpa vidare, du är fantastisk!

Kram Nina!

Anna-Karin sa...

Hej!

Anledningen att jag hittade denna sida var för att jag såg länken just på FL och om det där om att ha stora barn i vagn.

Att läsa det du skriver är som att läsa sin egen dagbok. Min son är 5 år. Han använder blöja för att han avskyr toaletter och bara tanken på dom gör att han kan gå och hålla sig tills han nästan spricker eller så kissar han på sig och mår dåligt av det. Han använder vagn fortfarnade. Inte för att han VILL det och för att han är LAT utan för att han helt plötsligt kan springa rakt ut i gatan, få utbrott och kastar sig på marken osv. Då är vagnen hans föräldrars räddning då det gäller att ta sig till och från förskolan bland annat.

Du uttrycker dig så otroligt bra. Jag kommer att lägga till din blogg bland mina favoriter. Ibland känns det skönt att veta att det finns fler med barn som har samma problematik och man slipper känna sig så ensam som man många gånger gör när man möter folks nedlåtande blickar.

Kram Anna-Karin

Miss sa...

Tack för ett väldigt givande inlägg. Jag tänker ju så ibland när jag ser vissa barn. Jag tänker illa om föräldrarna, att de inte kan bättre. Eller att de inte har kunskap nog om hur man uppfostrar ett barn.
Ja, jösses. Tack så mycket. Du har öppnat mina ögon idag.

Elisabet sa...

Tack för alla era kommentarer! Det är jättejättejätteskönt och trevligt att få läsa dem. Man blir överlycklig.

Tack speciellt till dig Miss, gud va bra :-D

Elena sa...

Hjälp, så korkade vi människor kan vara ibland. Jag blir alldeles matt. Det räcker att ha ett s k "normalt" barn för att inse hur jäkla jobbigt det är när de får utbrott, springer ut i gatan, pillar på allt i affären, vevar med armar och ben och gör allt för att slippa kontakt med en... och folk bara glor. Jag tycker det är jättejobbigt att INTE bry sig om blickarna. Och då händer det inte varje dag för mig, långt ifrån.
Jag lovar, ser jag DIG och ditt barn i en jobbig situation, då ska jag fråga om du behöver min hjälp och jag ska försöka förstå. Ta hand om er! // E

Anonym sa...

Jättebra skrivet! Usch bland det värsta som finns är fördomsfulla människor. Jag önskar att fler människor kunde vara lite mer förstående och tänka lite längre & visa respekt. Som du skrev så är ju inte allt alltid som det ser ut.

Skickar en stor kram till dig & din familj.

netscape sa...

Välformulerat och nödvändigt att få upp ögonen på idioter som "tycker" mer är vet hur saker egentligen är.

gladmymlan sa...

men detta är otroligt. har jag skrivit det här? nej det är du! gud vad du är bra och orädd att skriva som det ÄR en stor eloge och kram, du är BÄST!!!
kram på dej!!!!!!