måndag 31 augusti 2009

dagens fråga

Är det vettigt att lägga ut 2200 spänn i månaden på psykolog?

/fattig

19 kommentarer:

sara sa...

Ja om man mår så dåligt så är det värt det och mer
Vad kostar det inte när man mår skit och har ångest och ingen livslust?

Kram

Elisabet sa...

Ja jag tänker det också...
Det är bara så jäkla irriterande att det ska kosta pengar. Ännu en sak som endast bättre bemedlade ska få tillgång till.
För om man inte pungar ut den summan så blir det Vårdcentralen och neeej... urk, blä.

Anonym sa...

varför inte vårdcentralen? *nyfiken* Dom har väl också leg. psykologer?
har själv aldrig varit i vårdcentralen.
Men jag bara ringde till öppenpsyk mottagningen direkt o så kunde jag gå dit. Har du provat det? Då blir det ca 900 kr om Året

karibien sa...

Har du kollat om din tilltänkta psykolog har vårdavtal? Mitt landsting har en påse pengar (det som förr hette Dagmarpengar) som går till att betala psykoterapi hos privata psykologer/psykoterapeuter. Ens läkare skriver en ansökan, man får (i bästa fall) ett beslut på ett antal timmar terapi, och behöver sen bara betala vanlig vårdavgift på nån hundring, upp till maxgräns/frikort. Det finns då en lista på vilka terapeuter/psykologer som har vårdavtal, bland dessa kan man välja fritt.

Påsen pengar räcker förstås inte till alla, men det går ju att försöka. Och för varje år kommmer en ny påse pengar att göra anspråk på.

Lycka till!

P.S Jag fick 15 timmar, och när de är slut kommer jag att leva på blodpudding och nudlar om det krävs för att ha råd att fortsätta gå till psykologen

Nina sa...

:( Det är ju onte klokt!!!

Mamman sa...

Ah har samma fråga, tanken är att jag ska börja i kongnitiv beteendeterapi för att lära handskas med allt men jag får betala det själv cirka 800 kr/gången och det krävs mellan 10-20 gånger ....
Men samtidigt är det kanske väl investerade pengar för framtiden om man får må bättre, hantera sin livssituation lättare och få redskap att arbeta med, det är iallafall vad jag försöker intala mig själv.

Madlar sa...

Hmm, kanske läge att du prioriterar dig själv? En stark, glad o tillfreds mamma kan inte värderas i sedlar ;)

Kristoffer sa...

Svenska Kyrkan.

Elisabet sa...

Det som händer när man söker till vårdcentralen är att först får man inte träffa en psykolog eller kurator direkt, utan en läkare, som ska bedöma om man behöver psykolog. Då måste man dra hela historien för denne. Sedan ska denna tycka om man har behov eller ej. Efter det blir man då skickad till en psykolog som man måste upprepa hela historien för igen. När man ska återkomma till den psykologen så visar det sig att h*n har slutat så man får en ny som man måste upprepa hela historien för igen. Och vid det här laget har det gått ett år eller så.
Eller så får man helt enkelt inte en psykolog, utan måste prata med en vanlig husläkare som luktar svett och kollar på klockan med jämna mellanrum. I en steril och tråkig miljö. Och läkaren kan inget hjälpa.
Därav mina äckelkänslor inför vårdcentralen. Been there, done that. Inte. Inte jag, men maken dock, så jag vet hur det funkar.

Jo "min tilltänkta" psykolog har ett vårdavtal, men för det krävs remiss från vårdcentralen. Och då är vi där igen med husläkare som flummar och psykologer som har tidsbrist. Och remissen skulle aldrig bli beviljad av dessa.

Öppenpsyk. De har 1)låååång väntetid 2)man får gå före i kön om man har remiss 3)tar en inte på allvar utan tycker att man ska gå ut och ta en promenad och sluta äta socker

Jag vill gå till en psykolog/terapeut, i en varm och mysig miljö, sätta mig ner och börja prata, och inte vara rädd för att lyssnaren inte tar på allvar, skickar vidare eller inte har någon tid. Då blir det bara privata psykologer kvar. Utan remiss. Och det är då dyrt. Men. Jag tror jag betalar det.

Elisabet sa...

Kristoffer. Nej. Jag vill inte gå till Svenska Kyrkan. Fråga din fru så kan hon förklara varför.

Elisabet sa...

Blodpudding och nudlar it is =)

Fast inte nudlar förresten, makaroner är faktiskt billigare.

camoo sa...

Habiliteringen har kris-team, där kan du få hjälp, eller. Jag var där. MIn man tyckte tiden var bra, jag vet inte om hon hjälpte mig. Sitter ju i samma skit nu såom då.

Elisabet sa...

camoo: kurator har de här bara. Och alltså jag har inget emot henne alls, men det känns bara så konstigt att gå dit. Även om det vore gratis och allt. För hon är ju inte NY liksom, hon har redan en insikt i vår familj och situation och då skulle det bara kännas väldigt skumt att prata med henne. Hon hjälper oss med LSS och sånt där, hon är redan en etablerad kontakt och även om hon också har samtalsterapi och säkert är bra på det, så skulle det vara... krystat.

Magda sa...

Jag tycker att det är ok att betala den summan. Se det som ett nödvändigt ont, hade du haft en fysisk åkomma så hade pengarna gått till mediciner och läkarbesök utan att du funderat så mkt över det. Du kan ju oxå ställa det i relation till hur du mår, mår man psykiskt dåligt så är 2200 ingen stor summa om det kan hjälpa till att lätta på trycket.

Jag håller på privata alternativet, av lite olika orsaker och fördomar ;-) Är det KBT du ska börja i?

Micke sa...

Psykologen kan inte göra annat än att skriva ut piller och få folk att förtränga dom problem dom har. Själv har jag fått lära mig en kanonbra självterapi som jag genomför mot dom problem jag har och haft. Den får jag ta och lära dig fram över när jag själv är klar. Den är väldigt enkel. Man behöver bara ta sig 5-10 minuter om dagen (förslagsvis innan man somnar) och det enda som krävs är viljan att må bra. Dock kan den leda till väldiga känslostormar i början, men då gäller det att inte låta dom styra en. Men inget besvärligt kognitivt eller sådant utan modet kommer av sig självt helt naturligt.

lalandakid sa...

Jag har lagt ut en förmögenhet på samtal i tre fyra år från det att Isa var 2,5 år gammal (tills min terapeut gick i pension, annars hade jag nog fortsatt!).
Jag gick privat av samma anledningar som många andra kommenterat här,
vårdcentralen är för krånglig och snårig
och hab räkte inte till för mig.

Det var värt varenda krona.
Lycka till!

Elisabet sa...

Magda: ingen aning, vi får se, vad hon tänker och tror blir bra.
Har iaf bokat tid nu, det blir ett privat som kostar 450 spänn för 60 minuter :-o Men jag tror det är värt det, tanten i fråga verkar grymt kunnig.

Micke: jadu, det är nog lite olika siddu beroende på vad man har för problem. Tråkigt om du har den erfarenheten och det är nog förresten inte bara du. Men jag tror också det beror på vilken psykolog man kommer till.. Har själv en känsla av att om man pratar med en samtalsterapeut av själavårdande karaktär så kanske det är bättre än psykolog i vissa fall.

Micke sa...

Okej, jo tycker man det fungerar så kan man ju betala 2200 för det. Men då ska det ju vara värt det och eftersom du frågar så verkar du ju undra.

Men men... vad jag menar är att det inte behöver kosta pengar att må bra. Finns andra sätt. OCH att piller inte löser någonting.

Elisabet sa...

Absolut, och några piller är jag inte ute efter heller. Tror att det är nog bara en bra lösning med piller om man är riktigt sjuk eller under en lång tid. Men jag försöker själv att undvika piller tills någon typ tvingar mig. Samtal däremot, är en helt annan sak...

(angående piller förresten så har jag blivit medveten om att det skrivs ut väldigt lättvindigt när man går till tex vårdcentralen och offentlig vård öht, men inte inom privat... undrar varför)