fredag 21 augusti 2009

ni som är ofrivilligt barnlösa bör inte läsa det här

3 timmar. Det har jag sovit i natt. Jomenvisst, det är ju ganska bra. Det är ju nästan tillräckligt. Det är ju nästan så att jag inte blir vimmelkantig, senil och spyfärdig. Det är ju nästan så att jag inte vill hinka i mig fem liter kaffe. Tror nästan att jag klarar dagen utan ett enda agg-utbrott. Jodå. Det kommer nog gå bra. 3 timmar är ju helt normalt. Och 7 timmar är ju helt normalt för en liten 4-åring att sova. De behöver ju inte mycket mer än så. Det kommer han nog må bra av resten av dagen. Och utvecklas ordentligt och sådär.

Fan ta mig för att jag skrev att han sover ganska bra. Alltid när jag gör det så har han en liten radar som känner av att mamma känner sig ganska belåten för tillfället, och så sabbar han det. Som ett litet sjätte sinne. Så spräcker han minsta lilla hopp och dröm jag har. "Haha, det trodde du va, nejdu, så roligt ska vi inte ha det! Jag är inte färdig med dig än på länge... du kommer få dras med mig i många många år till... hehehe". Den lilla demonungen. Kanske ska börja kalla honom för Damien istället. Ja. Det var en bra idé.

Och sen, sen har HAN mage att vara sur och trött. HAN har mage att protestera över att HAN sprungit runt som en besatt höna hela natten. NU, när vi snart ska till dagis (förlåt, förskolan), NU vill han gå och lägga sig och sova. Nu bölar han över att han inte fått nån sömn.
Men jävla unge! Sov på natten istället! Så kan vi alla vara nöjda och glada på dagen! Varför kan du inte förstå det?

Och varför ska det alltid ges falska förhoppningar om allting i det här hemmet? När man tror att allt börjar bli bra, då tar det nån jävla vändning. Och förlåt för mina grova ord men fan i helvete det finns bara fula ord i mitt huvud vid såna här tillfällen. Inte kan han sova, inte kan han äta ordentligt, inte kan han klä på sig själv, inte kan han fatta nånting, inte kan han prata, inte kan han bli blöjfri, och samtidigt så klättrar han upp och ner på väggar och tak och tjuter och skriker och verkar helt glad över det? Jag är så trött på honom! Jag är såååå trött på honom! Jag är så jävla trött på honom!

Och någon påstår att nej det går inte att få avlösare på natten. Eh, varför det? Vi har nu fått avlösare till helgen men jag skulle hellre sitta ensam med honom varenda helg i all evighet om en avlösare istället bara kunde ta en enda natt.

Skitunge. Skitunge, skitunge, skitunge. Idag ska du till kortis. Och där sover du förstås som ett helgon. Blä på dig.


asdkfjhasdlkjfhasöofhasölflasödfjölkasdjfklöashdfkahsdkfjhaskjdfhalskjhfkasjdhflk

14 kommentarer:

Lusth sa...

Man får bli arg och man får säga arga och fula ord. Nu sitter jag inte i närheten av samma sits som du för min son har ingen autismdiagnos han är bara sju år och så jävla trotsig att jag skulle vilja kräkas. Jag säger fula ord jag också och är så jävla trött på skiten och det är inte ens i närheten av så som du har det. Sonen min sover hela nätterna däremot så slår han mig, kallar mig fula saker, biter mig och säger att han ska ta livet av sig. Jag är så himla glad att han har börjat skolan nu så man får lite avlastning om dagarna. Så att jag slipper dra hela lasset som jag gjort under sommaren, hade jag varit gravid så hade det blivit missfall för han har kickat mig i magen, jag vet inte hur många gånger.

Så svär på och var trött, vi har rätt att få vara trötta när vi inte får sova som vi ska och när saker och ting inte löser sig så som man önskar alltid.

För lösa sig det brukar det göra, frågan är bara hur. Även om Amir är autistisk så finns det ju ändå chanser att han längre fram kommer sova bättre på nätterna och att det kan ske förändringar, jag tror inte att alla är stillastående varelser som aldrig förändras. Passa på att njut nu när han är på kortis och hämta nya krafter tills han kommer hem. Andas ut lite så ska du se att det blir bättre.

Jag skickar några cyberkramar. (En boxarsäck skulle kanske vara något för dig när du är arg, gör av med dina aggressioner på en sådan när det blir för mycket, mycket bra träning dessutom. :) )

Anonym sa...

Har du inte förstått att det är en del av hans handikapp att vända på dygnet ?
Det gör i stort sett alla barn med AS /autism.
Det blir ännu roligare när man ska försöka få en tonåring att gå till skolan som har slocknat vid fyra-fem på morgonen , efter att ha varit uppe hela natten och härjat.
Men, hav förtröstan, det finns grupprum/ lektioner på skolan där han kan ta igen sin förlorade nattsömn....
Irene

lilla u sa...

Det verkar vara en sån dag idag. Allt strular för alla, men det är ju en klen tröst. Jag hoppas dan och helgen blir bättre än starten!
Kram lilla u

Martina sa...

Jag är inte förälder, och tänker inte bli på länge. Däremot så har jag jobbat inom särskola i 1.5 år och nu jobbar jag som personlig assistent. Pluggar även till det och ska om jag kommer in på högskolan läsa en kurs om Autism.

Följt din blogg en väldigt kort tid men tänkte fortsätta göra det länge.

Vad gäller ditt inlägg om detta så förstår jag (eller förstå kan jag aldrig göra helt) din frustration. Modigt att du skriver precis vad du känner. För jag tror att det är många många många som känner så där men som inte vågar säga det högt. För att de tror att det är något fel på dem då.

Nu blev det en väldigt lång kommentar.

Men, mest ville jag nog bara säga att jag lider med dig och hoppas att du får sova ut lite nu när han är på kortis. Var rädd om dig!

Kram

cpmamman sa...

Usch vad synd det är om oss när förbannade ungarna inte sover!

Och då menar jag inte att dom vaknar en gång kl 12 utan verkligen inte sover alls knappt.

Tekla har också en sådan radar. Men har Amir just börjat på förskolan igen efter uppehåll? Det har Tekla och jag tror eller skyller på att det är därför veckan varit så dålig. Mycket att smälta igen osv.

Sov så skönt i helgen.

Nina sa...

Gumman! F´låt, men jag kunde inte låta bli att le lite igenkännande när jag läste din blogg idag. Den där maktlösa frustrationen man kan känna ibland. Fast jag vågar inte riktigt sätta ord på det. Det finns alltför många som inte är insatta och som missförstår. Man måste på nåt sätt försvara att man blir såå trött ibland och att man faktiskt älskar den där "jävla ungen" ändå, fast just då, när det är som värst så vill man bara skrika "försvinn ur mitt liv"

Sen får man dåligt samvete... För tänk om nåt skulle hända... Ens barn är ju ens allt. Så tack för att du vågade sätta ord på känslorna, för jag är säker på att många i vår situation har dom känslorna ibland, men inte vågar sätta det på pränt. Och jag är lika säker på att lika många känner sån kärlek så det är svårt att beskriva.

Men visst måste ni ha rätt till avlastning nattetid??? Kanske personlig assistent är ett tips som kan lösa det problemet?

Kram Nina!

Jemima sa...

Lider med dig... att inte få sömn är det värsta som finns. Inte för inte används det som effektiv tortyrmetod.

Hoppas du fick tillfälle att sova lite när de var på dagis och Maria sov middag.

Anonym sa...

Hej!
Jag har följt din blogg lite och känner igen mycke av dina känslor.Jag har 2 barn med diagnoser.

Elisabet sa...

Tack för alla era kommentarer! Det värmer väldigt mycket... =)

Nina: personlig assistent kan han inte få förrän han kommer upp i skolåldern. Det tillhör tydligen det "normala föräldraansvaret" att vara vaken i princip dygnet runt med en 4,5-åring, det är helt normalt i den åldern :-p

lalandakid sa...

Stor Kram till dig!

Nej, personlig assistent får man inte så lätt. Och på natten har vi aldrig haft det, det blev först på tal när hon var på väg att flytta hemifrån...sova får man göra i himlen som en del säger!

Esbe sa...

Klart att du får bli arg och trött på alltihop.

Du får tänka att imorgon är en annan dag. (Förlåt klyschan.)

Kram på dig!

Elisabet sa...

Jotack. Det ska bli skönt att dö. Då får jag sova.

pubes sa...

Hahahaha! Underbart skrivet! xD
Du är nog den första föräldern som medgivit att det är skitjobbigt med ungar & att man blir spyless på dom! haha

Jon sa...

Själv hoppas jag på en mellandöd, lite paus så att säga. Sova i järnlunga under schweinflunsen. Men det beror på mig själv som inte kan sova förrän på morgonkvisten när sonen går upp och lite a-kassekrångel på det så längtar man efter järnlunga. Att bli omhändertagen och bara slippa.