onsdag 19 augusti 2009

tantvarning på mig kanske. och pk-varning också förresten.

Man börjar bli gammal när man börjar säga saker i stil med "vad är det med ungdomarna nu för tiden, och inte har man någon respekt för de äldre!"

Har för mig att det var någon herre i vitt lakan i Grekland som sa något liknande för 5000 år sedan, så det är ju tydligen tidlöst.

Hur som helst. Nu säger jag samma sak. Jag är uppriktigt förbannad på hur småglinen beter sig nu för tiden. För vissa är det nog ingen nyhet att "dagens ungdomar" är ouppfostrade, inte för mig heller egentligen, men igår när jag var på promenad med mina väluppfostrade ungar (sanning med modifikation) fick jag det svart på vitt.

Vi var på väg hem i raska kliv eftersom det började vankas middag och Amir var lite smågnällig. Vi passerade då en liten lekpark där det stod en söt gammal gumma och runt omkring sig hade hon ett gäng med ungar i åldern 3-8 år. De var säkert 7 stycken, och alla flockades runt henne och hoppade och hängde runt benen på henne. Jag tittade till en sekund och funderade på om tanten kände barnen, om det var hennes barnbarn eller nåt, men det fanns vissa tecken på att så inte var fallet.

Jag lät scenariot vara och fortsatte den lilla promenaden, men kastade ett öga över axeln och hörde då att tanten sa "nej nej, sluta nu flickor!". Jag kastade då ett öga till. Såg att tanten försökte gå därifrån. Jag rynkade då på mina ögonbryn och undrade vafan som stod på egentligen. Som en liten markering stannade jag upp och blängde på ungarna. De släppte då tantens ben och tanten kunde då börja gå därifrån.

Jag har en thing för söta gamla tanter, så jag väntade in henne och frågade helt enkelt om hon kände barnen. Hon började då svara "nej, det gör jag inte, de ville ha en kram, och jag tänkte att de är ju bara barn..."

Sen hann hon inte säga mer innan det kom en sten flygandes i luften och träffade henne i ryggen! Och en till, och ännu en, det var bara småsten men vid det här läget blev jag tvärilsk och vände mig mot ungarna och skrek "VAFAN HÅLLER NI PÅ MED!"
"Vi gör ingenting", sa en liten skitunge och började peta i gräset med foten.
"Jo det gör ni visst, ni kastar sten! Skärp till er och stick hem!" svarade jag då, och ungarna vände på klacken och sprang därifrån.
Funderade en liten stund på var den nyvunna bestämdheten komifrån, det var liksom inte min röst, men sen tänkte jag på tanten och insåg att det var nog min thing för söta tanter som gjorde mig rakt på sak.

Tanten tackade mig och fortsatte förklara att barnen hade börjat tjata om godispengar, rotat i hennes fickor och försökt att ta hennes handväska!

Jag blev så bestört. En av ungarna kände jag igen från Elias dagis, hon är inte mer än 2 år, kanske 3, vet inte om hon har fyllt år än. Jag kan här börja med harranger om att ungarna var kräk osv, men jag ogillar egentligen att gnälla på barn när jag vet var det egentliga felet ligger.

Felet ligger hos föräldrarna. Hade barnen inte slutat med trakasserierna när jag sa till dem på skarpen, så hade jag gladeligen tvingat dem att visa var de bodde så jag kunde ta ett snack med deras föräldrar. Det var nästan synd att jag inte fick göra det. För det är något som jag längtar efter må ni tro. Att leta upp denna typ av ansvarslösa föräldrar som inte har det minsta koll på vad deras ungar gör ute om dagarna, avbryta dem i deras viktiga slöande som de håller på med hemma medan deras avkommor trakasserar grannarna, och bara skrika på dem. Det är nästan lite tråkigt att jag aldrig fått chansen, för är det något som irriterar mig mer än ouppfostrade småglin så är det deras föräldrar, de som är orsaken till beteendet från första början.

En unge på 3 år som begår rånförsök på en gammal dam! Även om det säkert bara var en lek för henne, då hon skrattade så hon kiknade, så var det inte det minsta kul för tanten, och jag hoppas att jag talar för fler när jag säger att det finns två saker som man måste börja lära sina barn så tidigt som möjligt då det är extremt viktigt;
1) Ha respekt för tjejer/kvinnor
2) Ha respekt för de äldre

Alltså, man ska ju ha respekt för alla, man ska inte trakassera nån. Men det är ju ett känt faktum att äldre kanske är svagare och inte har mod eller ork att säga ifrån.

Jag bara undrar vad det är för föräldrar som har ansvar för dessa barn. Vad de gör, hur de beter sig själva, vad det är för idioter rent ut sagt, som inte lär sina ungar hur man ska vara en bra medmänniska. Jag skulle så gärna vilja komma hem till dem och kolla in vad det är för typer. Sen må jag vara feg och konflikträdd av mig, men jag tror att när det gäller den typen av människor så finns det ingen anledning för mig att hålla käft, så då skulle jag inte göra det heller. Det är liksom så uppenbart att det är jag som har rätt och de som har fel i det läget.

Stackars tant. Hon blev lite ledsen när jag gick åt mitt håll och hon insåg att vi inte bodde på samma gata. Sen vände hon sig om lite och kollade efter ungarna. Tänk om hon var rädd för att behöva gå hem själv. Jag kanske skulle följt med henne? Nåväl. Nästa gång kanske.
/barmhärtige samariten

Jo jo, jag säger då det. I 5000 år har man klagat på dagens ungdomar och det ser fortfarande inte bättre ut. Hur kan det komma sig?

13 kommentarer:

Micke sa...

Föräldrarna förstår inte mycket, för dom är inte mer än ouppfyllda barn själva. Men det är där man måste börja ja... Men föräldrarna behöver då hjälp - Inte skäll. (Även om det inte låter lika roligt)
Kan mycket väl tänka mig att den tvååriga rånarens mamma sitter i händerna på en kvinnomisshandlare eller något sådant.

Nina sa...

Ja, det var ju säkert på lek när ungen inte var mer än 2-3 år, men man kan inte acceptera såna lekar! Tur du var där när den lillas föräldrar tydligen inte var det. Hur kan man låta en sån liten vara ute själv? Jag hoppas verkligen att det hör till undantagen.. Men en liten otrygg unge är en förmycket! Vem ska lära det lilla barnet att man ska respektera varandra och vart gränsen går mellan lek och allvar? Får man leka rån på gamla tanter när man är två år så får man väl råna när man är 20 med?... Jag menar, man måste ju sätta gränserna redan när dom är två, oavsett om barnen själva gör det på lek och inte förstår vad dom egentligen gör.

Förstår att du är upprörd, det blev jag med. Som sagt, tur du var där, som vågade vara vuxen!

Kram Nina!

HALEY sa...

Men... är det verkligen föräldrarnas fel, då? Ska vi börja skylla allting på föräldrarna? Visst, i många fall är allting föräldrarnas fel, men långt ifrån alla situationer ser ut på det sättet. I det långa loppet har man sig själv att skylla för det mesta.

Elisabet sa...

Jo jag tycker det är föräldrarnas fel, när det handlar om så små barn. Så små barn kan inte skylla sig själva men vuxna kan det. Fattar inte heller hur 2-3åring får vara ute själv, även om det säkert var hennes storasyskon eller kusiner eller nåt som var med som var 7-8 år. Men nej en så liten ska inte vara ute utan föräldrar tycker inte jag. Men det är hon ofta (har jag sett).
Håller med dig Nina!
Nej i hela livet kan man inte skylla allt på föräldrarna. Men som sagt, när det gäller barn kan man det. Föräldrarna står för uppfostran, så enkelt är det.

Jemima sa...

Att små barn är ute själva kan jag hålla med om är oansvarigt av föräldrarna, men man kan ju tänka sig att den lilla kanske var ute med sin storasyster?

Och jag tror inte alltid man kan skylla på föräldrarna, jag har dessvärre dålig erfarenhet av att barn i grupp kan bli riktiga små odjur hur noggranna och ordentliga deras föräldrar än är.

Jag minns t.ex en familj när jag var liten där pappan var präst och barnen var jättesträngt uppfostrade, men betedde sig som riktiga värstingar hela bunten så snart föräldrarna vände ryggen till...

Anonym sa...

men shit..vad gör ens så små barn ute utan föräldrar liksom...för jävligt! (tantvarning på mig med!)/Jojo http://jojo75.bloggsida.se/

Mamman sa...

Fy va hemskt. Varför är en 2-3 åring ute utan föräldrar?? Jag blir mörkrädd när jag hör sådant men vet ju också att det sker dagligen. Bekvämt för föräldrarna att låta de äldre barnen passa de yngre.
Vilken tur att du dök upp och kunde hjälpa damen komma undan!

Elisabet sa...

Jemima: i sådana exempel så tänker jag att uppfostran är ganska ytlig... strikt men endast strikt på ytan och har på så vis inte nått botten av barnen.
Eller ja, grupptryck är ju ett känt fenomen också :-(

bokstavsgossen sa...

Hej.

Jag vill passa på att tipsa om ett besök i min blogg idag, då jag precis bloggat om några dagsfärska sprillansnya länkar för oss med barn med NPF!

Berättade gärna vad du tyckte om dom sen... :)

Kramen...

Gealach sa...

Helt sjukt! Men tyvärr är det ju så, att även om man klagat på barn och ungdomar i alla tider undrar jag om det ändå inte är värre nu. För det går inte att säga till, de lyssnar inte för fem öre. Inte ens jag som lärare har någon makt över bråkiga elever, trots att de vet att jag bara är ett telefonsamtal bort från deras föräldrar. För föräldrarna säger antagligen bara "Ajabaja, lille XX, gör inte så", och blir det inte värre konsekvenser är det ju bara att fortsätta härja. Säger man dessutom till på skarpen riskerar man skit för att man "kränker" barnen...

Elisabet sa...

Jag veeet... Man får passa sig för att skälla på barn för de är så himla "lättkränkta". Eller de vet att de har makten, genom att säga att de blir kränkta, fast egentligen vet de nog inte ens vad det betyder...

Har tänkt på det flera gånger faktiskt. Om Amir tex skulle bli mobbad i framtiden, så skulle jag INTE tveka att ta ungjävlarna som gör det i örat/nackskinnet/luggen/armen och skaka om ordentligt. Jag skulle bli så himla pissed så jag skulle inte kunna hindra mig. Men samtidigt så vet jag att jag skulle få en anmälan på mig om jag gjorde det. Jag skulle få en anmälan på mig även om jag bara skrek lite på dem. En anmälan och ett telefonsamtal från deras föräldrar som skäller ut mig och påstår att deras lilla gullunge minsann är så himla snäll och aaaaaldrig skulle mobba någon och att jag bara är ute efter att kränka nån för att min unge är annorlunda.
Man får passa sig för att dela ut sina känslor till höger och vänster nu för tiden. Man får passa sig för att följa regler också kanske :-/

Magda sa...

Åh fy fan! Jag kokar! Jävla helvetes skitungar!

Men treåringar? Får de gå ute ensamma, utan sina föräldrar? Eller är det white trash familjer som har miljarder barn och låter syskonen passa?

Hade antagligen inte blivit bättre om du pratat med föräldrarna- de kan inte vara normala föräldrar som har såna ungar!

ARGH!

Elisabet sa...

Magda: du jag vågar faktiskt inte skriva detaljer om familjerna med risk för påhopp. Och sånt.

Jag själv, som är väldigt förståndig och i allmänhet en perfekt förälder, skulle aldrig släppa ut en 3-åring själv. Inte ens med äldre syskon. Framför allt inte med äldre syskon faktiskt.
Men nej, alla kan ju inte vara lika vettiga som jag.





;-)