måndag 23 november 2009

lilla jag har gjort nåt bra

Jahaja. Så nu går 100 000 människor omkring och tror att jag gråter varje dag och att jag dessutom knarkar.

Det första är visserligen inte helt fel (kan lätt bli så ibland), men det andra sysslar jag inte med faktiskt. Dock ser det ut så på bilden i tidningen. Det ser ut som att jag är hög, och tillsammans ser vi ut som sju sorger och åtta bedrövelser. Min första reaktion när jag såg artikeln: "neeeeeej vad har jag gjooooooort!"

Men det kunde man ju fatta att de skulle välja en bild där vi ser dystra ut. Man kan ju inte beklaga sig i tidningen och samtidigt smajla upp sig liksom. Hur som helst så läste jag sedan artikeln, och på samma gång så tänkte jag att det är väl ändå skit samma hur man ser ut, när jag faktiskt har åstadkommit något så bra.

För artikeln var väldigt bra, tycker jag. Förutom att journalisten hade avslöjat att jag grät när jag kom hem från vårdcentralen. Jag förstår inte vad det skulle vara bra för. Känslan kanske.

Allt det viktiga kom med, så det var ju toppen. Bemötandet inom sjukvården, oförståelsen hos allmänheten, förtvivlan över att osynliga funktionshinder inte respekteras. Men det allra bästa var, att under "vår" artikel så fanns ytterligare en liten artikel som berättade att de nu har ändrat på vacinnationsrutinerna, och från och med nu så ska de 400 autistiska och utvecklingsstörda barn som bor här, få vaccinera sig på habiliteringen i lugn och ro. Jag blir så rörd. Det var precis det jag hoppades på. En ändring.

Om tio personer läser artikeln, och börjar fundera lite över dessa funktionshinder som finns men inte syns, då är jag nöjd. Om hundra personer börjar fundera så är jag mer än nöjd. Men om det dessutom görs åtgärder, då kan jag inte beskriva hur nöjd jag blir.

Då får folk gärna tro att jag knarkar.

10 kommentarer:

cpmamman sa...

Vill omfamna dig och aldrig släppa :) Vardagshjältinna. Fan vad bra gjort. Kan man läsa någonstans?

Carl-Henrik sa...

Går det inte att läsa artikeln på nåt sätt här på nätet? Försökte kolla på tidningens sajt men de tycks inte ha nån nätupplaga. :(
Skulle ju hemskt gärna vilja läsa. Är helt säker på att det blev jättebra (och säkert ingen knarkarvarning heller)! :)

Anna-Karin sa...

Hej!

Jag tycker att du gjort en enorm insatts.

Jättebra att du gick ut med din historia. Det kanske kommer att få fler människor att vakna upp och tänka efter lite.

Synd att jag inte kan läsa artikeln. Hade gärna gjort det.

Kram
Anna-Karin (som är jätteglad att du börjat skriva igen)

Elisabet sa...

Tack Towe! Va du är gullig! :-)

Nej man kan tyvärr inte läsa på nätet... jättedumt. Man får skriva till JP och klaga och säga att de borde ha nätupplaga, fattar inte varför de inte har det, det har ju alla andra tidningar, typ. Tror inte jag får scanna och lägga in i bloggen heller, det är väl mot upphovsrättslagen det med.
:-(

Nina sa...

GRATTIS!!! Wow säger jag bara! Bra jobbat! Sträck på dig!

Du kan ju alltid fråga tidningen om det är okay. Skulle vara jättekul å få läsa :)

Kram Nina!

imsingrid sa...

Bra gjort!!!! Synd att man inte kan läsa artikeln.
Du är bara så strong.
Kram

Elisabet sa...

Tack snälla ni :-)

lilla u sa...

Bra jobbat! Ibland hjälper det att bli förbannad...... ;) Vad gött det måste kännas att faktiskt ha påverkat till en positiv förändring för så många barn och föräldrar :)

jigartala sa...

Helt fantastiskt!

Magda.nu *En fjärt i rymden sa...

Åh jag hade velat läsa artikeln (trots att jag är motståndare till att "gråta ut" hos media)! Hade varit roligt att se dig och din familj!

Och jag tror inte att folk tror att du knarkar ;-)