söndag 6 december 2009

...det var ju det jag trodde...

... att Amir skulle reagera tokigt på vaccinet. Det var ju liksom därför som man tvekade att vaccinera honom över huvud taget. Men nu kände man ju sig liksom tvungen, eftersom andra människor i detta land inte tar hänsyn till riskgrupper eller de som inte kan vaccinera sig, och inte vill vaccinera sig själva "för en liten förkylning". Då får man skydda sig själv istället helt enkelt, även om det kan vara farligt för en sådan som Amir.

Nu är det visserligen många andra barn som reagerat likadant som honom, utan att vara i någon riskgrupp och ha de problem som Amir har. Men Maria och Elias mår toppen och det känns bara... typiskt.

Han kräks som en kalv, ligger utslagen i sängen och ser ut som ett lakan i ansiktet. Allt som han får i sig kommer upp igen. Skakar och svettas om vartannat. Och samtidigt så kan han inte förklara för oss hur han mår, var han har ont och vad han behöver. Vid såna här tillfällen hatar jag autism, det är som en liten jävla tumör som bara sitter där och irriterar. Tänk om han bara kunde prata och säga att han är törstig, fryser, har ont i magen eller vad som helst. Eller kanske har ont någon helt annanstans än var vi tror. Nähä, då får man vara tankeläsare istället och försöka tolka om och om igen. Tills det blir fel för femhundrasjuttielfte gången och tills man tvättat alla täcken som finns.

Och ungen bara lider och tycker att vi är världens sämsta föräldrar som inte förstår honom och samtidigt blir frustrerad för att han inte kan förklara. Vilket skit det är för honom, vilken hopplöshet och kaos. Man vet ju själv hur det känns när man försöker prata och ingen lyssnar, när man försöker få människor att förstå utan att lyckas. Man känner sig totalt ignorerad och snudd på värdelös. Tänk att ha det så varje dag.

Nej, det är inte roligt. Och just nu kan jag inte låta bli att tänka att jag hoppas att den människa, som inte har vaccinerat sig just av den anledningen att de inte bryr sig om andra människor, blir jättesjuk och hamnar med konstgjord lunga i fyra veckor. Det kan han ha.

En läkare sa att ju värre man reagerar på vaccinet, desto värre skulle man reagerat på svinisen. Så jag ångrar inte att han fått sprutan. Inte det minsta. Känner ingen skuld. Känner just nu bara hat mot vissa skitfunktionshinder som inte har någon mening, förklaring, orsak eller inte ens någon behandling. En tumör som man ska acceptera eftersom det inte finns något svar på minsta lilla fråga. Ni kan ju gissa hur bra det känns.

8 kommentarer:

cpmamman sa...

Omfamning till er.

Vill bara säga att jag har vaccinerat oss. Efter lång tvekan vart det plötsligt självklart med tanke på Amir och alla andra.

Elisabet sa...

Tack Towe! :-) Kram till er också!

sara sa...

Jag behöver inte gissa hur det känns :-(

Elisabet sa...

nä, jag vet :-(

gladmymlan sa...

usch lider med din lille kille. själv har jag inte vaccinerat mej, och tänker inte göra det, men inte för att jag tror det är en liten förkylning, utan för att jag tror att man "stressat" fram vaccinet, och vet inte riktigt vad som är i det:-(
min son som har adhd/ asp drar ju i sig tillräckligt med gifter ändån, utan att nödvändigtvis pumpa i honom mer utan att det är absolut nödvändigt.

så alla gör ju det dom känner i hjärtat är rätt och riktigt, själv kan jag bara vaccinera mej, eller mina barn, när jag så starkt tror att det ändå kommer en muterad form nästa år, och då är det bättre man fått en släng. för det är jag kanske inte värd en konstgjord lunga? dessutom så drar jag paraleller med neurosedyne-katastrofen, ingen VET vad för verkan vaccinet har i framtiden, eller så,
så det är väl hur jag tänker i alla fall...

förstår att det måste vara otroligt tufft för er, och mitt hjärta blöder, men ändå, alla gör det inte för att "vara o-samhälls-vänliga och dumma" typ utan många av oss som inte vaccinerar gör det av tro, och tro är kanske inte alltid fel.

jag vet inte vad som är rätt eller ej att göra, så jag gör det som jag känner är rätt i hjärtat, utan att för den skull göra det för att någon annan stackare ska plågas.

kram anna

Elisabet sa...

gladmymlan - känn dig inte obekväm nu bara för att jag är lite irriterad. Jag är mest irriterad på de människor som rakt ut hävdar att de tänker minsann inte vaccinera sig för någon annans skull, och själva är de inte rädda för en förkylning eller så "blir de aldrig sjuka". Jag har ju förståelse för om folk har tänkt efter mycket och valt att inte lita på vaccinet och känner sig osäkra kring det, då ska inte dessa människor känna sig tvingade att vaccinera sig ändå, mot sin vilja och magkänsla, bara för såna som mig. Men det är liksom en annan sak, men sen är det då dessa människor som helt enkelt bara är dumma korttänkta egoister - det är dem jag önskar konstgjord lunga :-D

Jag har också tänkt väldigt mycket på det här med vaccinets biverkningar långt fram i framtiden tex, och jag måste säga att jag är inte helt trygg med att vaccinera barnen, men samtidigt så är jag så himla rädd för att Amir speciellt ska få svininfluensan och det känns som en "närmare" oro än vad vaccinet kan göra i framtiden. Dessutom har jag valt att försöka lita på sjukvården. För en gångs skull kanske man ska säga....

Tack för omtanken :-)

gladmymlan sa...

näää inte obekväm, trivs bra hos dej:-))))))

förstår att du måste ha det kanontufft. jag lider av en släng hypokondri/ konspirationsteorier vilket får mej att grubbla hej vilt över vaccinet,
och du, självklart får du vara irriterad, gudarna ska veta att jag är det titt som tätt över mindre saker än så:-)))

krama din lille pojk och hoppas det är på bättringsvägen med honom!
storkram på rej!!!

Elisabet sa...

Tack igen :-)
Det är jättebra med honom nu, det var skitdåligt men tydligen inte så länge. Sen hjälpte det ju jättemycket att han faktiskt lärt sig att kommunicera en del med bilder nu, tex så kunde han ge oss en bild på Oboy eller juice och på så vis tala om att han är törstig, så jag överdramatiserade det hela i inlägget :-D Men ändå, samma poäng dock.