måndag 28 december 2009

hur gick det sen?

I dessa tider förra året så gav jag en massa nyårslöften. (heter det gav?) Jag mindes just det och var tvungen att kolla upp vad det var, och insåg då i samma sekund att jag faktiskt hållit vartenda ett av dem. Nästan.

1) Komma i baddräkten i sommar - Gjorde jag visserligen inte, men sedan midsommar, eller det här inlägget, så har jag gått ner........ tadaaaaa, 20 KILO!

2) Ordna upp ekonomin - Jaja, allt är ju relativt.

3) Bestämma vad jag ska ha för framtidsyrke - Japp.

4) Ta tag i dåliga betyg (hur?) och efter det börja plugga på riktigt - Japp

5) Inte bli gravid - Än är inte året slut, hehe. Men nej. Jag hoppas verkligen inte det.

6) Undvika att bli inlagd på psyket - Som sagt, än är inte året slut och jag är för närvarande ungefär en millimeter nära bristningsgränsen. Jag biter och biter och biter ihop.

Är jag inte jätteduktig? Va? Vaaa?

Nu vill jag ju inte vara sämre nästa år så jag ska komma på ett riktigt smaskigt nyårslöfte men jag vet verkligen inte vad.... Om jag fortsätter i samma stil som jag gjort i juldagarna med fet mat och skit, så måste jag nog återuppfylla ettan. Men jag tror nog att sexan ligger nära till hands också. Ja. Det blir mitt nyårslöfte.

Att stå ut.

4 kommentarer:

lalandakid sa...

Kram
och god fortsättning!

karibien sa...

Så himla bra du klarat löftena!

Jag hade tänkt skriva lycka till med 2010 års löfte - men så blev jag lite kluven. Att bita ihop och stå ut... det är inte så himla hälsosamt i längden. Till slut sitter där längst inne i själen en förtorkad klump gråt och vrede man inte orkar ta itu med utan bara kämpar för att lägga locket på.

Mycket hellre önskar jag dig kraft att orka din börda, vilopauser, någon att dela bördan med, någon att ösa ur känslorna inför, stunder av lycka, någon att hitta igenkänning med, och förstås någon att dela glädjeämnena med.

Man måste gå igenom livet själv, men man måste inte göra det ensam. Sök stöd. Kräv stöd.

/k

Elisabet sa...

Nej, att lägga locket på är ingen bra idé... Och det gör jag inte längre. Jag har gjort det alldeles för länge men inte nu mer. Jag har bra hjälp och stöd. Fast egentligen kanske inte tillräckligt. Jag känner hela tiden att det saknas något.
Allting kan inte heller skrivas i en blogg så därför kan jag inte säga mer nu...
Men tack för omtanken. Det värmer.

Anna-Karin sa...

Vad duktig du har varit som fixat allt det där. Jag har kommit till den punkten då det inte är någon idé att ens tänka på nyårslöften. Blir bara besviken om jag inte orkar hålla dom =(