måndag 18 januari 2010

Jobbiga unge! Fan!

Tro fan att så fort man skriver någonting bra eller positivt så får man ångra det efteråt. Varför är det så? Så fort jag blir lite glad och hoppfull så kommer det ett bakslag eller något skit och slår emot en. Jag ska aldrig mer skriva någonting positivt. Aldrig. Från och med nu så blir det här en GNÄLLblogg där jag bara ska kräka ut en massa galla. Om du vill ha en luddfluffig rosa blogg så kan du vända i dörren nu. Bra, då säger vi så.

Amir är inne i en skitjobbig period. Eller jag hoppas att det är en period. Annars går jag och skär halsen av mig. Det enda han gör hela dagarna är att gå runt och sucka och stöna och säga "åååhh!" "fy fan!" "helvete!" "ääääsch!". Han pillar på precis allting, flyttar allt, drar ut allting ur bokhyllorna och ur kökslådorna. Hela tiden ska han dra fram alla gafflar och kasta dem överallt. Nu har vi fixat bestickslådan så att han inte kommer åt den, men då börjar han pilla i någon annan låda istället. Sen går han runt runt runt i lägenheten och släcker och tänder alla lampor, öppnar och stänger dörrar, rycker i dörrhandtagen, drar ut alla lådor en gång till, och om han hittar något som är långt så går han runt med det och slår på allting. Typ en pinne eller linjal eller såna grejer. Och hela tiden säger han "ÅH FY FAN!".

Jag blir galen! Låter det som en kul vardag eller? Öh nej det kan jag tala om att det inte är.

Nu är det på sin plats att säga att han behöver schema. Ja jag vet att han behöver schema. Men oooooooorka! Det som händer när vi gör i ordning ett schema är att två andra minimänniskor i familjen är där och pillar hela tiden och tar bort alla bilder och förstör. Så får man sätta upp dem igen, och igen, och igen. Och Amir gör likadant han också. Han tittar på schemat, tar ner alla bilder och slänger dem överallt. Det är klart att då känner man ju sig jättemotiverad till att lägga ner tid till sådana projekt.

Rutiner behöver han också. Men det har han. Det har han faktiskt. Fast vi kan ju bevisligen inte leda honom genom ett schema. Det går alltså inte. Jag ger upp! Jag gör inte det! Men då kanske jag inte ska klaga på hans humör heller. För då är det ju mitt fel...

Fast grejen är ju den att han aldrig har haft schema, eftersom det blir sådär att det bara förstörs, men såhär repetitiv och störig har han inte varit innan heller. Så då har det kvittat.

Men nu alltså... Jag blir ju galen på honom. Man blir ju så stressad av att bara se honom, och det är ju skitjobbigt att hela tiden städa upp allting som han river ner, och att hela tiden ta ifrån honom den där pinnen/linjalen/sopborsten/träjärnvägsdelen/soppsleven som han går runt och smäller i allt. Man får ju nervsammanbrott för mindre.

Uppenbarligen behöver han sysselsättas. Jodå, det är också världens enklaste. Det är bara till att hela tiden sitta med honom och strunta i de andra barnen. Det accepterar ju de. Och det är ju också väldigt roligt att sitta med honom varje sekund i 15 timmar och aldrig ens kunna gå på toa utan att han river ner en bokhylla. Spelar ingen roll att vi är två päron här hemma. Vi behöver tre!

Japp. Assistent var ordet. NUUUUUU!!!

Men nu är han i alla fall på kortis, så det är ju skönt att för en gångs skull kunna höra sina egna tankar.

Och förresten så var jag ju upptagen.

10 kommentarer:

Lusth sa...

Det låter rörigt det där... Inte kul för någon av er. Jag håller tummarna för att det är en period. Skönt att han är borta nu så ni får en paus. Har du kollat upp om det finns möjlighet att få assistans trots att han bor hemma? Skulle vara intressant att se faktiskt om det är en möjlighet. Nu vet jag inte alls hur det där fungerar men min sambo är mer insatt. Han vill jobba som LSS-handläggare, har sökt ett sånt jobb nu också så vi får se vad som händer.

Hoppas du får kul imorgon nu. Jag börjar min nya kurs imorgon också men jag har inget schema så jag vet inte när.. Skitkul. Ska ringa imorgon och kolla när jag börjar. Kan ju vara en fördel att få börja liksom.

Fortsätt vara upptagen du, jag ska ta och stänga av datorn för sambon vill att jag ska vara mer social.

Kram kram

Sara sa...

Om ni inte har testat att ge honom mjölk och gluten fritt så gör det tycker jag!

Du har läst min VB ansökan tror jag, vi har haft bara någon enstaka sån dag sen M började med dietbehandling

lilla u sa...

Ååå, det ÄR jobbigt, skitjobbigt faktiskt :( För oss är schema jättebra, men INTE lösningen på allt. Vi har brutala strider ändå emellanåt (senast imorse). Så skippa dåligt samvete över att du inte får till schema, de rutiner som sitter är viktigare. Hoppas ni får hjälp snart, tills dess skickar jag styrkekramar så du orkar liiite till.

KRAM lilla u

Bodil sa...

Usch, vad hemskt jobbigt det låter. :( Både för er och för Amir. Hoppas att det bara är någon typ av fas, och att det går över snart! Kram

Elisabet sa...

Tack tack för er omtänksamhet (är det ett ord?).
Mjölk och glutenfritt ja... Jo nu när Amir inte gillar smörgåsar längre och knappt dricker välling heller så kan det ju vara värt att prova nu.. Innan har det varit sådär att "blää inte ännu en pusselbit, suck va jobbigt" men eventuellt kan man kanske prova, det finns ju så många ersättningsprodukter som smakar likadant.
Men oftast är han annars väldigt glad och sådär, visserligen helt galet energisk men ändå inte så arg och han brukar inte gå runt sådär och svära hela dagarna annars så jag hoppas det är en period.
Men mjölk & gluten kan ju vara bra i allafall.
För evigheter sen så testade vi ju honom för glutenallergi men det var inget.. vet att jag skrev det men jag minns inte om jag skrev vad resultatet blev sen.

Just nu är han verkligen FÖRBANNAD, han har varit sjuk jättelänge, var tvungen att hämtas från kortis (suuuuck), har varit förkyld och nu magsjuka på det, man kan ju förstå att han blir arg visserligen men hans ilska är ju inte att leka med...

Sara sa...

Innan vi började var det som ett oöverstiligt berg som det kändes som att jag aldrig skulle klara av

Men när vi väl var igång var det inte så himla svårt faktiskt

Lusth sa...

Vi får hoppas att han blir frisk och kry snart då med andra ord så kanske det lugnar ner sig. Jag vet inte hur det är med mjölk och glutenfri-kost men det kanske är värt ett försök. Det är ju inte rövigt svårt heller att få till. Hade en period då jag trodde att Robin var laktosnintolerant och det gick ju att lösa ganska bra faktiskt.

Anonym sa...

Jag vet inte om ni redan har det såhär, men jag har erfarenhet av autistiska barn och jag vet att på ett boende så gjorde dom såhär: Dom hade ett schema själva inne på sitt kontor för att veta vilken tid barnet ska äta, bada, borsta tänderna, etc. Sen hade dom små bilder som togs fram vid just dom tidpunkterna. Alltså vid middagen togs det fram kort på en kniv och gaffel, som barnet kunde titta på och förstå att nu ska vi äta. Samma sak med resten av aktiviteterna. Sedan låste dom alltid köksdörren så att barnet inte kunde gå in där och förstöra. Det underlättade jättemycket så att barnet fick in rutiner. Hoppas det kan vara till hjälp...

Elisabet sa...

Åhh! Det har jag inte tänkt på! Man skulle ju kunna hänga upp schemat i garderoben eller nåt (vi har en sån där stor garderob som man kan gå in i). Grrr varför har jag inte tänkt på det!
Måste fixa. Tack!

www.lenalarssons.blogg.se sa...

Usch vad jag lider med Er!! Hoppas att det snart känns lite lättare. Tips får du säkert mängder av, och jag hoppas att du inte tycker det är jobbigt. Jag tycker att det är fantastiskt att du orkat dela med dig så mycket som du gjort. Och trots att du slutat blogga så skall jag göra ett tappert försök till att ge dig ytterligare ett i alla fall och hoppas på att du vidarebefordrat kommentarerna till din mail så du ser dom.

Jag jobbar som beteendevetare på ett kortis för barn med olika neuropsykiatriska funktionshinder, där huvuddiagnosen är Autism. Vi använder Oss av InPrint när vi gör bildscheman till "våra" barn. Detta program kan du som förälder även få på HAB om du efterfrågar. Det vet jag flera som fått. Jättebra bilder i grunden, men har även en funktion som gör att man kan lägga till egna bilder som finns sparade på datorn för att göra schemat ännu tydligare för barnet. Exempelvis med hans egna rum, bild på Ert badhus när Ni åker dit, eller bild på mormor och morfar när Ni skall dit osv.

När vi skriver ut scheman för våra barn (för hela dagen) så laminerar vi dem så att de inte skall gå sönder direkt. Sedan brukar jag ändå ha ett extra i beredskap. Vi använder också hyfsat lika scheman. Samma måndag varje vecka osv...

Sedan finns det även en jättebra bok som jag skulle vilja rekommendera... Den är skriven av Elisabeth Råberg och heter Omsorg utan våld - konsten att möta människor med Autism.

Vi var på hennes föreläsning och jag köpte även hennes bok. Jättebra!! Hon är själv Mamma till två pojkar med autism och tilläggshandikapp. Hoppas att jag inte trampar dig på tårna eller så genom att tipsa. Vill bara hjälpa till!!

Till sist vill jag bara säga att Du verkar vara en fantastisk Mamma och människa. Önskar Er all lycka i fortsättningen... Massa kramar Lena.

(Undrar du något, och har några frågor så får du gärna maila mig på lenalnr1@hotmail.com )