söndag 10 januari 2010

Ska vi ta det här en gång för alla?

Om du ser ett stort barn som åker vagn så finns det en yttepytten möjlighet att föräldrarna är lata och tar den snabba utvägen. Ja. Det är sant.

Men något som är ännu mer sant, är att det finns en stor chans att barnet verkligen behöver sin vagn, eftersom han har ett funktionshinder som du inte kan se. Barnet kanske ser helt friskt och normalt ut, men behöver åka vagn på grund av; autism, hjärtfel, reumatism, epilepsi, utvecklingsstörning, med mera, med mera. Dessa funktionshinder kan du inte se med ditt blotta öga. Vad du alltså ser är helt enkelt bara ett stort fint och friskt barn som sitter i en vagn.

Och direkt så sätter du igång att döma, och fördomarna kring föräldrarna bubblar i ditt huvud. Det är fel. För du har inte en jävla aning om varför barnet sitter där han sitter.

Man måste inte sitta i rullstol, eller i en pansarvagn från habiliteringen, för att man ska vara funktionshindrad. Varför varför varför ska jag, eller andra föräldrar, böka runt med en 50 kilo tung (typ) järnvagn när det finns snygga, smidiga och bra vagnar på en vanlig Babyproffsen-butik, som barnet fortfarande får plats i? Jo, det kan visst hända! Och rakt framför dina ögon! Det där barnet som sitter i vagn på bussen, och som gör dig så jäkla förbannad för att mamman slipper betala, det barnet kanske är funktionshindrat, och för hundratusende gången så säger jag:

DET SYNS INTE!

Är vi klara nu?

15 kommentarer:

Nina sa...

Ja, så är det! Jag kan iofs ta att okända tycker, men när dom som vet läget har åsikter då blir man förbannad! T.o.m. bvc-sköterskan gav oss korkade kommentarer när Sandra ansågs för stor för vagnen! Morr!

Men det är väl så med alla fördomar... Det finns ju alltid en anledning! Det är inte alltid man håller med, men det finns alltid en anledning. Så innan man dömer, vad det än är, så är det nog bra att tänka ett steg längre.

Men faktiskt är det skönare med en otymplig rullstol! Blickarna man får med rullstolen går inte att jämföra med blickar och kommentarer man får när ett stort barn slänger sig ner å gallskriker å inte kan gå ett steg till så man måste bära... Så många rullstolsburna som tycker att dom får blickar från folk... Dom skulle bara veta. Det är bättre när det syns!

Kram Nina!

sara sa...

Förmodligen inte nej

Den debatten kommer aldrig att ta slut

Elisabet sa...

sara: nej, så är det väl...

nina: Ja du så har jag tänkt många gånger! Att ibland så vore en rullstol eller nåt en räddning! Att det är bättre när det syns för då finns det inga frågetecken... Andra hinder såklart finns det ju, men man skulle i alla fall slippa alla fördömande blickar som säger typ "vilken ouppfostrad jobbig skitunge och vilka lata slappa föräldrar". Aaaahhh jag skulle så himla gärna vilja slippa det. Jag vet ju inte hur andra tänker, men själv när jag ser nån i rullstol så tänker jag "jaha han sitter i rullstol undrar vad som har hänt honom" och sen går man vidare i livet. Många blir säkert "rädda" för rullstolsburna också men det finns ju ändå inte så mycket att säga om det, det är ju som det är och det syns vad det är. Istället för en unge som skriker och bråkar och vägrar gå framåt och springer iväg och slänger sig på golvet och slåss, och ser ungen då normal ut "kroppsligt" då är det helt enkelt bara ouppfostran som är alternativet. För folk tänker ju inte längre än så.

Martina sa...

Innan jag började jobba i branschen så resonerade jag nog lika trångsynt som alla andra. Dock har jag aldrig direkt blivit skrämd av rullstolsbundna.

Men nu när jag varit två år i ett jobb med handikapp så är jag nog nästan för analyserande ibland. När jag ser folk som verkar underliga i sitt beteende tänker jag ofta att de nog har något "problem". Jag skulle definitivt inte döma om jag såg ett stort barn i en barnvagn.

Det här med barn som slänger sig på backen och skriker. Jag tycker man ser stor skillnad på om det är ett normalstört eller utvecklingsstört barn. Framförallt på hur den vuxne beter sig i situationen. är det uppfostringen det beror på så blir de mer irriterade känns det som. Och arga på sitt barn. Medan ett barn med problems vuxna pratar mer sansat och försöker lugna barnet på ett annat sätt..

Iallafall tror jag det är så. Känns som det.

JIGARTALA sa...

du har i alla fall öppnat ögonen på åtminstonde en okunnig människa- mig! och jag brukar föra det vidare tex när min kollega klagade över ett barn hon sett på bussen som blivit heltvilt och skrikit mot sin mamma och som hon tyckte var ouppfostrad så sa jag har du tänkt på att barnen kanske hade ett dolt funktionshinder? Nej det hade hon inte såklart

Elisabet sa...

Sarah: Men gud va bra! Å va bra att du för det vidare, nu blir jag glad!

Martina: ja haha, så gör jag också, alltså blir nästan fööör analyserande... Nästan varje gång som jag ser ett barn som är utåtagerande eller gör något annat uppmärksammat, så tänker jag som ett mantra för mig själv "inte titta, inte tänka, han har nog ett funktionshinder, du får iiiiiinte titta på mamman så att hon tror att du fördömer henne" Haha det blir nästan lite jobbigt ibland då jag anstränger mig så mycket för att inte se "förfärad" ut! :-D

Jag har inte tänkt på det faktiskt, att föräldern agerar olika, men det har du nog rätt i när du säger det. Fast det vet nog inte alla andra som inte är "insatta" i ämnet. Men när du säger det så brukar föräldrarna vara lugnare och mer tålmodiga och då tänker man lättare att det är nåt onormalt med barnet. Själv skulle jag aldrig säga till Amir "men håll käften för fan och sluta skrika och sätt dig ner i vagnen!" för det vore liksom resultatlöst, men jag vet inte hur det är med andra föräldrar till funktionshindrade, hur de reagerar... Och det är nog _väldigt_ olika beroende på vilket funktionshinder det är också!

De gånger som jag har blivit synligt irriterad när jag är ute med Amir och han börjar "hålla på", är när maken är med, för då blir vi irriterade på varann för att vi har olika idéer om hur vi ska tackla situationen :-D

Lusth sa...

Jadu jag har ärligt tänkt den tanken många gånger och lika många gånger så skäms jag efteråt eftersom jag vet att det antagligen finns en orsak till att det stora barnet faktiskt sitter i vagn fortfarande. Jag tänker inte så lika ofta längre dock, antagligen för att jag är mer medveten om funktionshindret än jag var för några år sen och därmed mer medveten om hur det kan se ut och vad man kan göra för att underlätta.

Folk borde skämmas ärligt talat. Folk borde använda sitt huvud för att förstå vad det faktiskt handlar om. Folk borde inte vara så himla korkade...

Elisabet sa...

Bra att du tänker annorlunda nu :-)
Jag tror att folk är alldeles för självupptagna och gillar sin egen bubbla för mycket för att orka bry sig och tänka vidare om hur andra kanske har det. De tror att deras egen verklighet är verkligheten för alla andra också! Skittrött blir jag.

Anonym sa...

Du skriver för jäkla bra! Och så törs du säga sådant som vi andra knappt törs tänka.
I fråga om större barn i rullstol känner jag mej nog lite träffad, mest pga ovetenskap. Lovar bättra mej!
Kram

Elisabet sa...

Tack! Va snällt! :-)

Mamman sa...

Jadu, nä jag tror nog inte den debatten är slut heller. Minstingen vår satt i vagnen tills han var 6 år fyllda för det var vårt sätt att överhuvudtaget kunna handla eller gå bland folk osv. Fick nog många blickar för människor som väljer att dömma utan att veta kommer det alltid finnas. Ser bara det när dottern på 11 år som ser ut som vilken annan 11 åring som helst går igång i en affär...då är man inte vatten värd som mamma utav omgivningen. Det är bara att sätta skygglapparna på...tyvärr.

Elisabet sa...

Ja jag tror jag måste skaffa mig såna där skygglappar snart och lära mig använda dem. Annars blir man väl bara bitter. Eller, bittrare..

Magda.nu *En fjärt i rymden sa...

Jag tycker att du borde skaffa en barnvagnsskylt som det står "Autism" på. DET vore störigt. Eller "Lat Morsa" ;-)

(du vet en sån där registreringsskylt som det brukar stå barnets namn på)

Elisabet sa...

Hahaha! Jaaa vilken grej! Det ska jag fan göra! :-D

Äjj-Käjj sa...

Hahaha, ja, gör som Magda föreslog! :-D

Men vet du; IDAG såg jag en stor unge i en vagn och då tänkte jag på detta. Alltså att det faktiskt kan finnas en vettig anledning. Man blir ju en bättre människa av allt detta bloggläsande. Fantastiskt!